onsdag 30 april 2014

Twitter-mutter


Snart är det val! Och som någon skrev på Twitter, skulle Twitter- och FB-flöden vara en tempmätare på hur svenska folket verkligen röstar så skulle MP och Fi få egen majoritet. Sett till hur litet Fi faktiskt är, så får de gigantiskt med utrymme. Tyvärr också på bekostnad av en allt mer accepterad misandri, vilket är problematiskt. Har svårt att förlika mig med dubbelmoralen i att vara emot rasism (och att kollektivt bedöma alla invandrare som en enhet) men samtidigt inte har några problem med att kollektivt anklaga alla män för att misshandla och förtrycka kvinnor. Trots allt, en majoritet av männen slår INTE sina kvinnor, lika lite som de överhuvudtaget slåss. En majoritet av männen är INTE förfördelade med chefsposter och mediajobb. En jävla massa män sitter inte på någon som helst makt. Det är rätt få där ute som upprätthåller det där förtryckande patriarkatet som alla talar om men som vi ändå alla bära hundhuvudet för. Sen är det självklart så att våld och våldtäkter till en stor majoritet är ett mansproblem och det är något män måste ta itu med. Frågan är väl hur? Jag känner ingen man som slår eller förtrycker sin partner - så vem ska jag konfrontera med att jag inte tycker att det är ok? Ska jag stå med ett plakat utanför Kronobergshäktet? Annars svarar man på det här valfrågorna varje år, för att se vilket parti man hamnar närmast och tamejfan, även denna gång är det antingen centern eller miljöpartiet. Det enda jag gillat med MP, som särskiljer dem från alla andra, är deras miljöfrågor och hur de resonerar kring Stockholms nya tunnelbana. De har det i särklass smartaste förslaget där. Vad kollektivtrafiken i Stockholm behöver är inte kosmetiska lösningar. Det är inte uppfräschade vagnar, färre sittplatser, eller längre vagnar och perronger för att svälja alla människor som är problemet. Inte heller tätare turer är det viktigaste. För att undvika en total trafikinfarkt kring T-centralen (dit alla tåg av nån anledning ska in) så borde man satsa på en avlastningslinje. Nord-sydliga och öst-västliga förbindelser som inte går via centralen. Decentraliserade kärnor och stationer som kan dela på centralens börda. 

Danskursen är över och lika bra är väl det. Det var inte så kul på slutet. Frågan är vad man ska göra härnäst. Skolan börjar också lida mot sitt slut och igår fick man en svidande sågning jäms med fotknölarna på sista handledningen. Tre veckor på mig att rätta till felen. Hitta en analys, fylla blajjandet med innehåll... hm. Det blir nog bra det här, trots att man har alldeles för mycket annat att tänka på just nu. Maj är festmånaden # 1 och det känns som att det alltid varit så. En 40-årsfest med maskeradtema, ett bröllop, en heldagskonsert, ett dop, förutom lite annat smått och gott. Hur ska man hinna med att jobba också?

Inga kommentarer: