Insåg något skrattretande idag vid frukost. Det här är verkligen så ocoolt som det någonsin kan bli men en av mina första modeförebilder var Mats Rådberg (och de berömda rankarna). Ja, inte riktigt MIN modebild men min mor tyckte att Mats var så stilig och ville förmodligen att jag skulle se likadan ut. Samma fina fluffiga mittbena och med åren skulle jag också kunna anlägga samma fina mustasch. Ja, herregud, för att citera gårdagens pjäs Onkel Vanja: "är det konstigt, under de förutsättningarna, att man håller sig nykter? ". Tjechovs pjäs på Stadsteatern var annars bra och Shanti Rooney var, tillsammans med fyra livs levande höns på scen, bäst.
Vårens svenska platta är äntligen här! Nej, det var inte Kent jag syftade på... Nu har jag lyssnat igenom "Jag är inte rädd för mörkret" några varv och jag är nog inte ensam om känslan att man bara tuggar ännu ett varv, som på ett gammalt tuggummi som helt tappat smaken. Samma sound, lite tristare texter och ett jävla tjat. Varenda refräng på plattan ska tjatas sönder genom att man sjunger den tjugo gånger på raken i slutet. Ett tips: korta låtarna istället! Less is more! Vårens svenska platta är förstås Markus Krunegårds "Mänsklig värme", där har vi en artist som till skillnad från Kent står vid sin karriärs zenit - som fortfarande överraskar med magiska melodier och smarta texter. Låtar som är så bra att man inte behöver mjölka dem på 25 refränger på repeat, de två sista minuterna. Jocke Berg skulle förmodligen ha kunnat offra en arm och ett ben för att ha skrivit Korallreven & vintergatan.
Snart dimper också vårens mest efterlängtade platta ner i brevlådan: Electric guests "Mondo". Ska ni se en enda musikvideo i vår, så lägger jag min röst på den HÄR. Känns annars som att våren bubblat över av bra band med fantastiska sångare. Asa Taccone i Electric guest, James Mercer i The Shins, Dougy Mandagi i Temper trap, eller den makalöse Michael Shepard i Lovedrug. Och Patrick Watson förstås. Tycker annars många kvinnliga sångare utmärkt sig negativt under våren. Är det verkligen bara jag som tycker att Frida Hyvönen är en usel sångerska? Är det verkligen bara jag som tycker Florence Welch i Florence and the machine har en skitjobbig skrikig och falsk röst? Och Linnea Henriksson är en kopia av Veronica Maggio (som för övrigt är en våldsamt usel live-sångerska). Men jag ska säga nåt positiv om bra kvinnliga röster också. Alison Goldfrapp, alltid bra, liksom Molly Guldemond i Mother mother och Hayley Mary från Jezabels.
2 kommentarer:
Och som man alltid nedvärderar kycklingar och höns. Ändå har de större talang än många av oss och kan agera på scen. Vilka personligheter. ;) Hoppas att de inte blir till kycklingsoppa när föreställningen är över och får även en god pension.
Vi bör kanske oroa oss med tanke på att vi var på sista föreställningen...? :)
Skicka en kommentar