Hej. Jag vet, det var hundra år sen sist. Anledningarna till frånvaron kan bland annat förklaras med utlandsresor och införskaffandet av en ny hundvalp. Och allmän fantasilöshet. Har egentligen fortfarande inte speciellt mycket att berätta mer än att London fortfarande är London. Fortfarande lika bra, även om skivaffärsdöden även här gått fram som en präriebrand. Många av de riktigt obskyra skivbutikerna, de som mest bestod av sunkiga källarlokaler, trasmattor på golvet och droppande vattenledningar i taket, har försvunnit. Tråkigt. Å andra sidan håller London på att internationaliseras, eller så är det kanske bara vi som helt plötsligt efter många visiter med taskig engelsk mat, plötsligt kryssar från den ena riktigt bra restaurangen till den andra. För att inte tala om kaféerna. Och då menar jag inte de stora kaffekedjorna.Musikaliskt... På ett sätt är det synd och tragiskt att våren innehållit så mycket bra musik, som förmodligen kommer passera den stora massan obemärkt. Så många "hits", som inte kommer bli några hits - så mycket bra musik som lagom till sommaren kommer bli utmarginaliserade av de sedvanliga hjärndöda flakhitsen. Det är som att på sommaren så tappar svensken helt sin musiksmak och hänfaller till det banala, lättrallade och korkade. Boten Anna, Dunka mig gul & blå, Svenne Banan osv..
Här är i alla fall nåt som är bra just nu. Imperial state electric, även om kritiker avfärdar det som Hellacopters, fast med nytt namn. Mark Ronsons nya singel, som ännu inte finns ute och så Oskar Linnros fullängdsdebut. Har dock fått höra av initierade källor att man bör behålla illusionen av Linnros geni vid att bara lyssna på musiken. Intervjuer med samme Oskar har grumlat idoliserandet. Ungefär som känslan med Lykke Li. Cool musik men totalt nonsens i intervjuform. Hör man henne prata, i utstuderade oneliners, så sveps kärleken över i hat. Och här är tre låtar som skulle kunna bli sommarhits.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar