Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur. Visa alla inlägg

måndag 9 januari 2012

Sankta psyko

Det sägs ju, något cyniskt, att varje musiker bara har fyra låtar i sig. Allt annat är variationer på de fyra idéerna. Inte helt sant, åtminstone inte för de stora innovatörerna. Det sägs ju också att varje människa bär på en historia värd att skriva en bok om. Alla bär på en historia. Författare bär på fler, innovatörerna åtminstone, men flera av dem producerar verk enligt samma musikerkoncept - de har max 1-4 originella idéer i sig. Johan Theorins författarskap räckte till två böcker, så det är ju lite synd att han fortsätter skriva fler böcker. Sluta nu!! 

Inget är väl så hemskt som att bli anklagad för att vara en Svensson. Well... Vi har börjat med Linas matkasse. Och det blir inte mer ghetto hood för att den lilla bruna femkilospinschern gör ett argt utfall mot mannen som levererar matpåsen. Om jag ändå försökt hålla tillbaka henne med ett "ner, Killer, ner!!!"

C har börjat på nytt jobb idag. Första dagen på det stora drömjobbet. Vi får väl se om farhågorna "tänk om alla hatar mig?" besannas. Men det är väl rätt sällan personalen på ett ställe efter en dag konstaterar: "den där nya tjejen - gud vad jag hatar henne!". Det kommer nog, med all sannolikhet gå utmärkt. Nu är det bara jag som ska försöka få ändan ur vagnen också.

Nytt år och snart börjar de spännande skivorna trilla in. Lana del Rey varvar bra musik med mediasågningar, allt från att hon är en Milli vanilli-produkt till att fel personer gillar henne. Med fel personer menas.. engelska premiärministern. På samma sätt som Da buzz och Timotej inte fått några uppsving efter att Reinfeldt uttryckt sitt gillande. Hoppas annars på finfina Parenthetical girls och Glass candy som båda har stora potential men förmodligen aldrig kommer att nå den breda publiken.

onsdag 17 februari 2010

Du kan!

Nog för att jag varit sjuk ett tag och haft dubbel lock för båda öronen men imorse trodde jag att jag slutligen blivit helt döv. Telefonen ringde, väckte mig ur morgonsömnen och jag svarar - och hör absolut INGENTING. Förutom nåt väldigt svagt "hallå". Det tar mig sömndrucket säkert en halv minut att inse att jag fortfarande har öronpropparna kvar i öronen.

Jobb på "som-att-skåda-torkande-färg"-avdelningen. Fick av en stolt hundägare en utförlig beskrivning av skillnaden mellan en bichon frisé, en bichon habanes och en bichon bolognese. Trodde det sistnämnda var en maträtt. Annars är den största behållningen på avdelningen deras fantastiska bokhylla, fylld med liberala 70-talsböcker, pedagogiska storverk från myndigheter och folkbildare. Böcker som idag enkelt kunnat klassas som veritabelt flummeri och slöseri med papper och trycksvärta. Ha i gott minne den tidigare "Horor är inte 'horor' " och idag hittade jag två nya böcker. "Du kan, man!" - allt du behöver veta, från kolik till klitoris. Självklart finns det också en "Du kan, kvinna!" Om allt från rasp till romantik.

fredag 6 november 2009

Blyfot

Några bedrövliga dagar har passerat. Stambytena är näst intill klara och vattnet är tillbaka i kranarna. Till på eländet lyckades man hm.. trycka lite hårt på gaspedalen vid en poliskontroll och numer är man, efter 18 års prickfritt bilkörande, utan körkort. Intressant i sammanhanget är annars hur många vänner, bekanta, familjemedlemmar och arbetskamrater som tröstar genom att kontra med bekännelser och ett "det där var väl ingenting!" Folk som verkar se det som en prestige att vara värre. Nu har jag hört en story om en väninnas väninna som minsann körde 280 på en 90-väg - DÄR kan vi snacka om att åka dit för fortkörning, spik i foten, bah!, två personer som miste körkortet pga rattfylla och blev av med kortet i ETT ÅR, osv osv. Jaja, för mig är det illa som det är, ändå.

Vaccinerat mig idag också. När kommer biverkningarna? När slår feberfrossan och halvsidesförlamningen till? Kände hur som helst att det var min plikt att vaccinera mig. Inte för att jag tillhör nån riskgrupp men av hänsyn till andra. Man jobbar ju trots allt med människor, varav många tillhör just dem med förhöjd risk.

Och så har då NaNoWriMo dragit igång, den internationella novelltävlingen. 50 000 ord på en månad. Hur det går? Jo, rätt bra faktiskt. Är det nåt man är bra på så är det väl just ordbajsa. Så fort jag kommit på en bra titel så ska jag publicera den potentiella framsidan och döda en myt.

söndag 1 november 2009

Dis and dat

Det är ju ingen nyhet att framtidens geriatrik och åldringsvård kommer se helt annorlunda ut mot idag. Om 30 år kommer patienterna ligga där med en stor Tena-blöja som täcker svanktatueringen, skrynkliga tribals på överarmarna och slappa piercinghål och flesh tunnels (örhängen som töjer ut örsnibbarna). Kommer det att finnas stringblöjor för de riktigt fåfänga inkontinenta damerna? Kommer man att leda bångstyriga dementa herrar i deras nötkreatursringar genom näsan? Kommer de kringresande landstingstrubadurerna bestå av gangsterrappare, nu-metal-combos och rave-allsång, till kaffet och kakan?

Annars satte NaNoWriMo igång första november igen. Novellskrivartävlingen som går ut på att skriva ihop en berättelse på 50 000 på en månad. Det finns ingen kvalitetskontroll, utan krasst handlar det bara om att mjölka ur sig rätt kvantitet. I år känns det än mer ovisst, då jag skriver helt utan långsiktiga idéer. Början är i alla fall "två kvinnor i en mailkonversation". Spännande värre.

Har också insett av flera andra bloggar att visst fan.. det är mindre än två månader kvar av det här decenniet! Återkommer om nån dag med en lista över 2000-talets bästa filmer. Bästa musik däremot.. tror jag blir helt omöjligt att klassa. Så jag tipsar om en bra band, just nu, istället. Halvsvenskt-amerikanska Alberta cross. Se klipp HÄR.

tisdag 17 februari 2009

Sjuklingar och nattfåk..s?

C är förkyld och påstår sig inte känna några smaker. Är det då verkligen så upprörande att kalla henne smaklös? Känns ju som väl spenderade pengar att vi då imorgon ska gå ut och äta på finrestaurang. Oxkarré Bourguignon, fikonslush eller fiskbullar i hummersås - same same.

Fick en relativt positiv reaktion på Borderline fog igår, så att smälta samman de kommentarer man fått kan bli intressant, då spannet gått mellan "jättebra" till "oläsligt". Förmodligen ligger sanningen någonstan mitt emellan i ett "ok". Har redan en rad pikanta idéer till nästa NaNo, som jag förmodar går av stapeln i november igen. Kanske en svart deckare? Om Johan Theorin skrev 2008 år bästa deckare med "Nattfåk" så känns det som att kvalitetskonkurrensen inte är så stenhård i landet. Nu har jag visserligen bara läst/lyssnat mig fram till sjunde kapitlet men det är ju ingen överdrivet välskriven bok. Enkelt och nästan lite banalt i försöken till poetiska beskrivningar av det öländska landskapet. Långa halvtråkiga transportssträckor också men samtidigt vet Theorin exakt vilka knappar han ska trycka på för att göra läsaren mörkrädd och på spänn. Och det skulle förmodligen bli en riktigt häftig film.

tisdag 10 februari 2009

J1, J2 eller J3

Vårig och mysig dag i stan, trots varningar om den franska snöstormen som skulle rulla in över Stockholm. Lunch med vän J, som jag härmed betecknar som J2, eftersom det inte är samma J som jag träffade i söndags. Det märkliga är att imorgon ska jag träffa J3. Bröt mitt löfte om att inte sponsra italienska affärsidkare (efter att ha läst Gomorra) genom att luncha på Il Giardino. J2's mage växer allt mer (men könet förblir en hemlighet fram till födseln) och den nya lägenheten ligger än så länge i en halvmeter djupa drivor av bygg- och spackeldamm. Det blir inget shotgun marriage, fick jag också veta (meningslöst nu ändå - om man ändå inte ska få dricka champagne?) och att det öppnats en smarrig polsk delikatessbutik på Vattugatan. Jojo. Då vet man var man ska inhandla sin komage framöver.

På vägen hem eldar jag på mig själv med ett ämne som länge irriterat. Nästan märkligt hur förbannad man kan göra sig själv - utan yttre påverkan. Ja, i alla fall just då och där i bilen.

Har äntligen tagit mig an Årets deckare 2008; Johan Theorins "Nattfåk". Är egentligen inget stort fan av deckare men det här har börjat riktigt bra!

tisdag 3 februari 2009

Gomorra - boken

Det är ett stående skämt på jobbet (och hemma); vad är det för gemensam nämnare mellan Roberto Saviano och Veiron i ottan? "Gooomorra, gomorra! (vem tjötar jag med..?)". Jag vet.. den är inte så bra.. Nu har jag äntligen läst klart boken och jag håller med flera recensenter; Italien är ett land att vara riktigt orolig för. Boken har debatterats, hyllats och gett stöd åt över hela världen och även på hemmaplan har den fått starkt stöd av politiker och till och med från skumme smilfinken Berlusconi. Stöd ja.. men inte så mycket mer. Fina ord från lika goda kålsupare, på den lagliga sidan om stängslet. Ingen lär ta tag i att tvätta den enorma byk som misskötts i så otroligt många år. Det är ett underbetyg å det grövsta åt en polismakt som låtit det här inte bara pågå, utan bara växa sig större och starkare, decennium för decennium. Blir bara trött och bestört och hatisk mot hur de dåliga elementen tillåts styra och ställa - på bekostnad av ett lidande folk. En bojkott kanske vore på sin plats? Eller en ny märkning på italienska produkter och varor; "fri från camorrainblandning"?

tisdag 20 januari 2009

White trash och Gomorra

Det är redan illa nog när man tar på sig sin Mötley crue-T-shirt för första gången sen konserten sommaren 2007 och direkt blir anklagad av "kärestan" för att se ut som en riktig white trash. Har egentligen aldrig burit band-T-shirts sen.. ja.. Travis -99 men nu låg verkligen allt i tvättkorgen och jag hade inget annat att ta på mig. Mötley crues konsert på Hovet -07 var förresten bedrövligt dålig, vilket tillsammans med boken "The Dirt" gjort att jag inte håller de gamla farbröderna lika kärt länge, som när jag var 15. Först nu noterar jag också att den exklusiva white trash-T-shirten jag köpt för rätt dyra pengar dessutom är felstavad på ryggen. Great. Doningtan? Vill minnas att den stora festivalen heter Donington och inget annat...

Men det är ju positiva veckan som sagt! Boken jag läser just nu, Roberto Savianos "Gomorra" är riktigt bra. Oerhört deprimerande, svart och med ett väldigt litet hopp om mänsklighetens framtid som ljus - men som sagt; mycket bra. Saviano dissikerar i detalj hela den böld som camorran utgör på det italienska samhället. Och hur bisarrt välorganiserade de är. Vill hinna läsa boken innan jag ser filmen - som ju sägs vara bättre än boken!? Oj. Läs!

söndag 30 november 2008

Jaaaa!

Lördagen var en pärs men projektet är i hamn! Klarade uppdraget att skriva en novell på 50 000 ord på en månad. Och grattis till Carina förstås, som antog utmaningen och också klarade eldprovet! Nu ska jag bara lägga det här monstret åt sidan ett tag och tänka på annat. Sen redigera det när allt fått sjunka in och ja.. skicka in det till nåt förlag? Kanske låta några testpersoner få läsa det innan dess. Nån intresserad?

måndag 6 oktober 2008

Myggor och tigrar

Läser roat Maja Lundgrens skandalomsusade "Myggor & tigrar" från förra året, då hon gör upp med och outar varenda sexistisk karl inom kulturredaktionerna och författar-Sverige. Inser samtidigt att motkritiken blev som väntat; alla utpekade hävdade sig kränkta, förtalade och att inte ett ord var sant. Lundgren å sin sida gick ut i intervju efter intervju och hävdade att just varenda ord var sanningen och inget annat än sanningen. Att sen de män som blivit hårdast ansatta gått till de löjligaste motangreppen är på nåt sätt bara signifikativt. Dan Josefsson hävdar att boken är en hämnd för att han inte ville bli ihop med Lundgren några år tidigare. Och kanske kan man se just en sån replik som bara en i mängden av förminskanden som grabbgänget höll på med. Å andra sidan.. Lundgren gör det inte lätt för sig när hon sågar folk jäms med fotknölarna på ibland löjligt lösa boliner. Ibland på bara ren paranoia, som får en att tänka på Russel Crowes rollfigur i A beautiful mind. Det finns hemskt mycket hon kan få äta upp, subtiliteter som hon förstärkt och säkra tolkningar hon gjort på väldigt vaga tecken. Hennes paralleller till grabbvärlden och Neapels camorra är dock intressanta. Ska dock återkomma när jag läst klart hela boken, 150 sidor kvar.