Svensk musik

Ibland är det verkligen så att de enskilda beståndsdelarna är betydligt större än helheten. Hur ska man annars tolka det halvljumna Snooks splittring, som gett prov på betydligt större enskild musikalisk talang. Oskar Linnros har jag redan tjatat om här men Daniel Adams-Ray står inte långt efter. Dum av dig är också det en toppensingel, som förmodligen varit ännu mer toppen om inte trumkompet varit så uppenbart "inspirerat" av Linnros Från och med du. I väntan på en fullängdsdebuten "Svart, vitt och allt däremellan" kan man gå in och läsa på Adams-Rays Wikipediasida, lite fascinerande läsning om en rätt ovanlig ung man, som byter skola som 14-åring för att få ett mer "heterogent elevunderlag". Adams Ray och Oskar Linnros träffades på Viktor Rydbergs gymnasium (ett av creme de la creme-gymnasierna i Sverige) och är ju uppenbarligen lite för smarta, lite för verbala och finkammade för att fortfarande försöka hävda nåt slags underklass/ghetto-perspektiv.

--

Musikhösten inväntar också ny platta med musik-Sveriges svar på Tomas Östros. Nej, då menar jag inte utseendemässigt. Annika Norlin tycks ha gjort det till sin grej att gnälla över allt och inget. Speciellt älskar hon att klaga på Stockholm, på kyligheten, ytligheten och hur mycket bättre allt är i röda norrland, där det finns solidaritet och "vänlighet är inne". Där man bryr sig om människor. Ja, lite som den senaste Norrlands guld-reklamen ungefär. Överdrivna storstads-stereotyper kontra det norrländska "vara sig själv"-lugnet. Norlin har klagat på Stockholm ända sen hon flyttade ner och nu har hon äntligen flyttat hem igen - men klagovisan fortsätter. Det verkar finnas ett vansinnigt behov av outsider-perspektiv och att tycka synd om sig själv. Synd, eftersom hon fortfarande gör bra musik (trots att hon egentligen inte kan sjunga). Men hey, det kan ju inte Frida Hyvönen heller och det har ju inte hindrat henne. Nya Säkert!-albumet Facit släpps i nästa vecka och förhoppningsvis är skivan bättre än första-singeln Fredrik.