Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg

torsdag 6 december 2012

Grisatassar och snöröj

Har skrattat så galet mycket på jobbet men tyvärr kan jag inte föra någonting vidare. Sekretessen ni vet. Däremot finns det en äldre patient, arg som ett bi, som kastar ur sig roliga förolämpningar ideligen. Som när hon skriker åt en manlig skötare, äldre och skäggig med rakat huvud, att "ta ut det där fula flintskalliga fruntimret härifrån!". Det är ungefär lika fånigt som A berättar, att hon har en vän inom pingstkyrkan som är med i ett band, som på fullt allvar kallar sig för "pingstvännernas hårdrocksband". Det måste vara tidernas sämsta bandnamn. Har också funderat på en annan knäpp farbror och insett en sak - saker och ting kanske inte är så knäppa ändå. Han brukade alltid ha med sig en bandspelare på rummet och där snurrade gamla kassetter - inspelade kassetter från när han själv sitter vid sitt köksbord hemma och pratar. Om väder och vind, om allt möjligt. Och sen sitter han och lyssnar på banden och svarar dem, skrattar med och inflikar saker ibland - som om de vore en kär vän. Förr tyckte jag alltid att han var komplett galen men nu har jag insett hur tragiskt det ibland kan te sig för människor som inte har någon i hela världen att ty sig till. Inga vänner, ingen familj eller släkt. Ingen att prata med. Då kanske ett inpratat band ändå kan ge lite tröst, även om det är med sig själv man pratar.

Julbord på Blå porten igår också. Mycket gott. Men under tidspress så har man ätit lite som om livet hängde på en skör tråd. Som om man var en deltagare i en amerikansk hetsätartävling. Glöm allt vad aptit och smak heter - här handlar det som att proppa, som om du vore en fransk gås, redo att få sin lever överdimensionerad. Däst ska man nu jobba i tio timmar, med en stor klump i magen. Som om nån placerat ett svullet bildäck av kallrökt lax i ens magsäck. Nu efteråt dricker man kopiösa mängder vatten, för att balansera allt salt man vräkt i sig. Tack och lov att man bara äter julbord en gång om året.

Snökaos och Stockholm är lika dåligt förberett som alltid och i Täby gör man bäst i att inte gå ut alls. Det är liksom resultatet av den låga kommunalskatten: att det här med snöröjning inte är något som finns med i planeringen över huvudtaget. Vägverket tar hand om E18 som skär genom kommunen - i övrigt är du utlämnad till ditt öde. Stör det dig? Ta en skyffel och skotta själv då! Lika löjligt som att Stockholm blir så taget på sängen över att det kommer snö under vintern är Norrlands raljerande över att vi inte kan hantera problemen. Det är fortfarande en sak att snöröja runt i nån liten by i Norrland (vilket är klart på en halvtimme) och en helt annan att serva ett kollektivnät som ska svälja trekvarts miljon människor - varje dag.

tisdag 1 september 2009

Bränder, Mogi och Imogen

Det här är ju förstås ingen revolutionerande tanke och den har uttalats av många - men med bara ett år kvar till valet och allt fler exploderande krutdurkar a la Paris förorter; Rosengård, Gottsunda, Hisingen, Hovsjö, Tensta & Rinkeby, så kan man bara konstatera att dåtidens skräckscenarion besannats. Och för varje brinnande container, trappuppgång, bil eller skola, för varje raket som skjuts, eller sten som kastas på brandkåren och ambulansen - kommer resultera i fler röster för Sverigedemokraterna. I nuläget behöver inte SD göra någonting, de kan bara luta sig tillbaka och peka på ett Sverige som misslyckats i både flyktingmottagandet och integrationen med ett "vad var det vi sa?"

Egentligen borde man väl inte kommentera nätfenomenet och hypen kring Mogis språkrevolution och seriositeten i uttal av egenpåhittade ord såsom pördy och schneerdy. Ändelsen på orden är väldigt viktiga, för att man verkligen ska bli förstådd. Det värsta med den här självupptagna smörjan är väl egentligen inte den oförargliga bruden i sig - utan att det garanterat finns folk (läs fjortisar) som inspireras av det här och sakta men säkert kommer att införa det i sin omgivning. Så om jag till säg.. jul, kommer att avfärda en julklapp med frasen "den här tröjan är ju bara såå fräsigt perd-ey!" så.. stoppa mig. Med våld, om så krävs.

Musikaliskt så tar Imogen Heap sats igen, för de stora genombrottet. Efter endast två soloplattor på 11 år (+ sång i gruppen Frou frou), kommer nu så den tredje skivan "Ellipse". Kanske är det äntligen dags för den ljuvliga rösten från Essex att bli känd på egen hand och inte bara som "hon som sjöng den där låten i OC, CSI Miami, Shrek eller Narnia. Andrasingeln First train home har inte fått nån video än men förstasingeln Canvas är vacker och har en riktigt snygg video. Se video HÄR!

fredag 21 augusti 2009

Vampyrer och FRA

Är just nu inne i en tv-serie som jag utvecklat en hatkärlek för. Gillar egentligen inte alls vampyr-serier och allt sånt dravel brukar nästan alltid gå bort. Men ändå har jag fastnat för True blood och jag vet inte ens varför. Ibland är den så vansinnigt töntigt och skådespeleriet är svajande ojämnt att man bara blir förbannad och manuset hade jag kunnat slänga ihop på en servett över en lunch - men ändå har det nåt. Det är nåt i upplägget och miljön som gör det.. den svettiga klibbiga södern, mörkret, kufarna, det erotiska och så några av karaktärerna. Dessutom är det för att vara en amerikansk tv-serie väldigt mycket sex - och den känns sexig på ett oamerikanskt sätt. Det är så långt ifrån Sex and the city, Desperate housewives-perfekta ytor av silicon, vällagda frisyrer och lipgloss of the week man kan komma. Och så har serien en sällsynt skön karaktär i Nelson Ellis som den knäppt felplacerade knarklangande glamourfjollan Lafayette i en annars straight liten Louisiana-håla. Bara han i sig är en anledning till att titta vidare.

Man börjar ju undra lite.. gör man inte..? Efter allt snack om Ipred och FRA och statens och polisens möjligheter att kunna spåra upp brottslingar och terrorister - vad handlade allt det där om egentligen? Piratpartiet tog över debatten och började hävda vikten av integritet - som om de själva skulle bedriva nån som helst integritet mot privatpersoner (ex obduktionsbilderna av de mördade barnen i Arboga) och allt dog ut i .. ja, vaddå? Och nu läser man både om police-fishing, där illbattingar falsklarmar polis och ambulans på Hisingen - för att sen stå och bakhåll och kasta sten och skjuta sönder bildäck, eller den sk pedofilbloggaren som berättar om sitt jobb på ett dagis i Stockholmstrakten och hotar med att börja kidnappa barn - när korkade vuxna vägrar förstå. Och i båda fallen verkar polisen stå helt handfallen inför hur man ska spåra gärningsmännen.. Vad hände med FRA's alla fördelar nu då??? Och om man inte kan spåra en skitunge med kontantkort i Backa - hur ska man då kunna spåra raffinerade terrorister?