Det förbjudna ordet

Mellan 07 och 08 på morgonen genomfördes idag en tyst protest, där de kommersiella radiokanalerna protesterar mot sändningsvillkoren. Tyst i etern i en hel timme. Inte för att jag bemödade mig att njuta av händelsen med Rix fm, Mix megapol, NRJ och allt vad de heter.. men de har förmodligen ALDRIG låtit bättre än just mellan 07 och 08 imorse. Och hur man sen också gör reklam i de stora kvällstidningarna med orden "detta kan vara den sista annonsen för Rix fm". Jaha..? Ska vi ta det som ett hot eller löfte?

Snart dags att börja summera årets bästa filmer och skivor och återigen vädras mitt totala missnöje med Sonics 2009-lista. Så trött på musikjournalister som är så bajsnödigt ängsliga för att tycka fel, att inte besitta rätt åsikt vecka 49, att de bara går på det creddiga och i slutändan väljer väldigt tråkiga skivor, som ändå är "rätt" i "rätt" kretsar. Musiken tycks oviktig, perifer och en bisak. Nej, man röstar på det som är coolt och överenskommet bland förståsigpåare. Animal collectives "Merriweather post pavillion" är INTE årets bästa skiva, det är möjligtvis årets TRÅKIGASTE skiva men det kanske har nåt med vår generation av att göra. För att få vuxenvärldens acceptans så måste vi acceptera det tråkiga och inte låtsas om det. Sen när blev tråkighet ett kriterium så många kritiker så ofta tycks bortse från? Tråkighet är som en rosa elefanten - vi ser den men vi låtsas inte om den. Är inte det ett legitimt argument, för en film eller skiva, när man blir vuxen? Är det ett barnsligt argument? Det tycker inte jag... Men du hör eller läser aldrig en recensent avfärda en skiva eller en film med ordet "tråkig". Animal collective tillsammans med Grizzly bear och Marit Bergman gjorde årets tråkigaste skivor och årets tråkigaste film var Milk med Sean Penn och Revolutionary road med Kate Winslet & Leonardo DiCaprio.

Mean bandit

Mean girls på fyran ikväll. Helt ok faktiskt. Bättre än väntat. Den kan dessutom bli ihågkommen som den förmodligen enda bra film Lindsay Lohan någonsin gjort. Nu undantar jag en hyfsad men undagömd biroll i Bobby, så är ju faktum fortfarande slående. Det här är ju Hollywoods egen Linda Rosing. Känd för i stort sett ingenting - och senare ökänd för sitt leverne. Ett destruktivt leverne som skvallerpressen skamlöst gottar sig åt. Hon är inte helt oäven som skådis men frågan är om hon kan göra en Drew Barrymore; kravla sig upp ur askan och faktiskt göra nåt vettigt av sin karriär. Notabelt kring Mean girls annars; att begåvade Tina Fey skrivit manuset - och dessutom gett sig själv den roligaste rollen, som den smått bittra matteläraren Ms Norbury. Dessutom var kanske filmen tänkt att profilera en ny stjärna i form av Lohan men det blev istället birollerna i hennes gäng som numer lyser klarast; Rachel McAdams (nu senast i State of play) och så förstås sockersöta och begåvade Amanda Seyfried, som ju spelade huvudrollen och Meryl Streeps dotter i Mamma Mia!

Tänker annars på Bandit rock 106.3, som lagt sig till med det uppkäftiga mottot "vi spelar vad vi vill!". Yeah right.. Intressant med en radiokanal som är helt underställt kommersiell finansiering, att med sån övertygelse kunna hävda sitt oberoende..? Med ständiga avbrott för reklam - är man verkligen fri då?

Homofober

Lyssnade i förmiddags på Hallå P3, där diskussionsämnet för dagen var homofobi. Alla som var eller kände nån homofob var välkomna att ringa in - bara för att väl där bli idiotförklarade. Inte mycket till diskussion, egentligen. Kändes som ett lite märkligt upplägg. Lustigast var ändå en äldre herre som förklarade problemet med de homosexuella att "homos älskar att kasta sin kärlek och sina genitalier i ansiktet på folk!". Jag antar att han inte menade det bokstavligt..?

Yahoo och Torehammar

Lilla Honey höll under gårdagskvällen på att slita sitt hår, då hon förgäves försökte öppna ett nytt mailkonto på Yahoo men inte hade tillåtelse att göra det, utan sina föräldrars godkännande. I övrigt hörde jag igår en historia om Henrik Torehammar, P3 stora pest och pina. Mannen som inte kan bilda en mening, utan att också dra in sin homosexualitet (och pojkvän) i sammanhanget. Vare sig det behövs eller inte. Har en vän som har gått i samma skola som honom och påstår att unge herr Självupptagen redan då var en udda fågel, illa omtyckt och mobbad. Redan där måste han ha trott att avskyn mot honom hade nåt med hans läggning att göra, varpå han, visserligen väldigt modigt, outade sig själv väldigt tidigt. Till och med lokalpressen? Och blev ännu mer mobbad. Problemet är ju inte hans homosexualitet. Alla som känner mig vet att jag inte har några som helst problem med avvikande läggningar. Det är hans personlighet som är vedervärdig, inte hans läggning. Och det var förmodligen också hans personlighet som ställde till det hemma i Kristinehamn på 90-talet och inte hans smak för pojkar. Även om det säkerligen förstärkte motsättningen hos inskränkta unga plågoandar.

Radio rage

Vad har hänt med Sverige radio på sistone? Har man gjort det till en mission att ge skitjobbiga idioter programledarjobb? Jag kan leva med att Morgonpassets Malin, Patti och Lovisa inte är så bra, eller att Lambretta-Linda (Sundblad) är en vinglig ersättare för skitjobbiga Sanna Bråding i P3 Star. Och glädjas åt den tråkiga och skitpretentiösa Gunnar Gramnes på Efter tolv, äntligen slutat sända... Jag kan till och med ha överseende med amatörmässiga Mitt P3, där mestadels unga tjejer med invandrarbakgrund får "hosta" sitt eget program. Men de är ju överallt ändå.. Maja Asperö-Lind som ibland låter sin gapiga stämma ljuda som sidekick i P3 Populär och söndagsmorgnarna är ju alltid förstörda, eftersom man antingen tvingas lyssna på Malin, Patti och Lovisa eller i värsta fall - två hatobjekt som gör radio tillsammans - och det blir verkligen vedervärdigt. Tomas Tengby och Anna Mannheimer tramsar runt i några timmar och gör alltid söndagsuppvaknandet extra oskönt. Jag trodde inte avskyn för en radiomänniska man aldrig träffat kunde bli så stort men jodå, det kan det.. och dessvärre.. det kan bli värre också. Mannheimer må få mig att vrida av radion i affekt och vilja kasta ut den genom fönstret till primalskrik och fradga i mungipan - men betänk att det då finns en ännu jävligare människa som fritt fått hållas och orera i P3 om dagarna (och kvällarna). Om Anna Mannheimer redan är minus 4 på en 10-gradig skala, så finns det faktiskt en herre som sjunker djupare än så.. Jag orkar inte ens beskriva argumentet för mitt hat för denne gräsligt pladdriga, extremt fåniga och självupptagna man men förstaplatsen på min shitlist får han, ohotat. Henrik Torehammar.

Och sen har ju Kaliber i P2 grävt fram årets SCOOP kring Sverigedemokraterna. Hm, kan det här rendera i Guldspaden, måntro. Med dolda mikrofoner har reportrar lyckats lyssna av Sverigedemokrater som uttryckt sig rasistiskt. Oj! Nu jävvlar är vi nåt på spåren! Med såna här nyheter kommer förmodligen alla som röstat på SD att dra öronen åt sig, av chocken... Eller inte. Vad kommer härnäst? Nyheten om att de flesta pensionärerna i Sverige är över 65 år..? Och att påven har en konstig hatt.

Paolo Roberto

Nu hittar jag inte den exakta länken i P3's arkiv till dagens återvinningsintervju i P3 Populär (12.03) med Paolo Roberto som gäst men det blev en väldigt underhållande timme faktiskt, fyllt av halv- och helkontroversiella åsikter, som tydligen skapade lyssnarstorm bland feminister och dylika. Underhållande och rätt bra på samma gång. Länken finns HÄR och sen får man klicka sig fram till timme tre (eftersom sändningen börjar med timme ett) och antingen lyssna på hela intervjun eller ungefär 28 minuter in, när det hettar till ordentligt.