Midsommar har så passerat med god mat, sång och trevligt sällskap. Under kvällen föddes den skämtsamma tanken på en rolig variant på mandeln i gröten/hela havet stormar ect.. Tio personer till bordet, tio snapsar men bara en innehåller ett sömnpiller. Alternativt en Tavegyl, om man ville vara lite makaber och inkludera barnbordet i leken. Som om inte detta vore ett lustigt samtalsämne i sig, så inträffade det faktum att en person vid bordet (jag nämner förstås inga namn) verkligen slocknade helt på en soffa, en liten stund senare.Som snart 40-åring (det är väl en 2-5 år kvar, beroende på hur man räknar) försöker jag fortfarande blanda det ungdomliga med det vuxna. Å ena sidan är jag numer aktieägare och försöker hålla mig lite vuxet ajour med månatliga grafer, analytikerkalkyler och bästa köpkurser, å andra sidan blev jag som en kalv på grönbete när en fotboll kom fram på den stora gräsmattan i helgen. Kände mig ungefär lika fånig sen, när jag i upphetsningen, i en dribbling och kampsituation, råkat stämpla en fyraåring på foten. Med gråt som resultat.
Läste annars nåt i tidningen om en kvinna i USA som knarkat under graviditeten så till den grad att fostret dog. Nu vill man åtala henne för mord. På nåt sätt kan jag ändå ha större förståelse för det, än för rabiata abortmotståndare som redan i befruktelseögonblicket ser en oantastlig människa och ett mord begås i varje svalt p-piller. Men vem avgör ett sånt här fall? Om knarkandet var en sista desperat abortåtgärd - är det ok då, eller måste det finnas bevis på försumlighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar