
2. Sleeping at last - Storyboards. Sångaren Ryan O'Neal (inte den gamle skådisen) är skälet till att Bill Callahan inte är årets bästa manliga sångare. Antar att det är en smaksak, eftersom Callahans röst är väldigt mörk och O'Neals väldigt ljus och spröd. Lite som att jämföra Pierre Isacsson med Jimmy Somerville. Strålande och hjärtskärande pop som blir många dimensioner bättre pga rösten! Eller så är helt enkelt musiken så bra att det inte går att misslyckas med sången - inte ens Rickard Wolff skulle göra det. Eller jo.. han skulle nog det men det är en annan femma. Det blir inte så mycket bättre i år.
Imorgon.. årets bästa skiva, enligt mig. Och den är svensk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar