
Efter patetiske Ranelids utfall i Stjärnorna på slottet så väcktes också frågor. Var hans medverkan bara en anledning för att få gå till storms mot sina kritiker? Tycka lite synd om sig själv? Egentligen är det märkligt att kritiker främst hakat upp sig på Ranelids utseende och inte hans persona i övrigt. Maken till mer självgod och kategorisk människa får man väl leta efter. Strösslar överdrivna superlativer omkring sig och pratade hela tiden i termer av "alltid", "ingen annan har någonsin", "aldrig förekommit" - allt var bara ytterligheter. Definitiva slutsatser. Allt som figurerade kring honom själv. Han var som en poetisk listmakare, allting var antingen det bästa någonsin, eller det sämsta. Det fanns inga mellanlägen. Men trots självgodheten och det eviga kategoriserandet - Sverige behöver folk som sticker ut - nån som kan knäcka våra imaginära ryggrader lite då och då. Hur trist skulle det inte vara annars?
http://365.hemsida.net/, för er som vill följa fotobloggandet.
2 kommentarer:
Patologisk narcissism är min slutgiltiga diagnos.
Ja.. men han har ju ändå en fru.. och en hund.. så total narcissist kan han väl inte vara? Eller är de också bara kulisser och rekvisita i hans liv?
Skicka en kommentar