Ville Contemporaine

Eurovision-dags igen. Hur mycket man än älskar att hata det - så tittar man ju ändå. Och visst är det väl lite kul att lyssna på Edward af Sillén och Gina Derawis roliga sarkasmer och ironier kring Azerbadjan och de taffliga programledarna och den påklistrade spontaniteten och uppvisningen i dyrt arrangemang - samtidigt som man har problem med yttrandefriheten, demokrati och fattigdom. De är ju visserligen roliga och så.. men känner man inte av en rätt nedlåtande von oben-attityd också, det här överlägsna kolonialistiska hånskrattandet som känns lite unket. Kolla på de där typerna, vilka orutinerade pajasar - hahaha!

Nu har bara halva tävlingen gått än, ena semifinalen men man blir ju rädd över vilket spektakel Ryssland skickat iväg. Som jag redan klagat kring, bland vänner - vad är det för tramsigt och uppenbart ögontjänande? Ett bidrag med sex babusjkor, som bara spelar på ens empati. Det går liksom inte att tycka illa om det. Det är lite som att inte ge en blind servitör dricks. Det spelar bara på ens emotionella sidor och samvete - så man ger dem automatisk sin sympati - eller extra mycket dricks. Men funkar det här tarvliga tricket så kan Sverige lika gärna skicka iväg ett gäng blinda barnhemsbarn till nästa Eurovision. Med hundvalpar i famnen. Vi spelar skamlöst på empatin, skit samma hur musiken är. Om Europa röstar fram de här tanterna till vinst kan vi inte längre klaga på dumma sentimentala amerikaner som vecka efter vecka röstar fram det mest idiotiska bidraget som vinnare i Americas funniest home videos. De röstar ALLTID på nån snorig bebis som säger nåt "roligt" och själv fattar man ingenting, när den konkurrerat ut ett klipp som fick en att vika sig på golvet av skratt. Då har vi gått i den emotionella fällan, en gång för alla. Då finns det ingen räddning längre, för varje sig humor- eller musikalisk kvalitet.

Jag håller fortfarande en tumme för Cypern. Eller kanske Tyskland. Insåg också vad som skulle kunna vara det mest cyniska Europa kan göra just nu: att på ren jävelskap rösta fram Grekland till vinnare - vilket i stort sett skulle betyda att landet kan packa ihop och gå och dränka sig i Egeiska havet. Grekland har inte råd att vinna.

Och skolorna brinner i Tensta och Rinkeby igen. Rätt fantastisk logik det där.. Unga män (för det alltid bara män) som skyller sina dåliga studier, sina dåliga framtidsutsikter på samhället och därför "hämnas" genom att bränna ner och förstöra också för kommande generationer av utsatta på hemorten. Har inte vi det bra, då ska fan inte ni yngre ha det heller! Jämlikhetstanken i sin mest perversa form. Och på nåt sätt är det alltid samma gnäll från de boende - att samhället måste ta sitt ansvar - som om de själv inte vore en del av det? Som det gamla visdomsordet lyder: "those who criticize our generation forget who raised it."