Har tänkt på en sak... Med tanke på att teaterskådisar så gärna hyllar det äkta och att spela ut rejäla känslor och manér - men varför är det alltid kutym att publiken ska gilla de föreställningar man ser? Att man artigt och korrekt applåderar en pjäs man inte tycker var speciellt bra och inte vågar säga som det är. Och varför har man nu för tiden aldrig med sig tomater och ägg när man går på teater? Såhär i backspegeln.. borde inte Börje Ahlstedt ha fått ett salladshuvud kastat efter sig, för sin makalöst usla roll i Macbeth på Dramaten för några år sen, eller kollektiv äggkastning efter nåt valfritt med Örjan Rahmberg, när han blir sådär smådryg över att nån i publiken "stört", samtidigt som han själv inte kan komma ihåg sina repliker eftersom han har fullt upp med att vara "den store skådespelaren". Varför ska skådisar och stora kontnärer vara äkta medan publiken förväntas vara falsk? Mer tomater på teatern säger jag! Frågan är väl bara.. vem vågar kasta den första tomaten?
Har tänkt på en annan sak.. fenomenet bötning som nu börjar komma till Stockholm-skolor också. Bötning är egentligen bara tonårsslang för vad som i vuxenvärlden betecknas som klassisk utpressning. Ge mig pengar - eller så slår jag dig. Betala veckovis eller så bränner vi ner din restaurang. Känns ju som att arbetet mot mobbingen gått helt i stå och att det istället eskalerat i helt motsatt riktning. Det här är ju mobbing upphöjt i två och borde vara så mycket värre konsekvenser på, än mobbing. Vad händer om man inte får stopp på det i skolorna - kommer det bli en växande utpressningskultur även bland unga vuxna, som till höger och vänster hotar svagare och gamla mobboffer för att få pengar? Återigen undrar man var föräldrarnas ansvar finns och var någonstans längs vägen det här blev ok..?
Annars har man då satt sig i skolbänken igen. Tillbaka på Frescati, där man inte pluggat sen.. 94? Shit, det är ju en halv evighet sen. Föreläsningarna verkar dock intressanta och ens fördomar om att man skulle hamna i ett hav av vänsterflum och dessutom vara äldst i klassen har visat sig inte alls stämma. Som kära C hävdar, det är väl bara borgarbrackor som läser konstvetenskap - för att bli bättre på att värdera konst och kunna briljera på coctailparties. Nåväl, riktigt så illa är det inte. Det känns som en bra mix av folk. Dessutom är medelåldern rätt hög, så att man själv nästan framstår som en ungtupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar