Positivist!

Jag tror bestämt man är på rätt gott humör ändå. Tänker bara skriva om saker jag faktiskt gillar idag. Brukar ju alltid gnälla på folk som sitter på produktionsbolag och tv och lyfter lön för att vara medelmåttiga, mediokra och fega. Men jag vill hylla den person som sitter på SVT och väljer ut de filmer som sen går under DOX-benämning. Här har vi nån som verkligen gjort sitt jobb och väljer den ena fantastiska filmen efter den andra. Det gör en oerhört glad också att BRA underhållning faktiskt inte behöver kosta skjortan. Dessa enkla skakiga smutsiga dokumentärer utklassar varje stor cynisk filmproduktion helt utan hjärta (och hjärna). Det ger mig hopp, eftersom det visar på storyns makt. En bra historia slår det mesta, hur den sen än paketeras.

En serie som jag aldrig missar (so kill me then..) är Project runway. Nya säsongen har äntligen dragit igång igen. Det kan tyckas konstigt att verkligen gilla Project runway men samtidigt avsky alla sorters Top model-program. Den svenska versionen var så pinsam med alla krystat "spontana" småbrudar som tror att succén hänger ihop med hur dryg och otrevlig man är mot andra. Oömjukhet har aldrig varit ett sexigt drag. Lika fascinerande som Project runway - men ändå diametralt motsatt på machoskalan går den fantastiska hockeydokumentärserien Road to the NHL winter classics. Det är som att efter en lång tids dvala inse igen varför man älskar den där sporten. Det är så snyggt i både sin stjärnglans och vardag.

Ska säga nåt positivt om musik också. Ladyhawke är på gång med nya skiva! Jag vet annars inte riktigt hur jag ska förhålla mig till hennes nya singel, där hon visserligen ibland låter cool och fräck, för att i andra passager låta som Lisa Miskovsky. Och det är ju inte after ski-känsla man vill ha på sina creddiga favoriter. Ska bli intressant med nytt material från Porcelain raft, Parenthetical girls och småknasiga Piney gir. Och snart kommer det väl en ny Kent-platta också. April är det sagt.

Boardwalk

Lagom hektisk helg till ända. Känner mig lite nöjdare med skolan just nu, inte för att pluggandet går så himla mycket bättre men åtminstone att lite av de hårt knutna sociala trådarna börjar knytas upp. Det krävdes ett guidat klassbesök på Nationalmuseum, med efterföljande egen spankulering bland renässanskonsten, för att folk helt plötsligt, efter tre månader skulle tina upp lite. Så lite öldrickande och ett vernissage har gjort susen.

Tv-mässigt är jag hemskt sen med att konstatera att Boardwalk empire är en fantastisk serie. Jag vet inte varför jag drar paralleller till Mad men.. kanske är det kombinationen av det välklädda stiliga och en osympatisk huvudrollsinnehavare, som man ändå har lite sympati för, eftersom han innerst där inne ändå har en gnutta empati kvar för sina medmänniskor. Problemet med Boardwalk empire än så länge är att den helt saknar trevliga karaktärer. Det finns liksom ingen att riktigt sätta sitt positiva hopp till.

Missade årets match i Scaniarinken annars.. För er som inte vet vad det handlar om, så åkte Södertälje ur elitserien i våras, vilket var en stor sorg i sig. Vad värre och mer provocerande är, är att konkurrenten Malmö köpt på sig inte mindre än 10 spelare och ledare från just Södertälje - lockat över dem med högre lön - för att nu försöka ta steget upp i elitserien, på bland annat Södertäljes bekostnad. Diskussionen om legosoldater, som spelar där lönen är bäst, klubbhjärta och allt sånt- har förstås kommit som ett brev på posten. Igår kväll möttes så det nya Södertälje, med idel småkillar i 19-22-årsåldern (mestadels från juniorleden) och det gamla, med äldre trotjänare som valt att flytta till Malmö för högre lön och "nya utmaningar". Publiken inledde med att hälsa Malmös spelare välkomna genom att kasta in massor med plånböcker på isen. Kort och gott... ung idealism och entusiasm kontra gamla rutinerade mammon-rävar. Hjärta kontra pengar. Så jag antar att det är poetisk rättvisa att de unga fick vinna, om så bara för att visa att pengar inte betyder allt, för en kväll.

Tack och adjö. Punkt.

Inser att det här för ointresserad av sport ter sig fullkomligt obegripligt men igår kväll kändes det verkligen som droppen. Har följt min hockeylag i vått och torrt i så många år, så länge jag kan minnas och allt som oftast med SSK som sitt lag, så känner man sig långa stunder oälskad och obehövd. Men man håller fast ändå. Det är som familjens svarta får, han/hon missbrukaren eller nåt i den stilen. Man gillar inte vad personen håller på med, men det är ju trots allt familj och man vänder inte familjen ryggen, hur svårt de än må ha det. Man stöttar. Men nu känns det som att det blivit ett återfall för mycket. Åtefallen i det här fallet är sveket och det förbluffande usla spel man presterar. Jag orkar verkligen inte med den här misären längre. Orkar inte plågas i min masochism, orkar inte höra på med snömos och bortförklaringar från folk som tjänar 10 gånger så mycket som jag i månadslön, men som ändå beter sig om pojklagsspelare och amatörer. Man orkar inte ge sitt yttersta mot lag som borde vara så mycket sämre. Nu räcker det. Jag ger upp på dig nu. Jag orkar verkligen inte. Det har varit en fin tid men allt har sitt slut. Får söka mig en annan hobby, nåt annat att tänka på, för såhär kan vi inte fortfarande längre. Punkt.

När jag ändå är inne på besvikelser. Strokes nya platta "Angles" är nåt liknande. Det här är alltså bandet som krnig 2001 var det hetaste, häftigaste och mest hypade som existerade. Allt de gjorde var så rätt, musiken, stilen, citaten, allt. Men som med så många andra jättehypade band så infinner sig det värsta som kan hända... förnöjsamheten. Hybris. Man tror att man är så stora och populära att man kan pausa, ta det lugnt, ta ett sabbatsår eller tre, för att komma tillbaka när man laddat batterierna. Och så följer man inte med i utvecklingen som sker medan man varit borta och rapar bara till slut fram nåt som funkade när man slog igenom. Samma tricks, fast några år senare. Ja, ungefär som om du idag skulle försöka lansera svanktatueringen som en ny het trend ingen hört talas om. Sån är Strokes nya platta. Fast som en svanktatuering gjord med tuschpenna och rostig spik. Kan för mitt liv inte förstå hur man utan skam tillåter sig själv att släppa en så tam platta. Så, Strokes, tack för den tid som varit men allt har ett slut. Såhär kan vi inte ha det längre. Punkt.

Hörde idag att bandyfinalerna från och med nästa år inte längre ska spelas på Studenternas i Uppsala, utan på Swedbank arena som just nu byggs i Solna. Great, framöver får alltså 50 000 pers den stora förmånen att INTE se bollen.

Ett kinesiskt mysterium

En helvetesvecka lider mot sitt slut. Helrenovering av badrum har inneburit en veckas exil hemifrån. Inget badrum, inget vatten, hallen är belamrad av byggskräp, utrivna badrumsmöbler och ton av damm. Köket är ockuperat av nya badrumsprylar och ton av damm. Sovrummet? Damm. Vardagsrummet? Inplastat men dammigt. Och till på det en molande oro och skepsis över att arbetsledaren ser ut som en barnamördare och att arbetet ska utföras av kineser som inte pratar ett ord svenska eller engelska. Idag kändes det som att försöka utföra en hopplös charad, eller en omöjlig beskrivning i Med andra ord: "Kjell kommer klockan 11.00. Ok?" Och mötas av två fågelholkar.

Och man vill ju inte ha fördomar... men ibland känns det som att kineserna tittar på våra hundar och tänker "den med ris på..".

Hockeyn har annars nått sitt sedvanliga läge under säsongen. Förnekelsen. "Jag bryr mig inte längre"-stadiet. Det stadium som är frukten av det tidigare läget: masochism och djup besvikelse. Egentligen är det helt fantastiskt hur man år efter år lyckas hålla på det lag som är så fantastiskt konsekventa i att alltid vara sämst. Det i sig blir nästan en trygghet, det är ett elände men det är som de här kåkänkorna, vars män sitter i fängelse mest hela tiden. Ok, det är inte optimalt förstås men det finns en trygghet i att veta var de befinner sig.

En fanatikers bekännelse.. och andra idioter

Jag tror att det tagit C några år att inse att för en riktig sportfanatiker (såsom jag själv skulle kunna anklagas för att vara) så finns det inget som heter lov, uppehåll eller "off season". Att säsongen är slut betyder ju egentligen ingenting. Det betyder i alla fall inte vila och ro, att kunna pusta ut efter den nervpärs som varit, ta det lugnt och nu ladda batterierna till september då nästa säsong drar igång. Nej, nej, nej. Så fort säsongen är slut så inträder ju Silly season, den galna säsongen. Den som är fylld av spekulationer, rykten, skvaller, tissel och tassel kring lagbygget inför nästa säsong. Vem tillkommer, vem får sparken? Vem tränar? Satsar man på en bättre defensiv, en mer uttalad förstemålvakt, nytt spelsystem, mer varierad försäsongsträning? Hur ser budgeten ut, hur ökar man sponsorintäkterna? Kan vi behålla våra stjärnor? Osv osv. Tro mig, det är minst lika jobbigt.

Och annars är det bara elände. Djurplågare som står åtalade för att ha tänt eld på kaniner, filmat det hela och skrattat åt lidandet. Och sen sitter de nu i rätten och gömmer sina ansikten - som om de skulle skämmas över vad de gjort. De är inte ledsna för vad de gjort, bara ledsna för att ha blivit påkomna med sina brott. Ledsna för sin egen skull och sitt eget ego. När filmen visades i rätten igår och några åhörare grät och svimmade av scenerna - så blev de hånade av de åtalades vänner på åhörarläktaren. Det tyder ju bara än mer på att det inte finns vare sig ånger eller empati i den här kretsen av killar. Det värsta är att man inte ens är förvånad längre över hur sjuka jävla människor det finns där ute. Såna där killar har ju redan klassat ut sig som sociopater, psykopater av värsta sort och borde inte vistas ute i samhället bland vanligt folk. Psykopati är ju inget man kan bota. Lås in och kasta bort nyckeln. Skiter fullständigt i hur inhumant det låter i det politiskt korrekta myspys-samhällsklimatets syn på brott och straff. Det finns inga förmildrande omständigheter till vad de gjort och det är ju helt uppenbart att de här killarna inte känner nån som helst skam eller ånger över vad de gjort. Kan man inte anpassa sig till det samhälle och de sociala spelregler vi har och lever i, så ska man inte vistas ute bland folk.

Virre i farten, igen

Jag tror inte det finns nån medial person som fascinerar mig mer än Fredrik Virtanen. Ja, det fascinerande är att han verkligen lyckas tycka exakt tvärtemot mig i varenda smakfråga som tycks existera. Finns det nåt jag avskyr, så älskar han det - och vice versa. I varenda fråga! Kan inte göra nån annan subjektiv tolkning av det hela mer än att karln är både smaklös och helt dum i huvudet. Och efter hans senaste krönika betvivlar jag inte ovanstående uttalande. Då ondgör han sig över fullt normala människor, vänner till honom själv, intellektuella, välbalanserade, konstärligt förfinade, nu under två veckors tid raserat hela sin självbild och gått in i ett grottstadium. OS. Att helt huvudlöst blir så förblindat engagerade i nåt så tramsigt som hockey, backhoppning och skidskytte. Vuxna människor som beter sig som grottmänniskor. Han förstår det inte. Sport är den mest primitiva underhållningen, underställt alla andra konstarter, enligt Virtanen och egentligen är det bara barn och hårdrockare som gillar sport. Jag är varken barn eller nån direkt hårdrockare. Men det klart, då förställer jag också bara mitt intresse... Med en sån generalisering kan man ju också hävda att de enda som inte är intresserad av sport är kvinnor.

Virtanen raljerar över sporten, samtidigt som han fascineras över den debila masspsykosen. För honom är allt bara ett enda stort VEM BRYR SIG? Vem bryr sig, egentligen? Vuxna människor som kickar boll eller spelar kula, åker lite skidor och skjuter prick samtidigt. Det är en lek.

Jag kan absolut köpa det argumentet. Jag ställer mig samma fråga rätt ofta. Det här är ju nåt totalt oviktigt, som vi betalande, eller tv-tittare gett en helt annan betydelse - som om det vore nåt viktigt. Lek som blivit allvar. Nån tjej hoppar över en ribba och vi blir alldeles till oss i trasorna - vi som i vanliga fall ääälskade Malin Ek i den nya Dramatenuppsättningen osv. men om man tänker det hela, nyktert och lite samhällspraktiskt, jämför med ett yrke som verkligen betyder nåt; bonde, läkare, kirurg - vilken funktion fyller egentligen konstnären? Ärligt talat, kan inte passionen för konst vara lika falsk och konstruerat "viktig" än som den passion en sportfåne känner? I slutändan är det återigen vuxna människor - som leker. Vuxna människor som kladdar på en tavla, inte bättre än vad en tvååring skulle klara - ingen ser vad det föreställer men en hel kår av förståsigpåare applåderar ängsligt med fingertopparna i kör. Det är ju sååå djupt konstnärligt och komplext. Geniiiiiiiaaaalt! Var börjar budgivningen, en miljon, två?

Vad är en teaterskådis, om inte en vuxen människa, som springer omkring i lånade kläder, gormar och lever ut - snäppet bättre än roliga timmen i skolan? Vuxna människor som leker att de är nån annan, halvnakna, i trikåer och lustiga hattar; en kung, en hora, en narr. Vem bryr sig egentligen?

Jag gillar både sport och konst och musik och jag ser egentligen ingen primär skillnad i passionen för dem. Graderingen av finkultur, fulkutur och ickekultur kan jag också köpa - det gör mig inte mindre passionerad för det. Men det är märkligt, konsten älskar ju outsiderperspektivet, den svage, konsten hyllar arbetaren gentemot etablissemanget och borgarbrackorna. Konstnären älskar att stå på den enkla människans sida, samtidigt som den enkla människans vanor och passioner är ok att håna.

Representera

18 svenska soldater på permission i Berlin gick på bordell och fick försvarsmakten att slå bakut. Ja, att soldater genom århundranden skulle ha gått till prostituerade... det har ju aldrig hänt..? Man kan alltid ifrågasätta det etiska och moraliska i handlingen men att i efterhand bestraffa (eller hota om bestraffning och lagändring) för vad svenska medborgare gör utomlands.. det känns som just ännu ett steg mot det överförmyndarsamhälle vi alla så mycket älskar att hata. Retoriken att "bara för att det är lagligt utomlands - så gör inte det svenskar straffimmuna på hemmaplan" känns ju bara som ett snår man inte vill gå in i. Hur bokstavligt ska man se efter såna lagar? Varje majarökande svensk i nåt red light district i Holland kan vänta sig en bot när man väl kommer hem. Likaså för varenda fortkörare på autobahn. Rätt ska vara rätt. De flesta tycker förstås att regeln är absurd men på Hallå P3 ikväll, så kommer det ändå upp åsikter som tycker tvärtom. Som ex: det spelar ingen roll hur vi ser ut, hur vi är klädda eller vem vi representerar - vi svenskar har alltid en skyldighet gentemot våra landsmän att upprätthålla bilden av Sverige och svenskarna. Hm.. Säg det till alla 15-åringar som åker till Sunny beach/Ibiza/what ever och partajar - med moralens fana vajandes högt. Ungdomar - tänker ni inte på vilken bild ni sprider av Sverige och svenskarna?

Intressant är också hur debatten om bhurkans vara eller inte vara tog en annan vändning. Den rent hälsomässiga. Nu finns det konstaterat, efters studier gjorda på ett antal gravida somaliska kvinnor i Rinkeby att deras avkomma löper fyra gånger så stor risk att drabbas av autism, eftersom speciellt svarthyade personer har svårigheter att bilda d-vitaminer och en slöja i vårt solfattiga land gör ju inte direkt saken bättre. Somalierna å sin sida har börjat kalla epidemin av autistiska barn för "den svenska sjukan".

Kan också berätta att jag hade "nöjet" att se superbowlfinalen.. Jeeez.. vad tråkigt! Jag kan inte fatta hur en så tråkig, enformig, utdragen sport kunnat attrahera ett sånt actionsökande folk som amerikanerna. Det händer ju ingenting!?? Och händer det nåt så kan man ge sig på att det blir ett avbrott inom fem sekunder. Det är mer avbrott än det är spel. Böka, springa, dundra in i varann och avbrott. Hela jävla tiden.

Musikaliskt är jag just nu helt efter.. lomhörd som man ändå hör (lock för båda öronen) så känns musik inte så viktigt. När jag på en fika för några dagar sen försökte förmå mitt sällskap att hellre tala med lite mer gäll röst (det skär igenom täppningen bättre), än dov mörk, så blev jag mest utskrattad. Men nya Gorillaz lovar gott, Oskar Linnros nya singel är spännande, liksom Charlotte Gainsbourgs samarbete med Beck. Ett smakprov: HÄR.

Tiger Skog, konferensfyllon och flickan som tappade konceptet

Kanske ett dåligt omen att vara med i Gilettes reklamfilmer? Först var det Thierry Henry som efter den berömda handsen i VM-kvalet mot Irland blev klassad som en fuskare och svinpäls av en hel fotbollsvärld. Sen kom då förstås häradsbetäckaren Woods på det, mannen som tappat ALLT i trovärdighet och som inte direkt kan bortförklara sitt systematiska beteende som ett litet snedsteg. Kvar står nu bara Roger Federer med äran i behåll. Hur länge väljer Gilette att fortfarande rulla sina reklamfilmer med Woods? Såg den så sent som igår. Hur länge dröjer det innan Roger Federers gloria faller?

Hektisk helg med trevlig julfest som grädde på moset. Blir alltid lika imponerad värdparets fingertoppskänsla för att mixa festfolket - allt från barndomsvänner till att vara "en kille som passade våra jackor på Kvarnen för två veckor sen" och ändå få personkemin att funka. Så det kanske var logiskt i det klimatet att också bli bjuden på nyårsfest hos en person jag aldrig träffat tidigare. Det är väldigt märkligt när man tänker på det.. Hur får man ihop människor att funka på en fest/bröllop. Varför blir vissa bröllop/fester supersuccéer medan andra, med också likvärdiga sammansättningar av gäster - blir skittråkiga? Kanske fick jag ett svar under jordbordsmiddagen i förra veckan. Vårt sällskap funkade utmärkt men i ett rum bredvid hade ett stort gäng Svensson-gubbar på konferens tagit plats. För mycket sprit, inga kvinnliga moderatorer och nån kombination av dåligt ölsinne, folk som blir personlighetsförändrade av alkohol och trött fyllesexism. Ja, de var förmodligen på väg åt "slipsen runt huvudet-stadiet". Som att nu är vi fria från våra kärringar ett tag, så då måste vi passa på att svina lite. Och till alla de som är emot invandrare... vilka är det som missköter sig så fort det kommer in alkohol i bilden? Det är knappast muslimerna (som inte dricker alkohol) eller sydlänningar som dricker vin för det sociala umgängets skull - inte för att bli kanonpackad, gapig, pinsam och slutligen stupa som ett vrak i ett hörn. Det är som nåt arv från ungdomen, att man dricker tills man svimmar - av egoistiska och självdestruktiva skäl.

Sett lite film i helgen också. Flickan som lekte med elden var ju helt hopplöst rörig och ospännande och Noomi Rapace är verkligen ingen bra skådis. Vad hände egentligen med kvalitetkontrollen från första filmen? Vi ger Paolo Roberto en talroll, för han är ju en sån bra skådis. Sen låter vi en kille med talfel ta en annan roll - han måste ha fått ledigt från Sveriges radio, där alla med talfel hänger annars. Sen kryddar vi med lite överspel också - tada!! Skämtsamt skulle man kunna säga att Daniel Alfredsson borde återgå till att spela hockey i Ottawa, istället för att försöka sig på att regissera film. För det gick inget bra, Daniel.

Äntligen dags.. och lite Idol

Äntligen elitseriepremiär, på riktigt. Äntligen drar säsongen igång men jag inser ju att i år kan mitt "äntligen!"-utrop bli nåt jag kommer att få ångra framöver. Det ser ärligt talat inte speciellt bra ut för mitt lag. Det ser riktigt dåligt ut, rent utav. Kanske kommer jag om några månader bara önska att det aldrig ens började, att skiten äntligen tog slut och att nån bara avslutade lidandet? Nog för att outsider-perspektivet alltid varit attraherande men i år är känslan... slagpåse. 55 omgångars Golgatavandring.

Måste nämna nåt om Idol 2009 också, då det är inne i mitt favoritmoment; slutaudition. Veckofinaler och sånt som kommer senare är rätt ointressant och i slutändan är det ändå bara det mest utslätade som vinner. Då har man redan dödat personligheten och det lite udda och pressat ut det på andra sidan, till en likriktad musikbranschs kommersiella famn. Men nu är det kul och man har börjat hitta sina favoriter och små hatobjekt. Gillar skarpt Calle Kristiansson. Det är min personlig favorit. Ser han inte lite ut som en väldigt blyg och rund Jamie Oliver? Andra favoriter är den hypade Jon Sindenius, Sabina Täck, Tove Östman, Niklas Hocker och Mariette Hansson, med dreadsen. Har svårare för pluttenuttiga Durna, som bara gråter, hurtiga norrländskan Camilla eller Gabriel Brandes, som man verkar vilja profilera sig som en ny Johan Palm.

Brysselbesök och könstest

Det har blivit en fin liten tradition att en gång per år träffa A, som bor och jobbar i Bryssel men som brukar komma hem till Sverige på sommaren och då varje år åker runt och uppdatera sig med alla gamla vänner, som man inte sett på ett år, om vad som händer i Svedala nu för tiden. Förklara vem Måns Zelmerlöv är, det här med Spotify, ge sig på ett omöjligt uppdrag att förklara varför folk verkligen tycker att Peter Magnusson är rolig, att prinsessan Madeleine förlovat sig, att Onkel kånkel är död, osv osv. Så det har blivit som en grej att när man väl träffat A, då är sommaren slut. A är slutet på sommaren och startskottet för höstdepressionen.

Intressant dilemma inför kvällens 800-meterfinal för damer i friidrotts-VM är också att utröna om storfavoriten Caster Semenya verkligen är kvinna. Fysiska kontroller och tester av kromosomuppsättningen har gjorts. Inte första gången det händer men det måste vara lite förnedrande att bli så ifrågasatt i sin kvinnlighet. Hur bedömmer man en äkta hermafrodit egentligen? Och har det hänt att män har blivit ifrågasatta för att vara kvinnor? Ja, va fan, du springer ju som en kärring och dessutom med slappa handleder - kan vi få kromosomtesta dig?

Kontrakt och dåliga bandnamn

Det är som att det provocerande i fotbollens pengakarusell inte bekommer dem som sitter på bankkontona... Zlatan för en halv miljard till Barca, Ronaldo för en miljard till Real Madrid och nu slår Manchester city (med ägaren shejk Mansour bin Zayed an-Nahyan) alla rekord i galenskap. I jakten på världens bäste spelare; Lionel Messi - tog man till en ny spektakulär metod. Ett blankt kontrakt. Fyll själv i den summa du vill ha - vi betalar! Då ska man betänka att Messi tidigare tackat nej till lockropen att flytta till Manchester för 1,5 miljarder...

Tredje natten i Gökboet. Det enda som saknas är en stor golvsopande indian.

Musikaliskt är det just nu stiltje och det band som spelar mest i mp3-spelaren har ett namn som är jätteroligt.. om man är 15. Vad lyssnar du på? - Fukkk offf! Det måste vara det sämsta bandnamnet sen.. Prolapse..? Anal cunt och Test icicles är inga höjdare heller.

GPS-bekymmer och döda stadsdelar

Egentligen vet jag inte ens hur man ska kommentera det svenska medelålders par som knappade in "Carpi" istället för "Capri" på sin GPS och sen helt utan geografisk orientering och liiiite slutledningsförmåga åkte till en fabriksstad i norra Italien istället för den berömda ön i södra delen av landet. Det man inte har i huvudet... osv...

Insåg idag, att det typ tagit mig 36 år att köra in med bil och faktiskt bekanta mig med Riddarholmen. Vilken bedrövligt tråkig ö! Livlöst. Faktum är att ön idag endast har EN fast boende person och resten är vackra prominenta byggnader som bara innehåller människor på arbetstid, 9 till 5. Ett museum, mitt i stan.

Och till sist lite Zlatan. Mannen som gjort sig ökänd för sin brist på lagkänsla och illojalitet (minns bara sveket när Juventus föll ur förstaligan) - står inför 55 000 Barcafans och kysser klubbmärket på sin nya tröja. Visserligen har han 480 miljoner skäl till att hyckla sig till fansens hjärta men det här kändes bara så falskt och förljuget.

Feberyrande...

Magsjuk idag, så det har inte hänt så mycket. En fundering är dock.. vad är det för lustigkurre som kom på att namnge en kalsongkollektion till Smog? I övrigt funderar man ju lite hur det ska gå för de Stockholmska supporterklubbarna nu - de som har som favorittillmäle att håna sina motståndare för att vara bögar, osv. Nu är alltså bestämt att alla tre lagen; AIK, Djurgården och Hammarby, för första gången ska gå med i Prideparaden i höst.

Och efter att ha pratat med en Facebook-fientlig vän, som VÄGRAR skaffa Facebook. Räknas det som bedrägeri och identitetskapning om man säger till personen i fråga att man tänker öppna en profil i hennes namn, med namn och bild och ja.. håller lite inledande konversation med vänner som vill adda..?

Modeller och en hockeypamflett

.. en blyg förfrågan...? I och med fotokursen och vår hemläxor i porträttfotografering; är det nån som möjligtvis skulle vara intresserad att modella lite? C verkar inte vilja och hunden gör förvisso vad som helst för godis.. men nån Brigitte Bardot är hon ju inte..

Hade under morgonen en sur diskussion om hur meningslös elitserien i ishockey har blivit. Det har ingenting med sportsliga grunder att göra, utan plånboken styr allt och år efter år efter år så är det samma 4 stora elefanter som slåss om SM-guldet. Rikast vinner, helt enkelt. Slå upp vilken sluttabell som helst de senaste åren och resultatet är det samma; placeringarna speglar i mångt och mycket plånboken. Nån enstaka gång kan nåt mindre lag sprattla till, men vad händer då inför nästa säsong? Då är rovdriften igång igen, talangerna från uppstickarlagen köps upp av de rikare lagen och balansen är återställd; rikast är bäst. Eller bäst är rikast. Just för att man alltid kan köpa de bästa spelarna, som de andra inte har råd med. Jag är för en stängd elitserie och ett lönetak och samma sorts draftsystem av unga talanger som NHL har - de som kommer sist får välja först och samtidigt borde det finnas ett rejält bonussystem för lagen under elitserien, en slags utvecklingspeng för hur många egna talanger man lyckats fostra upp till högsta serien. Att år efter år dränera fattiga planskolor på deras talanger borde kosta mer. I nuläget ökar ju bara klyftorna mellan rika klubbar och fattiga och det finns en strukturell orättvisa i att ex lag 9 och 10 i elitseriens sluttabell bestraffas med att helt enkelt avsluta sin säsong i februari, medan alla andra får fortsätta spela - och på så sätt fråntas inkomster och intäkter. Det här säger jag inte bara för att jag håller på ett dåligt fattigt lag, likriktningen av framgångsrika lag kommer döda intresset för sporten. Vem kommer i slutändan bry sig om hockey mer än värmlänningar och smålänningar? Ett intresse lika brett som bandy-VM och vem som ska vinna den här gången; Sverige eller Ryssland?

Lycka och drivkraft

Hade ett märkligt samtal med en kvinnlig kompis under morgonen och fick det märkligaste argumentet jag hört, kring varför hon i helgen gjorde slut med sin pojkvän/flirt/whatever. Lyckan förtar ens drivkraft. Hur kan lyckan förta ens drivkraft? Är inte alla ens drivkrafter en strävan mot att på ett eller annat sätt bli lycklig? Annars är det väl inte mycket till drivkraft..? Ledsen E.. men så är det... :)

Annars har man vankat nervös hela dagen för den avgörande matchen i kvalserien, direktsänt på TV4 sport. Det gick bra till slut, äntligen kan man pusta ut och ta det lugnt och inte bry sig, fram till september, då eländet och nervositeten drar igång igen.

Tillbaka till -83

Det var som att skruva tillbaka klockan till... 1983, eller nåt. Känslan, på gott och ont, var tillbaka. Då var man 9 år och gick med skräckblandad förtjusning på derby i Scaniarinken när stora farliga AIK kom på besök. AIK var allas hatobjekt, det lag man mest av allt älskade att hata. Det brukade alltid innebära fullsatt area, hög stämning, en röststark klack som alltid var bättre än vår, farlig stämning, stökigt, bråk, häcklingar och en känsla i luften som pendlade mellan skön berusning och rysningar. Hockey var mer än bara hockey när Djurgården och framför allt AIK kom på besök. AIK var inte bäst på nåt sätt, AIK vara bara värst och stöddigast och kom alltid med sin attityd. Att möta AIK var lika speciellt som för Finland att möta Sverige. Spelar ingen roll om vi förlorar alla andra matcher - bara vi slår svenskarna.. Sen trillade AIK ur elitserien i början av 2000-talet och Stockholmsishockeyn har tappat allt mer i nerv och intresse, till förmån för andra sporter och intressen.

2009 var dags för derby igen, SSK - AIK i Scaniarinken och ta mej sjutton var det som att man sögs tillbaka till -83 igen. Fullsatt igen, hets, häcklingar, fortfarande en röststark klack som var bättre än vår, otrevlig stämning och bråk. Sånt vi blivit förskonade ifrån de senaste 15 åren. Nu var allt som vanligt igen. Bevittnade mitt första slagsmål på en hockeyrink sen.. ja..? Enda skillnaden är att jag då, som 9-10-åring, kunde känna en skräckblandad förtjusning i vad våldskåta unga män sysslade med. Nu idag sitter man på sittplats och skakar på huvudet åt vad snorungarna håller på med. Vem försöker de imponera på? Och vad är för jävla puckon som går på sportevenemang med ett enda syfte; att ställa till bråk och provocera vanliga supporters med förolämpningar och dumheter? Har de här killarna verkligen flickvänner? Tolererar de sånt här primitivt jävla beteende hemma? Slutresultatet blev sen 3-1 till "oss" men det känns som en parentes i sammanhanget.

Hockey och miss Bennet

Då var det gjort. Jag är fullt applicerbar på den gamla hejaramsan, som tycks blivit kanske mer vanlig i Scaniarinken än på många andra håll. "Vi älskar er ändå - för vi är dumma i huvudet". Då var det inköpt ett paket för kvalseriens alla hemmamatcher. Kan inte förklaras på annat sätt än som djupt rotad masochism.

Sett film idag också. Hårdkokta snutrullen Pride & glory med Edward Norton, Colin Farrell och Jon Voight. Filmen kan man lätt avfärda som både fantasilös och ordinär men det som var mest uppseendeväckande var Jennifer Ehle. Det ringer inga klockor, va? Låt oss säga att rätt många kvinnor i min bekantskapskrets är helt sålda (fortfarande) på Mr Darcy, Colin Firth i Stolthet och fördom. Vi få killar som också såg serien (och törs erkänna det) bedårades kanske lika mycket av den oemotståndligt söta Elizabeth Bennet, föremålet för Mr Darcys blyga kärlek. Och hon spelades av Jennifer Ehle, i sina vita klänningar och korkskruvlockade hår. 13 år senare dyker Ehle upp i den här filmen och spelar en cancersjuk kvinna, svullen, fläckig och ful, med rakat huvud. Snacka om motpol till Stolthet och fördom! Men hon är fortfarande rätt söt, trots denna skitroll.

Anklagad via dröm

Mycket homoinlägg nu.. Det började redan imorse med att man kom hem från jobbet och möttes av en sur sambo. Varför hon var sur? Hon hade drömt under tidiga morgonen att jag varit otrogen mot henne - med Bonde söker fru-Peter av alla. Dessutom i nåt slags pikant triangeldrama med en tredje man också. Jaja.. men det är ju sånt som händer.. förlåt då?

Annars "rasar" debatten kring svensk damfotboll och playboyen Patrik Ekwall inkastade brandfackla, där han hävdade att världens bästa kvinnliga fotbollsspelare Martha flyttade till Los Angeles - på ett villkor. Att även hennes flickvän skulle erbjudas en plats i laget. Och så blev det. Ekwall är upprörd över att det här lägger ett löjets skimmer över damfotbollen men påpekar minsann att folks läggning inte har nåt med saken att göra. Nä - han har bara basunerat ut nyheten och outat två personer och nu är han upprörd.. på vem? Ett amerikanskt fotbollslag?

Jämmer och elände

Så satt man uppe till fyra imorse för att se den meningslösa JVM-hockeyn som man ju alltid vet hur den slutar när den utspelar sig i Kanada. Kan inte Kanada vinna av egen styrka, så har man en enögd och osportslig publik bakom sig, tillika en domare som alltid faller för påtryckningar och alltid tycks döma till Kanadas fördel. Alltid likadant, alltid samma kanadensiska fula tricks och att skaffa sig fördelar - allt för att vinna till varje pris. Och varje seger ska hela tiden kantas av ett slags fundering kring det här med fair play. Var det där så snyggt, egentligen, osv? Men samtidigt ska det ju erkännas att Kanada var bättre och de gör mål - vilket Sverige inte klarade av. Nu har jag annars lovat mig att inte gå på några fler nationella hockeymatcher under denna säsong, heller. That's it, final finito - no more. När jag väl går så förlorar ALLTID mitt lag, så då får det vara.

Tre nätter framför mig.. trist.. Kände mig, så att säga.. mållös.. ja, utan mål? Så nu har jag äntligen anmält mig till en fotokurs i vår igen. I slutet av mars smäller det.

Peripeti

Södertälje 2008. Då har det stadiet redan inträtt.. Depression pga ishockey. Men jag försöker skärma mig genom att se det som en lång treaktare och att vi redan nu nått rock bottom - i första akten. Det går liksom inte att sjunka djupare och enda vägen upp nu är uppåt. Väntar på historiens peripeti, hjältens väg tillbaka. För slutet är ju alltid lyckligt, eller hur? Vet inte riktigt hur det ska ske men det går åtminstone en eskapistisk tillflyktsort.