Käk och fördomar

Alltid finns det saker att irritera sig på. Sveriges största krog, Berns-filialen Nosh & Chow slår upp sina portar i dagarna. 150 sittplatser, restaurang, tre barer och inhyrda specialinredare (nä, Lulu Carter platsade inte in där..) som gjort något megaunikt. Vill man åtminstone få det att låta som. Mycket av den exotism man använt sig av inredningen är ju egentligen bara ett svassande med fina namn och platser. Inredningen är ett härligt kosmopolitiskt mish-mash att detaljer från världen. Här finns handfat som egentligen är drickskar för hästar, hämtat från ett lada i Provence, trä från ett nedlagt apotek i Toulouse, fönsterluckor från en spansk bank och bardisken är uppbyggd av gatustenar från Las Ramblas i Barcelona. Tydligen är ursprunget här viktigt och det hade kanske inte varit lika fiiint om baren var gjord av gatstenar från torget i Mjölby, om träet kom från en gammal pizzeria i Vingåker och fönsterluckorna är rester från det som blev kvar från ett nedbrunnet dagis i Degerfors. Nåväl, till Nosh & Chows försvar får man säga att inredningen ser fantastisk ut och av det man läst är maten också den strålande.

Brunch på Elverket idag, apropå mat. Hur som helst så står i kön till kassan - och jag erkänner en sak: jag är fylld av fördomar kring andra människor - en riktig typ. Jag är inte stolt över det men samtidigt finns det inget som ryggkliar egot mer än när de egna fördomarna stämmer och det verkligen visar på hur enkelspåriga vissa människor är. Hur som.. till scenariot som utspelar sig. Framför oss står en lirare som i mina ögon bara skriker "kåkfarare". Det står stämplat "kriminell" i pannan på honom, hur mycket han än försöker föra sig i de fina(re) salongerna och smälta in. Hela uppenbarelsen, från kläder, kroppshydda, snack, guldkedjor, överdriven solbränna, tatueringar och det otåliga adhd-beteendet. Som om man då inte redan har det där stigmat över sig - så betalar karln med en missfärgad tusenlapp. Den lilla tjejen i kassan börjar svettas lite lätt men låter honom passera med växelpengarna och studerar sen tusenlappen en gång till. Hon försöker diskret tillkalla annan personal för att de ska göra en andra bedömning. De kollar på tusenlappen igen och försöker hålla den mot en lampa. Jag vill inte dra några snabba slutsatser, men ser man ut som en gorillabankrånare och har lite svårt att stå till och koncentrera sig - måste man dra till sig än mer uppmärksamhet genom att inte bara betala med en tusenlapp (såna får man väl inte ens ut från bankomaten?), utan dessutom en väldigt blå tusenlapp...?

TV, bygg och den där idiotiska grannen

Jag tittar alldeles för mycket på tv. Jag som egentligen är helt ointresserad av att laga mat själv kollar ändå på allt från Kockarnas kamp till Hell's kitchen och Masterchef. Plågar mig igenom Project runway Sverige, trots att jag tycker det är skit och en usel kopia av det framgångsrika amerikanska konceptet. Project runway Sverige borde ha stannat på idéstadiet och aldrig ha producerats. Nivån är pinsamt låg och amatörmässig och man får i slutändan bara känslan av att folk är där för att synas - inte för att de är duktiga designers. Det är lite som X-factor, dit det allt som oftast inte är de hårt arbetande och kompetenta musikerna i landet, de som harvat i replokaler, som söker sig - utan snorungar som vill synas. 

Bostadsbristen i Stockholm är akut och ändå händer alldeles för lite. Vid det här laget borde politikerna var informerade om läget. Men fortfarande maler byråkratins kvarnar erbarmligt långsamt - enskilda intressenter och grannar tillåts blockera projekt. Värst är väl ändå det skeva i att det tycks vara byggföretagen som styr bostadsmarknaden - byggbolaget bygger det man själva vill ha, som ger dem största avkastning - inte att bygga det som faktiskt efterfrågas. Finns det ingen ekonomi, enligt byggbranschen, i att bygga studentlägenheter, ettor och mindre lägenheter för att få ut ungdomar till egna lägenheter - nä, då låter man sig nöjas med det!!? Trots att det är där det skriande behovet finns. Ni hör ju hur sjukt det låter? Tycker redan nu man bör ta sig en funderare på om det är en fortsatt explosiv utbyggnad av bostadsrätter i Norra Djurgårdsstaden som är det viktiga i nuläget - när man trots subventioneringar och upp till ett års hyresfritt boende ändå inte kan fylla upp lägenheterna med boende. Det är inte sjönära fyrarummare med öppen spis som är av högsta prioritet just nu.

Endast 24 kort återstår nu i projektet Foto-yatzy 2012 och tyvärr är det några riktig tuffa kategorier kvar. "Jag och en kändis", "En granne" och "Mitt ex". Just nu börjar det kännas krystat att kontakta något ex - bara för att få en bild och granngemenskapen i vårt hus är lika med noll. "Idioten", AIK:aren som jämt skriker och gormar i vårt hus - han har gått in i ett nytt skede. Numer är han arbetslös och kan skrika och gorma hela dagarna också - och avreagera sig på möbler när det går dåligt i hans tv-spelande. Yay! Och då är det ju så lustigt samtidigt, att han som mer och mer framstår som en person som inte kan uppföra sig och visas i normala sociala sammanhang (som inkluderar kvinnor) fått upp en träskylt på ytterdörren. Ett stort hjärta i ett snöre, med texten "välkommen". Wow, sällan har något känts mer förljuget.

Nej, nej, nej.

Val i höst och uppenbart är att valfläsket redan är i full gång. Stockholms sossar som så sent som för två veckor sen var stenhårda på linjen att Förbifart Stockholm är ett måste för regionen. Carin Jämtin gick ut och lovade att den blir av om sossarna vinner valet. Nu två veckor senare, allt för att slippa politiskt käbbel och en officiell bild utåt över att man faktiskt INTE är överens, så går man miljöpartiet och vänstern till mötes med en kompromiss; folkomröstning 2012. Allt för sossarnas muta till MP, för att säkra deras röster. Med andra ord vill man riva upp beslut som 70% av Stockholmarna vill ha, skjuta på beslutet och dessutom bestraffa Stockholms redan hårt tärda bilister med att biltullsbelägga den enda passage som finns nu (i brist på Förbifart); dvs Essingeleden. Och detta 2011, alltså innan en folkomröstning. Så inte nog med idiotin att ha en motorväg som går genom staden (E4:an) så ska man dessutom betala biltullar, man ska vara straffas hur man än gör, om man vill passera stan.

Den här nästan slentrianmässiga gnälligheten och protesterandet börjar bli Stockholms utvecklings största hot. Man säger nej till allt. Varje byggprojekt möts med ett nej, innan man ens hört argumenten. Nu är det ett sönderfallande Slussen som är på tapeten. Alla är fullt överens om att Slussen är en ocharmig, sönderfallande betongklump som man måste göra något åt men då blandar sig helt plötsligt kultureliten i frågan, i ett stort upprop. Alla är med, från skåningen Björn Ranelid och rapparen Petter (numer skriven i Åre) säger alla nej. Vad Ranelid och Petter har för större relevans och bättre argument framkommer inte, mer än att de säger nej och protesterar mot att utsikten från söders höjder försvinner, i och med att man vill bygga hus ut mot strandlinjen. Petter tycker att det är förjävligt att ingenting kan få behållas som det är i den här stan. Eller är han bara purken för att hans lägenhet (som han inte ens är skriven i) tappar i värde pga utebliven utsikt? Känns ju ghetto... Har karln gått och blivit en bakåtsträvare, hur hiphop är det? Nej, nej, nej och åter nej. Och det är så fantastiskt att Stocholmarna i sin reaktionära inställning till allt nytt har så fantastiskt dåligt minne. Stockholmarna har alltid protesterat mot allt nytt - som man idag ju älskar. Det var lika stora protester mot byggandet av Stadshuset, Hötorgsskraporna och Globen. Är det nån som klagar på de byggnaderna idag? Norra länken, södra länken, tunnelbanan, Essingeleden - NEJ till allt. Vad skulle vi idag göra utan dem? Och Slussen före ombyggnaden i början av 30-talet, var också det hatat - hur kunde man riva alla vackra broar och byggnader (de som då skymde utsikten från Söders höjder) - till ett gigantiskt men väldigt funktionellt betongåbäke? Kändisar - gör det ni är bra på men håll käften i övrigt. Ingen bryr sig vad ni tycker. Slussen är (om uttrycket ursäktas) Stockholms rövhål och håller bokstavligen på att falla isär. Ingenting kan bli sämre av att göra Stockholms fulaste plats vackrare. Ingenting kan heller bli sämre av att dra om E4:an i en ringled, så att den slipper gå mitt genom stan, ett öde som väl Stockholm som europeisk huvudstad bara delar med Baku i Azerbadjan.

Bygg, riv och guldbaggar

Kanske har borgarna i stan insett att det snart bara är slutraksträckan kvar till valet och att man därför nu fått eld i baken, åtminstone vad gäller Stockholms byggprojekt och det här luddiga begreppet med att uppfylla vallöften. På kort tid har beslut fattats om både nya Slussen, detaljplaner för Norra djurgårdsstaden OCH Norra stationsområdet. Här ska byggas bostäder och efter hur man väljer att räkna (politikerna nöjer sig med att kalla en gjuten bottenplatta för klar bostad och därmed infriat vallöfte om antalet påbörjade nya bostäder). Inte antalet färdigställda bostäder som alla dessa bostadssökande kan flytta in i men väl en bottenplatta. Självklart är det ytterst glädjande att man äntligen sätter igång och börjar bygga - såväl bostäder, som nya arbetsplatser och ny profilerad arkitektur för stan men man undrar ju lite.. är borgarna så rädda för att förlora valet (även i Stockholms stad) att man åtminstone vill klubba igenom minnesvärda testamenten? Nåt att bli ihågkommen för? Sten Nordin kan nu gå i pension som mannen som "byggde" om det nya Slussen. Kristina Alvendal kommer alltid bli ihågkommen, även efter sin död, som kvinnan som slogs för och klubbade igenom bygget av Tors torn. På samma sätt som Yngve Larsson och Hjalmar Mehr ökänt skrivit in sig i historieböckerna som pådrivare av Norrmalmsregleringen (rivandet av Klarakvarteren). Ibland kanske även lite personlig prestige kan vara till allmänhetens gagn.

Och så var det Guldbaggegala igår. Faktum är att jag inte ens brydde mig om att kolla på den (men klaga efteråt - det går bra!). Män som hatar kvinnor var ingen dålig film, inte alls, men ändå ett tecken på en filmbransch som skriar efter högre kvalitet. Att däremot Noomi Rapace fick en guldbagge för sin roll är en skymf. Tycker inte hon agerar överhuvudtaget. Hon är som en antites till skådespeleri - hon bara finns i filmen. Avstängd. Och Kjell Bergkvist vann pris för bästa manliga biroll. Svenskt skådespeleris motsvarighet till AC/DC, Peps Persson eller en gammal Moraklocka. Man vet alltid vad man får - det är ETT koncept och inget mer. Inga variationer, inga nyanser, ingen utveckling. Bara samma sak, år efter år. Han spelar samma roll, i film efter film. Det enda som skiljer är kläderna och antalet rynkor med åren.

I huvudrollen

Alltid ute i sista stund... Filmutställningen "I huvudrollen: Stockholm" på Stadsmuséet har väl varit öppen i nästan ett år och jag har tjatat så många gånger att jag vill gå och se den. Ett år senare, på absolut sista utställningsdagen, två timmar innan stängningsdag, får jag äntligen ändan ur. Och det var det värt, även om väldigt många människor resonerat som jag. Vi klämmer in ett besök sista dagen. Filmerna, stjärnorna, biograferna. Ung kärlek, brottsplats Stockholm, vyerna och miljöerna. Väldigt intressant även om det kanske var lite snuttifierat. Låter sig verkligen 100 år av filmande i Stockholm pressas in på tre minuter korta loopade teman? Ibland känns det lite rumphugget. Som att det saknas lite kött där mellan Tutta Rolf, Mannen på taket, G som i gemenskap och Förortsungar. Men som sagt.. det var bra ändå.


Spankulerandes genom svensk filmhistoria och alla dessa klipp och idolporträtt och filmisar insåg hur många vackra skådespelerskor Sverige ändå haft genom åren. Som man inte ens tänkt på. Jag bortser självklara namn som Garbo, Bibi Andersson, Ingrid Thulin eller Ingrid Bergman. Anita Björk? Vilken pingla. Åtminstone var hon det förr, på 50-talet. Anna Lisa Ericsson, Lena Söderblom, Signe Hasso och sexbomben Harriett Andersson. Såna kvinnor ser man inte på svensk film längre.

Shop til you drop

Julshoppingen i sig är jobbig men vad värre är.. den här köpcenterhysterin som bara fortsätter att blomstra. Har under någon månads tid haft "förmånen" att besöka inte bara gamla trista köpcenter i Stockholm utan också de flesta av de nya som poppat upp. Känns som att det tillkommer ungefär ett nytt köpcenter i månaden och absolut INGENTING är originellt och nytt. Som en färdigställd modul av medföljande gamla butiker. Idel kedjor. Bara mer av samma sak; H&M, Dressman, Kappahl, Åhléns, Gallerix, Clas Olsson, Indiska, Macdonalds, Guldfynd, Akademibokhandeln, 3, Lagerhaus, Wayne's coffee.. wow. Vad hände med det unika? Är det verkligen det här folk vill ha? Nya Sollentuna centrum, nya Flemingsbergs centrum, nya Danderyds centrum, nya Mörby, Rosenkälla, Täby, Odenplan, Hornstull, Sickla, Lindhagen, nya större Kista, nya större Forum Nacka med ännu större Dressmanbutik!!! Samma jävla sak. Samma butiker, samma utbud, samma likriktning. Är det verkligen det här folk ska göra på sin fritid? Konsumera mera - gärna av samma sak. Och problemet blir ju bara tydligare, hur små unika affärer med små resurser är helt chanslösa att konkurrera - och allt som oftast inte ens kommer in i köpcentren, eftersom det finns regleringar vad gäller öppettider och köpcenter idag ska ju kunna vara öppna nästan jämnt, vilket är en omöjlighet för en enmansföretagare som på egen hand försöker driva runt en liten nischad butik. Det här märker man minst lika mycket på tidigare intressanta butiksgator i Stockholm, som tidigare haft ett blomstrande och kul utbud men nu står allt fler butikslokaler gapande tomma. Upplandsgatan är bara ett exempel, som fortfarande har kvar några antikvitetsbutiker men där också en hel del försvunnit, exempelvis den fantastiska Dockakuten. Snart är väl allt ersatt av ett nytt Lidl, Elgiganten eller Deichmann ändå.

Föga förvånande så börjar likriktningen i stan även visa sig på andra håll. Varför nöja sig med en sjöstad? Hammarby och det havererade Gåshaga var inte nog. Visst kan sjöstäder vara fint i liten skala men det är väl knappast vad Stockholms sk förtätning handlar om? Knappast en långsiktig plan för hur vi löser bostadsbristen för ungdomar 18-24 år? Alla studenter kan inte bo i sjönära fyrarummare med egen båtplats. Nä, nu ska det byggas gles sjöstad lite varstans i länet. Finnboda, Väsby, Lilla Essingen, Lövholmen, Hägernäs, Glasberga i Södertälje. Likriktat, opersonligt, mer av samma sak. Är man inte trött, så blir man.

Red line Sthlm och kändisbruttor gör musik

Intressant med folk som bryter ny mark. I Södertälje gör man det med Lucia. För några år sen genom den första syrianska Lucian och i år är en av de valbara kandidaterna en tjej med en septumring genom näsan. Nötkreatursring, typ.

Annars har Oakbitch pendlat sig genom Stockholm i dagarna två och vill man ta sig en titt på hur segregationen i stor-Stockholm ser ut så är en tripp längs röda linjen att rekommendera. Åtminstone min tur idag var helt galen, hur alla fördomar om segregering slog in. Röda linjen norrut är en provkarta på hur det ser ut i stan. Klev på vid Fittja - som ende svensk och förblev ende blonde person genom Masmo, Vårby gård, Vårberg. Men här börjar det blandas upp, här är det invandrare men även det lite vänstervridna folket som kliver på. I Bredäng börjar det bli uppblandat i vagnen och efter nästa station; Mälarhöjden har vi kört in på svenskt territorium. Nu fylls vagnen på med nästan bara svenskar genom Axelsberg, Örnsberg, Aspudden, Liljeholmen - tills nästa segregerade klick gör entré. Vi rullar in på söder och direkt, redan vid Hornstull, dyker de upp. Hipsters. De som inte bara är svenskar - utan coola också. Mediafolk/hobbymusiker/konstnärer/designers. Människor med konstiga glasögon och kläder, stickade mössor och ja.. Alla pluggar nåt konstnärligt, lirar i band (eller vill kunna göra det), eller jobbar på ett eller annat sätt inom media. Tjejerna har gubbglasögon och Lykke Li-frisyrer och gör allt för att se lite knasiga ut - fast på rätt sätt. Vid t-centralen sköljs allt ut och in träder ett nytt klientel. Småbrats och storbrats, quiltade jackor, kostymer, vattenkammat, solbränt.. Dessa i sin tur är uppblandade med studenterna som ska till universitetet eller Bergshamra, alternativt datanördskillar i för korta Dockers som ska till KTH.

Musikaliskt tänker jag återigen skriva om ett fenomen som egentligen bara irriterar. Unga redan kända kvinnor som försöker sig på en musikkarriär, vid sidan om sina andra karriärer. Varför får man göra vad som helst bara för att man är känd? Vem är det som vill dem en karriär? Först är det söta Leighton Meesters från Gossip girl, som kommit in i det klassiska stadiet att vilja rasera sin gulliga karriär och bli lite farlig. Tröttsam klyscha, vansinnigt osexigt och kass låt. Sen har vi engelska skvallerpressens favorit nummer 1 just nu, Cheryl Cole, som väl egentligen mest är känd för att vara en i mängden av fotbollsfruar (till Chelseas vänsterback Andy Cole). Hon har även varit medlem i Girls aloud och blivit vald till "Världens sexigaste kvinna 2009" av herrtidningen FHM. Jamen dåså.. Slutligen har vi bandet som man försökt profilera som nästa stora tjejband, med medlemmar från just Girls aloud, S club 8 och nån medlem som tidigare varit alpin landslagsåkare; The Saturdays. Även här är största bedriften, utöver måttliga karriärer, att en av sångerskorna; Frankie Sandford hamnat på plats 17 över "Världens sexigaste kvinnor 2009" enligt FHM. Om man bortser den plastiga videon så kan jag dock erkänna att detta band inte är helt värdelösa. Liiiite talang finns det.

Djävulsön, tur och retur

Lunch på Stora Essingen, denna lilla oas i storstadens buller, med J och lilla bebisen T. Fantastisk stora blå ögon, hon såg verkligen ut som en söt liten seriefigur. T, alltså. Inte J. Blev introducerad till öns mest annorlunda lunchrestaurang/fik. Låt oss inte nämna några namn men det talas om inavel, senfärdighet, bortglömda beställningar (trots att man är ensam i lokalen) men också en väldigt genuin vänlighet och ja.. hemtrevlig atmosfär. Ja, lite lanthandelskänsla näst intill. Till detta hör också att stället var välbesök av franskspråkiga elever från intilliggande Lycée francais. J berättade om sin förlossning och känslan av att vara ungefär som Mr Creosote i Monty pythons Meningen med livet, om det ostadiga Moder Ukraina-monumentet och hur det är att växa upp i Sätra, Gävles Chicago. I övrigt så var livet som förälder är fortfarande helt absurt och surrealistiskt och inte blev känslan mindre, av att man dessutom satt på detta fik. helt plötsligt kom en storvuxen karl instormandes och började gorma över att han ville ha en kula med glass - men låt det gå undan, jag har väldigt bråttom! Lika fort var han borta igen. Men det var trevligt, vilket det brukar bli med J. Och numer T.

I övrigt kan berättas om Stora Essingen att mellan åren 1844 och 1860 var ön en "Djävulsö" där straffångar, så kallade korrektionister, högg gatsten åt Stockholms stad. Korrektionisterna fördes med pråmar till Stora Essingen om morgonen och åter till Långholmen om kvällarna. Det blev ett nöje för stockholmare att resa till Stora Essingen = Djävulsön för att se på korrektionisterna när de högg sten.

Musikaliskt så hittar jag ingen riktig tråd just nu. En trend måste innehålla tre beståndsdelar (allt enligt Spanarna i P3) och att hypa upp rock n' rollens återkomst med bara Jet och sköna britterna Band of skulls.. blir ju en för lite.. Alltså ingen trend. I övrigt så är jag inget fan av Paramore (bandet som mer är känt för sin snygga sångerska och för att ha medverkat i Twilight, än för sin musik) men deras cover på Kings of leons Use somebody är faktiskt riktigt bra. Jag tipsar om de avslappnade hippiekollektivet Edward Sharpe & the magnetic zeros, som gjort ett av de mer... hm... lössläppta och oorganiserade numren hos Letterman, på bra länge. Men de är bra! Se klippet HÄR.

Inkompetens och skönhet

Dagens inlägg har jag blivit påvisad av C. Även om jag kan hålla med henne om att många affärer idag bara anställer vem som helst och att personerna ifråga helt saknar yrkesstolthet. Vi skulle in på K-Rauta och köpa kemiskt ren bensin - vilket personen i informationen inte hade en aning om vad det var. Nähä. Samma sak utspelar sig några timmare senare på en bensinmack. Hur kan inte veta vad kemiskt ren bensin är - när man jobbar på en bensinmack?? Sen åkte vi till ett annat ärende till Beckers färg för att få hjälp med en kontrastfärg till en fondvägg. Det här med kontrast var tydligen inte helt lätt att förstå, eftersom killen vi fick "hjälp" av, efter mycket dividerande och kliande i huvudet - tog fram en exakt likadan färg som den vi redan har. Han erkände väl med rodnande kinder att det här inte riktigt var hans grej och att vi hade en väldigt svår färg. Borde inte färglära liksom ingå i kunskaperna när man jobbar i en färg och tapet-butik? Inget ont om ungdomar, berättar C, men när hon för två år sen släppte iväg niorndeklassare - inga direkt anmärkningsvärda VG-studenter - och två år senare råkar träffa på några av dem - som ivrigt försöker sälja på henne ett elavtal - så undrar man ju lite. Vad FAN vet du om elavtal överhuvudtaget? Har man ingen stolthet i företagen att faktiskt utbilda sin personal - de som sen ska vara ansiktet utåt?

I övrigt har det strosats runt Djurgårdsbrunns kanal idag och en solig vårdag som denna, med grönska, massor av flanörer, turister, cyklister och bara miljön där ute... så känns verkligen Stockholm som världens vackraste (huvud)stad. Dessutom kan ett besök på Flickorna Helin & Voltaire en solig dag som denna, verkligen rekommenderas. En annan sak som noterats kring Stockholm våren 2009.. jag spår en trend. Känns det inte som att stan fullständigt invaderats av fransmän? De är överallt, på kaféer, uteserveringar, i tunnelbanan, på cykeltur och det märkliga är att de inte ens känns som turister. Det måste ju om nåt vara en fjäder i hatten för Sverige - att nationalistiska fransmän, som ju redan anser sig bäst på mat, dryck och kaféliv i stor skala börjat söka sig utanför landets gränser - och då väljer Svedala..?

Stockholmians

Näst sista kurstillfället i Charleston. C har redan deklarerat att det INTE blir nån fortsättning. Synd, jag gillade det och på nåt sätt gillar jag också stilen på folk som sökt sig kursen... Hur ska man säga utan att låta en konservativ prutt..? Det är lite glamour, 40-tal, många tjejer som klär sig kvinnligt, på gammalt traditionellt vis. Män är män, kvinnor är kvinnor.. :)

Besök på Vinterviken också och återigen slår Stockholms "problem" en. Den här enorma proppen av likriktning. Jag är själv en del av den, så jag ska egentligen inte peka finger. Men det känns som att Stockholm är överbefolkat av en gigantisk medelklass i åldern 25-40 åringar, välutbildade, välkammade, vältaliga - där alla ser ungefär likadana ut, tänker likadant, pratar likadant, med ungefär samma värderingar och referensramar. Det är som att 70-talisterna är i en gigantisk majoritet i stan. Och egentligen kan man inte ens raljera över dem - för det vore att raljera över sig själv.

Bussar och bygg

Annorlunda hemfärd med bussen imorse. Chauffören stammar, med svetten i pannan och frågar om jag kan tänka mig att sitta på sätet närmast bredvid honom. Han är nybörjare och hittar inte vägen. Så du kanske kan hjälpa mig och visa vart vi ska? Eh... visst. Då är det ändå intressant att fyra personer gick förbi och nobbade hans desperata fråga.

I övrigt är byggförslagen för det nya Årstafältet himla spännande. Speciellt förslag Neva (se ovan), som ramar in fältet likt Central park i New York och bygger en kvadrat av höga och halvhöga hus runt om. Känns modernt, känns icke-Stockholmskt.

Albano

Jag är en beundrare av YIMBY och jag tycker definitivt att Stockholm borde sluta agera Bullerbyn med växtvärk och komma in i matchen som den storstad man nu så gärna vill vara. Självändamålet behöver absolut inte vara att smälla upp skyskrapor till höger och vänster, för att mäta sig med andra huvudstäder. Däremot kanske det är dags att bli lite mer radikal och modern i stadsplaneringen och arkitekturen. Förutom Globen (som ändå ligger off), Stadshuset, Kaknästornet (också det off) och det skokartongslika Slottet – vad finns det för byggnadsverk som turister skulle kunna vallfärda till i Stockholm? Ingenting. Stockholm behöver en profil, ett Eiffeltorn, en frihetsgudinna, ett operahus, ett Atomium, ja ett Läppstift, som sätter oss på kartan. Samtidigt är Sverige ett litet land och får självklart konkurrera utifrån de förutsättningar man har. Stockholms största styrka idag är naturen, grönskan och all närhet till vattnet – på ett sätt som knappt någon annan storstad har. Exkluderat Amsterdam, Venedig och vad Dubai konstgjort håller på att bli, osv. Jag har ingenting emot skyskrapor, om man nu skulle välja att bygga ett nytt finansiellt centrum i Värtan, ett Guggenheimmuseum, eller det spektakulära snäckskalsformade Operahuset vid Saltsjön som det mumlats om i åratal. Go ahead! Och vad hände egentligen med planerna på ett Chinatown? För tio år sen hörde man rykten om en sådan bebyggelse i Sundbyberg, diskussioner som dog ut. Varför inte nyttja marken vid Albano? Jag tror knappast Gustav III’s plan för vackra Albano var att göra det till en dammig parkeringsplats. Dessutom finns ju redan röda linjens tunnelbana under marken. Nationalstadsparksivrare, fega politiker och bromsklossen Skönhetsrådet har länge blockerat marken och bebyggelse med argument om värnandet av parken och naturen ut mot Brunnsviken och att en potentiell bebyggelse skulle få ha en maxhöjd på 3-4 våningar. Well, ett Chinatown behöver inte vara högre än så. Bygg vettja och integrera den nya stadsdelen både med naturen, universitetet, KTH och Roslagstull. Billiga hyreslägenheter, så främjar vi segrationen samtidigt. En utopi antar jag.. men en kul sådan…