Times like these

Lyssnat en hel del på Glen Campells nya skiva ”Meet Glen Campbell” och den växer. Han gör ju en Johnny Cash, rakt av egentligen.. bara att Campbell i min mening har en mjukare och bättre röst. Lågmälda och fina covers av modernare musik. Mycket stråkar och väldigt finstämt. Travis Sing har jag redan nämnt tidigare men andra pärlor är Tom Pettys Angel dream, These days av Jackson Browne, Jesus av Velvet underground och tre absolut topparna är Times like these av Foo fighters, Good riddance (Time of you life) av Green day och bästa låten; John Lennons Grow old with me. I like! Riktigt bra skiva, faktiskt.

Allt är Marky Marks fel

Sitt still i båten, manar statsministern. Kan ju bli svårt att göra det, när båten vält. Finns min bank ens kvar när jag återvänder om fem dagar? Jag bara väntar på scener från Wall street då ruinerade och bankrutta börsmän och spekulanter börja hoppa ut genom fönster och från taken. Ja, lite som på 20-talets depression, eller som i The Happening. Tack och lov slipper man en uselt agerande Mark Wahlberg i den här soppan - han hade kunnat förstöra min dag HELT. Vad hände egentligen med Mark Wahlberg efter Boogie nights? Har han gjort en enda bra film sen dess (ja, jag vet att han var nominerad för en Oscar för The Departed men jag förstår inte varför - för att han svor mycket?)? Kan rent utav vara så att bäste skådis i familjen numer inte är Marky Mark utan NKOTB-Donnie.

Annars packas väskan, reser till Warszawa imorgon och ska försöka blogga lite på plats, om tidsutrymme ges. Ska innan dess, ikväll, se The pretzels möta The wolves i Scaniarinken. De ylande vargera från Värmland kommer på besök, ledda av en morotsröd skånsk hänförare vid namn Jönsson.

Kam inn

Jag tror att frisörbesök för mig är vad tandläkarbesök var när jag var liten. Samma ångest och rädsla. Nu vill jag inte på nåt sätt peka finger åt något etniskt håll men i "vår" frisörsalong finns en rysk medelålders kvinna som tyvärr tillhör bemanningen. Redan det faktum att hon inte förstår svenska så bra borde få varningssignalerna att ljuda gällt. Att hon sen själv har en frisyr som är lite för mycket Ala Pugatjova -85 gör inte saken bättre. De gånger det hänt att hon ropat upp mitt nummer så har jag skickat fram nån olycklig unge att gå före. Kan redan se framför mig hur ungen nästa dag väljer att komma till skolan med kepsen hårt nedtryckt på huvudet, i skam. Den här gången var det en medelålders man från ett mellanösternland som klippte mig. Att döma av hans frisyr så gillar han Michael Bolton, innan han klippte sig kort. Oh my God. Jag antar att jag får skylla mig själv när jag som önskemål i frisörstolen önskar en frisyr som är kortare (obviously) och snyggare. Great, ge en 45-taggare fritt spelrum med vad som är snyggt enligt hans preferensramar. Code orange..? Uppenbarligen tycker han att Mr Oakbitch skulle se himla fin ut i en Margot Wallström-frisyr. När han i stort sett är klar har jag svalt oroligt så många gånger att jag inte längre hör musiken. Du skulle inte kunna sätta lite vax i? Och kanske få upp luggen lite? Ja, så jag slipper se ut som en ledsen maskros? Så han duttar på vax och börjar trumma på hjässan, som om jag vore en djembe och jag ber (när det svartnar för ögonen) att få ta över. Jag gör det här själv, ok? Det kanske går att rädda ändå. Betalar sen snällt och svennigt och så fort jag kommit utom synhåll från butiken så sätter jag på mig kepsen. Inser att jag just blivit ungen som jag annars brukar låta gå före mig.

Sweeney Todd

Såg då Tim Burtons Sweeney Todd igår och tyckte att den var rätt hyfsad, trots de musikaliska inslagen. Skulle nog hävda att filmen är väldigt krystad som musikal, eftersom det känns som majoriteten av melodierna är helt meningslösa och snabbskissat påtvingade. Sjunga för sjungandets skull, inga bra melodier och ingen musikalisk tanke bakom. Får mig bara att tänka på Paraplyerna i Cherbourgh, i sina värsta stunder. Men annars, förutom några horribla dataanimationer i början och titelsekvensen så är det en riktigt trevlig film, om det nu kan vara trevligt med en seriemördande barberare som skär halsen av sina kunder i en rasande takt. Johnny Depp återigen är Johnny Depp och har äntligen lämnat sina värsta Jack Sparrow-överspel bakom sig. Alan Rickman funkar förstås utmärkt som osympatisk antagonist och fru Burton; Helena Bonham Carter är också bra i sin roll som den minst lika mordiska mrs Lovett. Kul film men hade förmodligen varit ännu bättre utan sång.

How to disappear with a pigfaced dog

Jobbet imorse var som att befinna sig i en sängkammarfars, ja spring in och ut genom dörrar och nån som gömmer sig i en garderob, ungefär. I mitt fall - hur man osedd smugglar ut en 16-kilos morgontrött bullterrier under armen från en psykavdelning. Det är som en tagline till en ny film! Har annars under dagen tröskat igenom två roliga "Russells" på nätet; Brands och Peters och även om de har helt olika stil och båda är rätt underhållande så håller jag nog Russell Peters som strået vassare. Ja, egentligen inte vassare, utan bara mer rolig. Här ett kul klipp från den kanadensiske indiern!

Kilroy hasn't been here, yet...

Natt 2 på avdelningen och besök av en trevlig bullterrier med endast en pungkula. Ja, precis som Einstein, påstår matte. Inga övriga liknelser. Han snarkar som en gammal Opel med trasig ljuddämpare.

Och så gav Old blue eyes upp kampen mot en längre tids sjukdom igår, Paul Newman blev 83 år gammal. Märkligt är dock att trots sin status som en av de riktigt stora, kanske den störste på 60- & 70-talet så erhöll han en enda Oscar och det för The Color of money 1986, mot en ung Tom Cruise i groteskt hög Kramer-frisyr. Bland Newmans höjdpunkter hör Tennesse Williams Katt på hett plåttak mot Liz Taylor, hockeykultrullen Slagskott, Butch Cassidy & Sundance kid, Blåsningen, Strebern och Road to perdition.

Oh, bugger...

Klockan är två på natten och jobbet suger nåt fruktansvärt. Det är som en förstärkande hallucination. Hålet i bron är här och passiv(are) och jobbiga snorungen är EXTREMT stökig och bara fortsätter göra allt för att straffa ut sig och det finns liksom ingenstans att straffa ut sig till. Nu känns det som att vi jobbar i en tunnelbanevagn i New York eller nåt. Avdelningen är helt fullklottrad av tags, då lillkillen kommit över en spritpenna och målat överallt på väggar och dörrar. Allt för att provocera. Man tror att det är ett skämt.

Äntligen sett klart Jean-Pierre Melvilles Den röda cirkeln från 1970. Med snyggingen Alain Delon i huvudrollen mot bla Yves Montand och Gian Maria Volonté. En rätt bra film, som tyvärr tappat en del i kvalitet, genom sin numer omoderna handling. Men ändå spännande och ett ursnyggt tidsdokument. Så därför är det väldigt intressant att Melville motiverats till att göra en moderniserad nyversion av filmen, med bland andra Orlando Bloom, Liam Neeson och en åldrad Alain Delon i huvudrollerna. Premiär för filmen under 2009. Apropå Alain Delon, så har han inte bara en diger filmkarriär (och barnaskara) bakom sig. Insåg först nu att det ju är han som avbildats på The Smiths klassiska mästerverk "The queen is dead" från -86, med en bild tagen ur Flykten (The Unvanquished) från 1964. Bara en sån sak...

Something for the weekend..

Legend med social fobi

Ännu en skön annons från Blocket HÄR. Det är väl bara att slå till? Åtminstone jag känner mig fullt övertygad av argumentet att det är en raskatt som pissat på madrassen.

Trist fredag

Munter fredag. Jobbhelg framför sig och sen läser man att ens bank, där man har sparpengarna, just nu enligt nån DI-prognos har 50% risk att kollapsa. Ta ut pengarna eller ha is i magen, innan det är för sent? Och hur funkar egentligen den statliga insättningsgarantin? Helt sjukt hur ett fåtal extremt giriga privata spekulanter med dollartecken på näthinnan lyckats tumla om hela världens banker och miljontals privatpersoners besparingar.

Sen lyckades jag beställa fel biljetter till hockeyn på tisdag, så att vi nu sitter bland alla skrikiga 35+:are - som envisas med att stå upp hela tiden, trots att de har sittplatser. Ska farsan börja igen - att den här gången fysiskt försöka trycka ner stora karlar i sina säten, en efter en? Kanske lite som när man bankar ner maskar i sina hålor på Grönan?