Paus för VM

Bloggen ligger nere pga fotbolls-VM. Återkommer så snart Lionel Messi (eller David Villa?) slagit in det avgörande målet i VM-finalen. Nejdå, så illa är det inte även om fotbolls-VM för en mindre sportfåne som mig är större än allt annat. Större än OS, större än alla VM i nån annan sport, större än Kanada cup, Stanley cup, Super bowl (som för mig är helt obegripligt), Finnkampen.. ja, allt. Det är fyra års väntan på sporten som i sitt bästa utförande är så mycket bättre och vackrare än någon annan sport. Glädjande med detta VM än så länge är att kreativiteten, glädjen, farten och fantasin har fått segra gång efter annan, mot det gamla, tråkiga, defensiva. Lag som lever på gamla meriter har fått rejäla väckarklockor och tidiga respass ur turneringen. Att dagsfärsk kompetens och kunnande belönas. Italien väcktes av en vuvuzela i örat och åkte hem efter tidernas största fiasko. Italienska pressen välkomnade laget hem med att på en av dagstidningarna publicera en bild på elva hemkommande kistor. President Sarkozy ville ha ett samtal med företrädare ur den franska truppen, efter deras kaotiska sorti. Ett lag i total kollaps, på och utanför plan. Vad som händer i Nordkorea, när deras spelare kommer hem, vet väl ingen. Arbetsläger? Å andra sidan har befolkningen i Nordkorea informerats väldigt sparsamt om hur det gått för laget. Parallellt med förlusterna har rapporterna blivit allt mer knapphändiga.

Sommaren annars brukar betyda stiltje på musikfronten, så det är med förvåning Kents nya platta dimper ner mitt i sillen, nubben och små grodorna-tider. Med minimal PR och förhandslyssning, mitt i sämsta tänkbara försäljningstider. Förmodligen är det inget annat band än Kent som kan ro ett sånt projekt i hamn, utan att ruinera sig själva på kuppen. Kent har en sån stark fan-base att man kan stå utanför allt sånt, även ta en ekonomisk smäll om det skulle misslyckas. Skivan i sig är hyfsad, det finns några klassiska hittar. Känslan är ändå... låter inte Jocke Berg mer monotont gnällig än någonsin förut?