Nu var det väldigt länge sen sist. Dels för att jag inte haft nåt att berätta och dels för att bortvaron krönts med fem fina dagar i London. Finanskris, nationell kris, valutafall och hot om dåligt väder till trots. London är fortfarande London. Mer storstad än såhär blir det inte i Europa. Kom på mig själv att, såsom varje gång man är i London, börja svära över hur tråkigt Sverige och Stockholm är i jämförelse, men det är ju poänglöst. Det är en jämförelse som inte går att göra. Klart som fan att utbudet av ALLT är i paritet med den stora populationsskillnaden. London är minst åtta gånger större än Stockholm och har därför åtta gånger fler restauranger, shopping, centra, fik, arkitektur, människor, mode. Varför ens jämföra? Stockholm kan inte tävla om skyskrapor, gatumode, folkliv, shopping eller nåt sånt. Man får inse vad som är stans kvaliteter istället, utifrån dess egna förutsättningar. Närheten till vattnet, grönskan, lugnet, skönheten. Skärgården, Gamla stan osv. Nåt annat som annars är typiskt svenskt, som vi däremot kan gömma undan, är att vi hela tiden tycks skämmas för oss. Finns väl inget annat land, ingen annan nations medborgare som hela tiden tycks skämmas så mycket för sig själva och sitt lands små nationella egenheter. Finns det nåt mer nedsättande i Sverige än att klassa nåns beteende som "så typiskt svenskt" eller nåt mer töntsynonymt än att kalla nån för "svenne"? För allt vi gör är ju så löjligt..?
Tänkt på en annan sak.. som egentligen är rätt märklig. Varför är det fult att som turist åka utomlands och verkligen bete sig som om man vore en? Man ÄR ju turist? Ska man be om ursäkt för det? Packa ner sin karta och följa sin inre röst och kompass, på måfå. Jag tycker snarare det är värre med folk som försöker spela så oerhört världsvana i en stad som inte är deras - bara för att smälta in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar