Ibland kan filmer få ett ökat intresse genom att vara dåliga, men jag antar att det är som med Göta kanal 2 & 3 - i slutändan spelar det ingen roll hur mycket recensenter och publik hatar filmerna - tjänar de in sina pengar så är det en succé. Just nu har jag valt att följa serien om Irene Huss, som går på söndagarna. Baserat på Helene Turstens noveller och med manus av Ulf Kvensler (som ju står bakom Solsidan) så undrar man lätt - vilka hållhakar man har på filmproducenterna för att få filma den här smörjan? Jag brukar säga till min kära sambo att vi MÅSTE kolla på Irene Huss - och det ska tas med en handfull dos ironi. Beck-filmerna, även de b-iga tv-produktionerna, är en Rolls royce i jämförelse med Irene Huss. Irene Huss-filmerna är som en avställd Trabant i jämförelse. Vi MÅSTE titta på det här, det är inte action i 90 minuter - det är humor i 90 minuter. Det är Bullens brevfilmer - i actionversion. Det är monstruöst dåligt, så dåliga karaktärer, så klyschigt med så banala onaturliga konversationer att det verkligen hade gjort sig bättre om man bara stämplat filmen som en parodi, på en gång. Dialogen för tankarna till nyheter på lätt svenska. Det är med andra ord föga förvånande att Irene Huss-filmerna säljs för 29 kronor på CDON, just nu. Mer är de inte värda.I övrigt så börjar musikhösten rulla igång. Måste nog göra lite avbön kring Arcade fires nya "The Suburbs". Det är en rätt bra skiva, även om makarna Butler & Chassagne har förbenat svårt att få till effektiva refränger. På den svenska sidan ser hösten hoppfull ut, nya skivor med Håkan Hellström och Säkert på gång och så är årets mest märkliga samarbete/duett här också; Kristian Anttila och Sylvia Vrethammar. Vad kommer härnäst? Swedish house mafia tillsammans med Lasse Lönndahl? Miike Snow gör en KLF och plockar in Ann Louise Hansson på sång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar