Sur på diet

I april öppnar Ikano Retail Centres nya shoppingcenter i Kungens Kurva utanför Stockholm. Centret kommer att ha ca 20 hyresgäster på 20 000 kvm. Flera stora kedjor har valt att etablera sig i shoppingcentret, bl.a. H&M, KappAhl, Stadium, Intersport, Clas Ohlson, Lindex och Telia. Ååååh, som vi längtat!!!!

Det är lite jobbigt nu.. att vara bekant med involverade medarbetare till både Tjockare än vatten och den hyllade Ettor och nollor. Den första serien tycker jag redan börjar trampa vatten och är alldeles för övertydlig med sina pay-off's Dvs, slutklämmar. Man fattar redan vad som ska hända, en halvtimme innan det händer. Och jag fattar inte riktigt vad de ska mjölka historien på i sju avsnitt till. Ettor och nollor är tvärtom betydligt mer spännande men också så fylld av klichéer att det i sig irriterar. Klyschor och överspel. Karikatyrer. att jag personligen sen har väldigt svårt för Johan Renck (Stakka Bo) som regissör är en annan sak. Han fastnar verkligen i sitt 90-tal och sina inspirationskällor (Ritchie / Tarantino / Singer och MTV) men bryter ingen direkt ny mark själv. Det har han väl i och för sig aldrig gjort. Som kanske också framkommit genom min blogg är att jag har svårt för hipsters, så ni kan förmodligen lägga ihop 1+1 vad jag anser om en 47-åring som helst plötsligt dyker upp i hipsterskägg och sotarmössa. Så jävla patetiskt... manuset är välskrivet och detaljrikt även om det kanske skiner igenom lite väl mycket i slutet av författarens politiska övertygelse. Våld, mord och brott är helt ok om det sker utifrån en god politisk vilja? Nej, det är det inte - hur man än vill legitimera sin kamp.

Ni får ursäkta om jag framstår som grinig men jag har påbörjat en 5:2-diet idag och magen kurrar som en brunnsborr. Plötsligt sitter man och räknar på varje kalori som om det vore en sporttabell. Men jag ska avsluta med något positivt om melodifestivalen. Nej, inte Clara Henry (ofattbart dåligt) eller Nour El Refaj (som tillåts vara helt värdelös i en ANDRA melodifestival). I lördags såg jag äntligen ett ljus i mörkret. Ace Wilder! Vilken stjärna! Att jag sen var den enda i landet som tyckte att Pink pistols (sjua i delfinal två) var bra får man väl ta med en klackspark.

Her name was Audre

 Glömde ju helt... i lördags var det så äntligen dag igen! Som vi väntat och längtat. Nej, jag pratar inte om melodifestivalen... Jag menar förstås de nya avsnitten av Sherlock. Jag tror inte första avsnittet gjorde någon Sherlock-afficionado besviken. Det hade allt - och lite till. Det enda det kanske egentligen inte hade var ett stort fall för den gode Sherlock att lösa, vilket ju kan tyckas vara... viktigt? Men det var det inte, tillbakablickarna från förra säsongens infernaliska cliff hanger funkade alldeles utmärkt.

 

 OS i Sotji drar så äntligen igång och det är ju med viss dålig smak i munnen som man kommer att sitta där i tv-soffan. Om nu ens hälften av alla rapporter om korruption, antigaylagar, behandling av gästarbetare, miljöförstörelse och inkompetens inom ingenjörskonsten vore sanna så funderar man på vilken skugga det här lägger över IOK och deras ledamöter. Twitterkontot problemssotji, där journalister och turister på plats får lägga upp sina bilder, är så skrämmande att man undrar hur det ens är möjligt. Är det sant, eller bara smutskastande västpropaganda, som ryssarna hävdar? Kanske är det dags för ett John Carlos-moment under spelen? Vågar någon?

 

Om man trodde att jobbet var galet sist så är det tydligen ingenting mot nu. Förra veckan dog TVÅ patienter med två dagars mellanrum. Visserligen båda två av somatiska skäl men ändå. Det skärrar upp folk och saker blir inte bättre av att en patient viskat i en annan patients öra "du står näst på tur!"

R.I.P., Philip the great

Det mesta har ju redan sagt men sorgen över att en av de absolut största skådisarna gått bort är stor. Philip Seymor Hoffman var verkligen en av de få idoler jag haft. Ända sen hans roller i Boogie nights, Almost famous och Happiness visste jag att den här killen har något alldeles extra. Det är så sorgligt, att en sån talang måste gå bort medan knarkande medelmåttor som Charlie Sheen, Lindsay Lohan, Chris Brown eller Zac Efron lever vidare. Personligen hade jag ett star struck moment att faktiskt springa på den store Seymor Hoffman i somras på en gata i Chelsea och sen en gång till inne på en loppmarknad vid Flat iron. Han tackade vänligt men bestämt nej till att bli fotograferad men uppskattade att jag frågat först. Hann ändå ta ett kort i smyg senare och det gjorde hela min dag - det gjorde hela min semester.

 

Hade idag också nöjet av avnjuta den oerhört hyllade ungerska Turinhästen. Alltså, efter ett tag trodde jag att hela filmen var ironisk, att den var som ett längre avsnitt av Galenskaparnas Perkele. Elände, misär, fattigdom, blåst, karghet, plågor och låååååånga långa tagningar av det monotona levernet på en ungersk bondgård på 1880-talet. Visst, den är vackert filmat och fantastiskt konsekvent i sin spartanska karghet men det här är verkligen inte en film för vem som helst. Inte för personer med kort attention span.

Om straff och dunkla begär

 

Just nu diskuteras om Sverige måste anpassa sig till EU-direktiv som gör gällande att man inte får dubbelbestraffas för ett brott. Enligt den logiken kan man inte både bli av med körkortet och få böter / fängelse, om man kört rattfull. Är inte det en väldigt oroväckande tanke om man skulle applicera den på alla sorters brott? Så en incest-pappa skulle inte både kunna dömas till fängelse OCH förlora vårdnaden om sitt barn - för det vore dubbel bestraffning? Låter ju helt bisarrt...

Snorig dag hemma. Febrig, genomtäpp och seg i huvud och kropp. Vad passar då bättre än att se en film som kräver lite eftertanke. Buñuels Begärets dunkla mål från 1977 kändes lagom. Gillar ju egentligen surrealistiska filmer men nu med ett igenkloggat huvud så hänger jag inte alls med i händelserna. Mycket märklig kärlekshistoria mellan en äldre man och en yngre kvinna som ena stunden hatar varann och nästa stund älskar. Kvinnan i filmen är verkligen hysteriskt irrationell och ändrar ståndpunkt som andra byter underkläder. Bilden ovan sammanfattar den sjuka relationen rätt bra. Det hela blir inte bättre av att den kvinnliga rollen dessutom spelar av två olika skådespelerskor, helt utan logik. Ibland av Carole Bouquet och ibland av Angela Molina. Ibland är hon spröd, blyg och djupt religiös - nästa en frispråkig och impulsiv strippa. Jag fattar ingenting i mitt febertöcken och lämnar filmen med det mest minnesvärda (och sexistiska) citatet: "kvinnor är som en säck fylld med avföring.". Testa den repliken i en film idag!

On with the show

Så Mötley crue lägger av efter 33 år. Jag må ha varit deras största fan när jag var i mina tonår men 33 år är minst 10 för länge. Eftermälet känns mest som ett patetiskt gäng gamla gubbar som fortfarande tror att de är 22 och att de är väldigt stolta över hur mycket de svinat genom åren. Samtidigt känns det konstigt också, ett band som varit med nästan lika länge som en själv. Det blir nog dags för en revival-vår med de tre första skivorna igen - från den tiden då bandet var unga och hungriga och gjorde musik som verkligen betydde något.

 

Project runways senaste säsong misshandlas på TV3 med fyra avsnitt i veckan och redan 19.00 men det är som alltid - bra. Och jag som egentligen inte är speciellt intresserad av mode. Gårdagens avsnitt var chockerande, då BÅDA mina favoriter åkte ut. I samma program! Alexander Pope och Kate Pankoke. Vem ska man nu följa? Tack och lov är det många deltagare kvar i Sveriges Mästerkock, så man kan sitta och irritera sig på det istället. Och jag som inte är intresserad av matlagning heller!

 

 

De sista nätterna har jobbet verkligen gjort sig förtjänt av det gamla epitetet dårhus. Känns oerhört skönt att gå in i lite ledighet. En liten resumé av natten skulle kunna vara att 1.) hamnat i handgemäng, 2.) förklarat 15 gånger för en patient att vi INTE befinner oss på buss 676 till Norrtälje, 3.) mirakulöst lyckats undvika brandlarm med torrkokad gröt, 4.) försökt hantera sömngångare, 5.) försökt hantera patient som försökt äta upp en glödlampa, 6.) bevittnat ett vredesutbrott hos en i personalen - utan att någon fortfarande förstått anledningen. Osv osv. Lite lugn och ro blir fint på det här.

Kort om korv

Omogen som man är funderade man på om man skulle skicka in sitt uppsatssynopsis och bara kalla den för "snoppsis" men jag lät bli. Det skickades in i tid och nu kan man sikta på nästa jobbiga deadline istället. Imorgon ska det firas av att kära M flyttar "hem" till Oslo igen, efter bara 1 år i Stockholm. Själv anar jag att en tysk trend är i antågande, så därför passar det bra att besöka Bierhaus. Korvar, fläsk och späck - perfekt för en vegetarian?

 

Nina Perssons solodebut damp ner i brevlådan och tyvärr är väl plattan lite som omslaget. Blekt, anemiskt. Tråkigt. Varför ens bemöda sig att släppa något så energilöst? Blir bara arg på att man ens får spela in så usla bottennapp som Clip your wings. Det blir ju inte bättre av att hon dessutom ska mjölka låten genom att sjunga refrängen om och om och om igen. Annars musikaliskt så står hoppet till Birdy och nytt material med Radiohead. Och Midlake live på Berns i mars - wooohoo!

2014

Känns som att det hänt väldigt mycket men att ingenting fastnat. Avslutade en hemtenta för några dagar sen och har slitit mitt hår över vilken satans tråkig bok vi tvingats läsa igenom. Dagen efter fick vi skriva en slutomdöme på kursen och kurslitteraturen och alla hämningar bara släppte. Enkätpappret tog slut men hatet ville bara fortsätta. Så mycket ilska, frustration och besvikelse som tvunget skulle ut. Kände någon dag efteråt att hälften av det som skrevs i affekt borde ha censurerats. Men nu ligger bara veckor av en lååång uppsatsskrivning framför mig. Känns skönt.

 

Känns också väldigt skönt att äntligen ha gjort slut. Efter alla dessa år! Det har bara varit hårdhänt och kostat alldeles för mycket pengar. Gjort slut med min tandläkare alltså, vad trodde ni?

 

Och så ska man jobba två nätter med Grumpy cat. Världshistoriens mest negativa människa. Ska bli kul. Det har varit mycket rabalder på avdelningarna på sistone. Allt från berusad personal till nedläggningshot, till dödsfall, till handgemäng mellan såväl patienter som personal, sexism, till en paniskt konflikträdd ledning. Härlig harmoni. Då är det kanske illa att det roligaste som hänt på sistone var att åka sparkcykel nattetid genom sjukhusets kulvertsystem. Lite skräckfilmskänsla men ändå kul.

 

Oscarsnomineringarna dök upp igår också. Har egentligen ingen åsikt om någon film, eftersom jag knappt sett några av bidragen men glädjande att danska Jakten fick en nominering för bästa utländska film och att Judi Densch är nominerad i bästa kvinnliga huvudroll för Philomena. Hon är, som alltid, strålande.

 

Musikaliskt? Erik Rapps debutsingel Wild är finfin.

 

Årets bästa

Ja, då var det extremt händelserika 2013 slut. Ut med selfies, Ylvis, Miley Cyrus, pulled pork, Zlatangate, hamburgertrender, NY, Kawa Zolfagary, lår- och halstatueringar och in med det nya. 2013 var ett starkt skivår men personligen ser jag ingen klar vinnare. Imaginary cities, Arcade fire, London grammar, Arctic monkeys och Daft punk gjorde årets fem bästa plattor. Filmer såg jag så himla få att jag inte kan uttala mig om. Allt det ska det bli ändring på 2014. Nästa år lovar gott, massvis med saker är redan inplanerade! Vi hörs och ett riktigt gott nytt år!

Det går bra nu

Då var sista passet innan jul avklarat. Dagarna innan jul har inte varit persikor och grädde, som amerikanen skulle säga. Först krashade min dator och kan alltid vara efterklok med at backup och liknande borde varit bättre - men nu var den inte det och delar av min påbörjade c-uppsats försvann. Alla länkar och bokmärken jag sparar till "senare" försvann också. Två dagar efter det lyckas jag inom en halvtimme spärra både mitt Visakort OCH Mastercard, vilket gjort julshoppingen betydligt svårare.

Annars är det finfint. Julklapparna inköpta och klara. Fotoprojekt 2014 är numer sjösatt och jag har trevliga vänner. På jobbet har ett äldre charmtroll inne just nu, en dam över 90 år, som inte vill bege sig utanför sitt rum utan att sätta på lite läppglans först. Hörde också en dråplig (och egentligen rätt sorglig) berättelse om en person som helt oförberedd fick sparken, nu, bara några dagar innan jul. Som en blixt från klar himmel. Hen hade dessutom planerat att samma kväll gå ut, äta gott och fira lite med ett annat par - för att sen avsluta kvällen på en stand up-comedy-föreställning. På otroligt dåligt humör och med krystade försök till entusiasm under kvällen hamnar hen dessutom längst fram på föreställningen och den enda tanken som far genom huvudet är "skämtar den jäveln en enda gång på min bekostnad så ansvarar jag inte för mina handlingar längre!".

Ja, det var väl det...? God jul då!

Badkrukor och blodbad

I veckan var det besök på Yasuragi Hasseludden med jobbet. Fascinerande byggnad! Som en betongbunker och örnnäste i ett. En trevlig kväll med mycket frukt, chillande, massage, bad, bastu och god mat. Hann dessutom, trots varningar, både med att halka i duschrummet (och halvt krossa tån) och dricka alldeles för lite (vilket resulterade i en sprängande huvudvärk). Men allt som allt, trevligt. Sen blir det ju alltid skoj med äldre kollegor som går på meditationskurser och så fort de lägger sig ner på golvet i det mörklagda rummet - somnar och börjar snarka ljudligt.

Annars har det varit mycket jobb och mycket Musikhjälpen 2013. Har väldigt svårt att förstå att det faktiskt finns folk (som Avpixlat-troll) som faktiskt hånar projektet och tycker att allt är skit och PK. Var inte det SD's officiella hållning att faktiskt hjälpa de behövande på plats (för att slippa få hit dem)? Nu är inte det heller bra..? Hur fan ska man ha det? Och när Jimmy Åkesson auktionerar ut ett pris till välgörenheten - så är inte det heller bra. Då är alla hans positiva initiativ också av ondo, enligt meningsmotståndare, eftersom allt bara är ett led i att normalisera rasismen. Damned if you do, damned if you don't.

Kung Lear på Stadsteatern i helgen också. Oerhört blodigt och illvilligt. Sven Wollters avsked till teaterscenen. Bra pjäs, intressant regisserad - om än lite lång och Wollters gaggiga letande efter replikerna drog ju ut extra på det hela. Mest imponerande är att denne 80-åring orkar bära runt på folk på scen! Utan att vare sig glömma repliker, sträcka en muskel eller göra i byxorna.