måndag 3 juni 2013

Horsi, horsi

Jag vet inte om arbetskollega M gav mig de bästa av råd inför ridturen på söndag men de var åtminstone roliga. Man bör tänka på klädseln, sköna byxor som inte skaver men i övrigt propert. Så jag funderar på en fracköverdel och till det ett par mjukisbyxor. Skor med klack ska man tydligen också ha. Varför tänker jag bara på Tom Cruise eller David Brent (Ricky Gerwais karaktär i The Office)? Män som försöker överkompensera för sin längd. Nåväl. Idag var det så dags att rida och jag kan på en gång lugna mina få läsare (C och min mor) att jag inte blinkar fram det här blogginlägget med ena ögat. Ridturen varade i kanske 1,5 timme, gick på landsvägar, stigar och mer kuperad terräng. Skritt, trav och galopp. Som sagt, jag har aldrig suttit på en hästrygg tidigare och kände mig inte direkt som Ivanhoe när vi drog iväg. Att försöka trava... var.... hm, vad är det engelska ordet här..? Ball crushing. Hittar man inte den där rytmkänslan (vilket är svårt första gången) så är en skumpande tur i fart bara ett sätt att plåga sina egna genitalier.

Terrängskrittandet över stock, sten och lerdiken var bäst, vilket väl kanske säger en del om mitt tempo. Vädret var fantastiskt och det känns, såsom ju alla säger, väldigt mäktigt att styra över ett 500 kilo tungt djur och få det att reagera som man vill. Samtidigt insåg man under ritten (och än mer efteråt) så många märkliga nya ställen man kan ha ont på. Som meniskerna och sittbenen någonstans inne i rumpan.

Hur det en gång såg ut
Sommaren tog plötsligt fart och jag tar tillbaka allt elakt jag skrivit om Hornsbergs strand tidigare. Området som bara hade sushi-restauranger. Jag som vurmar för det urbana gillar verkligen det här området, hur man lyckats bygga naturliga förlängningar av den klassiska stenstaden. Och det är oerhört restaurangtätt längs strandpromenaden, nästan så man undrar hur det kan gå ihop sig? Sushihaken är till viss del utkonkurrerade och 15 kaféer och restauranger trängs längs en sträcka som är kortare än en kilometer. Kanske är det nyhetens behag (eftersom trots allt skäggen hittat hit) eller så är det ett lyckat exempel på tät stadsplanering.

Inga kommentarer: