Dofter & dans

Vi anade på en gång att något inte stod rätt till i trappuppgången. För några månader sen infann sig en ovanlig tystnad till att börja med. AIK-idioten som vi kallat honom, hade tystnat. Karln som skrek och gapade och slog i möblerna när det gick dåligt i antingen fotbollsmatcher på tv eller på tv-spelet – hade blivit modest. Hur han lyckats hitta en kvinna att föröka sig med är en gåta men det ämnet lämnar vi därhän. Det kom en unge för några månader sen och han tvingades helt plötsligt vara tyst och inte titta på tv med samma "passion". Än mindre spela spel på nätterna med efterföljande vredesutbrott. Nu i veckan följdes tystnaden av att den unkna blöt-hund-lukten i trappuppgången var utbytt mot… citron? Fräscht, syrligt och inbjudande. Här har varit en mäklare! Hugade spekulanter ska inte behöva rygga tillbaka redan i porten av en stank som slår emot en som en knytnäve. Tystnaden är fantastisk, nu är det vi som framstår som de värsta ljudterroristerna med två bjäbbiga hundar som gillar att skälla mot ytterdörren.

Melodifestivalen är över och svenska folket valde det säkra alternativet framför det progressiva. Sanna före Ace. Vad man än tycker om det så är det Ace Wilder som har potentialen att bli en internationell stjärna.

 

Jag vet inte varför vi gör det IGEN. Eller jo, det vet jag ju.. I alla fall, på söndagen stod man så återigen på Chicago swings dansgolv och påbörjade, för andra gången, nybörjarkursen i Charleston. Man måste ju friska upp kunskaperna! Dessutom är det rätt kul, om man som jag vurmar för 20-tal. Vad jag däremot tycks ha glömt var hur förjävla jobbigt det var. En timmes dans på tårna, på ständig upptakt, till musik. 40-talet nybörjare flåsade sig igenom timmen och efteråt såg en del mer döda än levande ut. Så många blodröda ansikten som på darriga ben stapplade ut i vårsolen efteråt. Kul också att det ändå var rätt uppblandat i åldrar och inte bara en massa retro-hipsters. Dessutom en kändis med i klassen, jojo. Efteråt gick vi och fikade på tok-hypade Två systrar och en kock på Kungsholmen. Snacka om besvikelse. Inget är så irriterande som när man går på en sån där hype och allt bara visar sig vara kejsarens nya kläder. Trångt, smutsigt, ouppmärksam personal, dåliga råvaror (kyckling som är så fylld av vatten att den framstår som en tvättsvamp) och det äckligaste kaffe jag druckit på den här sidan 10-talet. Nej, glada amatörer är ingen garant för ett bra kafé. Undrar nästan vad det är för idioter som skrivit alla dessa hyllande recensioner. Uppenbarligen några som helt kopplat bort kvalitetskontrollen och bara utgår från om det är "mysigt".