Kebabsemlan

 

5-2-dieten är nu inne på sin sjätte vecka och verkar funka rätt bra än så länge. Samtidigt blir drömmarna om mat under fastedagarna allt mer bisarra. Kebabsemlan är liksom kvintessensen av allt matdrömmande. Det ska vara mycket, köttigt, såsigt, gräddigt, sött och skit samma hur det smakar ihop - det ska ändå blandas i magen, som farmor skulle ha sagt. 

 

Avhoppade Sverigedemokrater ansluter nu istället till nazistiska Svenskarnas parti. Hm, det förstärker ju inte alls anklagelserna om att SD är ett rasistisk parti? Sen kan man förneka hur mycket man vill, fast det blir ju bara absurt. Att den som röstar på SD eller dylikt inte alls gör det pga. rasismen. Det blir samma argument som att man läser porrtidningar för artiklarnas skull. Nä men.. jag röstar på Svenskarnas parti - främst för deras skol- och hälsovårdspolitik.

 

I övrigt var undertecknad på konsert förra helgen också. Kors i taket, första konserten på år och dar. Midlake på Berns. Engelsk 70-talsprogg i ny kostym. Bra konsert men man insåg snabbt att publiken var väldigt enhetlig. Medelålders män, 30-50 år. Och unga tjejer, av någon anledning. "A match made in heaven" som jag summerade det efteråt, full på två öl, när kära C kom för att hämta upp mig. Hur som, konserten var kanon men i ett mellannummer utannonserades att trummisen fyllde år och helt plötsligt dök fyra stycken blonderade bimbos, klassiska groupies-brudar, upp med tårta och med redan i ung ålder sönderopererade ankläppar och ville att publiken skulle stämma upp i ett svenskt "ja må han leva". De kunde varken texten eller räkna till fyra "hipp hipp hurra" men hey de hade korta kjolar och stora inplantat. Jag har nog inte skämts så mycket på den här sidan 10-talet alltså. Det drog bara ett löjets skimmer över allting, över att unga tjejer tror att man måste vara såhär, se ut sådär - för att få någon form av bekräftelse från män.

 

Det fick mig samtidigt att tänka på Emma Knyckares klockrena krönika om alla tröttsamma manliga duos som får göra program efter program efter program och att de får vara sköna och barnsliga och självupptagna men jävlar om det dyker upp ETT kvinnligt par (Berg och Meltzer) - då blir det direkt gnäll om att de är tonårsfnissiga och löjliga. Varför finns det så få kvinnliga par, när vi år efter år tvingas genomlida alla dessa skitjobbiga bromance-män? Filip &Fredrik, Erik & Mackan, Ola-Conny & Morgan, Schyffert & Lindström, Rheborg & Herngren, Luuk & Luuk och då stannade ändå Knyckare där. Du kan fortfarande inte komma på något mer kvinnligt par (förutom avsomnade Mia & Klara) men det finns fleeeer manliga par: Peter & Fredde, nykomponerade Alex (Schulman) & Sigge (Eklund) och så förstås härliga Plura & Mauro. Det kändes väldigt konstigt när helt plötsligt Titiyo skulle in där och liksom bryta av det sköna... Och jag köper inte argumentet att de flesta av dessa män redan är väletablerade, har sina egna produktionsbolag osv osv.. - det är väl inget skäl till att kasta nya tv- eller scenshows-kontrakt på dem? Spelar ju ingen roll vad Peter Settman tar i - han är ändå motsatsen till kung Midas. Allt han tar i och befattar sig med är, per definition, ALLTID skit. Om kvalitetskravet ändå är så lågt: hur svårt kan det vara att hitta två talanglösa och halvfeta brudar som får göra exakt samma sak som Erik &  Mackan?