Slaktaren från Bonn

Egentligen får jag väl skylla mig själv men av nån anledning nu under semestern så har Lugna favoriter ofta stått på på radion. Jag kan säga att det finns INGEN låt som kan få mig på så dåligt humör, speciellt på morgonen, som Cascadas Everytime we touch. Hör inte folk hur vidrigt det är? Är det bara jag som avskyr den? Det är som första uttagningarna av idol, när nån helt tondöv förortstjej, med alldeles för mycket fröken duktig-attityd och bra självförtroende går in och slaktar nån låt, med överdrivet waylande. Waylande för waylandets skull - som att: "Hör ni hur duktig jag är? Jag är som Mariah Carey, fast bättre, för jag kan dubbelwayla över hennes waylanden". Sån är Cascadas Everytime we touch för mig. En sån komplett slakt och överdrift av en låt som i sitt original redan är helt ok.

Apropå absoluta hatlåtar så vill jag till min topp 3 också inkludera Billy Joels In the middle of the night och Scorpions Winds of change. Det är en ren tillfällighet att alla tre artister har en tysk koppling. Så nu, om nån taliban där ute läser det här och får för sig att kidnappa mig i framtiden i nån provins av Afganistan, där jag befinner mig på sol och badsemester, så vet ni nu hur ni bäst ska tortera mig. "I still hear your voice when you sleep next to me..."

Annars var det shopping på stan idag, en annan sak jag inte gillar. Hatar att handla kläder och vill bara få det överstökat så fort som möjligt. Köpa kläder är lite som att köra bil - hjälpmedel är fusk. GPS är fusk, en riktig man hittar alltid (även om det kan ta en jävla tid). Att prova saker i provhytt är också fusk. Jag utgår alltid ifrån att jag är ungefär lika lång och fet i år, som jag var förra året.

Hann dessutom med en lunch med J, som numer ser ut som hon svalt en badboll. Sprattel, som den lille i magen kallas, ska förbli könlös till det att hon/han föds och väl där så ligger Copernicus, Bobby eller nåt som låter bra på japanska (typ Annicka?) bra till. För övrigt, bara som en liten detalj, är J och hennes sambo B de enda personer jag känner som gått på ett dop och gett föräldrarna/barnet trisslotter i doppresent. Det tyckte jag var kul.

Fri kärlek i Laisvall

Midsommar har så passerat med god mat, sång och trevligt sällskap. Under kvällen föddes den skämtsamma tanken på en rolig variant på mandeln i gröten/hela havet stormar ect.. Tio personer till bordet, tio snapsar men bara en innehåller ett sömnpiller. Alternativt en Tavegyl, om man ville vara lite makaber och inkludera barnbordet i leken. Som om inte detta vore ett lustigt samtalsämne i sig, så inträffade det faktum att en person vid bordet (jag nämner förstås inga namn) verkligen slocknade helt på en soffa, en liten stund senare.

Som snart 40-åring (det är väl en 2-5 år kvar, beroende på hur man räknar) försöker jag fortfarande blanda det ungdomliga med det vuxna. Å ena sidan är jag numer aktieägare och försöker hålla mig lite vuxet ajour med månatliga grafer, analytikerkalkyler och bästa köpkurser, å andra sidan blev jag som en kalv på grönbete när en fotboll kom fram på den stora gräsmattan i helgen. Kände mig ungefär lika fånig sen, när jag i upphetsningen, i en dribbling och kampsituation, råkat stämpla en fyraåring på foten. Med gråt som resultat.

Läste annars nåt i tidningen om en kvinna i USA som knarkat under graviditeten så till den grad att fostret dog. Nu vill man åtala henne för mord. På nåt sätt kan jag ändå ha större förståelse för det, än för rabiata abortmotståndare som redan i befruktelseögonblicket ser en oantastlig människa och ett mord begås i varje svalt p-piller. Men vem avgör ett sånt här fall? Om knarkandet var en sista desperat abortåtgärd - är det ok då, eller måste det finnas bevis på försumlighet?

Go into business with a grizzly bear

Har insett en sak i helgen, som gjorde mig lite frustrerad och konfys. Hade vänner från Oslo på besök (M och nya flickvännen A) och även om ansvaret inte föll bara på mig till 100% så blev och gjorde jag mig själv lite till deras Stockholmsguide. Insåg ju hur svårt det var att tipsa om unika saker, speciellt när personerna i fråga kanske inte delar exakt samma intressen som jag själv. Vad visar man egentligen upp, av Stockholm? Och om personerna i fråga vill äta genuint svensk mat - gärna kombinerat med vegetariska alternativ - vart går man? Aldrig har jag väl nyttjat Allt om Stockholm så ofta som under de här dagarna men också samtidigt konstaterat att det inte finns en enda bra och uppdaterad brunchguide för stan.

Fick annars en pik av M för att jag skriver så lite om musik på sistone, så ok, här kommer ett litet tafatt försök till grupper jag lyssnar på just nu - eller som jag åtminstone hittar på Youtube. Gillar gruppen och låten och tycker nog att den "kontroversiella" videon är mest rolig och innovativ: Is tropical - Greeks.

Alex Turner - Stuck on the puzzle

Battles - Atlas

Oh mercy - Stay, please stay

Les jupes - One solemn oath

Battleme - Hey hey, my my

Cults - Abducted

Templecloud - One big family

Fleet foxes - Helpnessless blues

Är du nöjd nu? ;)

Skint & demoralized

Nu var det länge sen.. vilket inte betyder att det inte hänt saker. Men vädret har ju gjort sig och ska man följa den klassiska devisen "man måste passa på" när solen skiner, så sitter man inte så mycket vid datorn. Med några funderingar och citat har i alla fall fastnat sen sist.

Som när C och jag i par krossade svärfar och svärmor, plus svärmors syster och man i sällskapsspelet Absolut överens (hur väl känner du din partner) och man då till slut får en luttrad kommentar kring nederlaget: "jaja men ni är väl såna som pratar med varann hela tiden"!

Borde det inte ligga i klädtillverkarnas intresse att också göra provhytterna attraktiva för potentiella köpare? Ser man bra ut där, så vill man ha plagget. Varför tycks det alltid vara näst intill nån slags industriell ultaviolett belysning i provhytter, som gör att man mest blir förbannad över att se ut som en psykofarmakasvullen albino på tillfällig permission. I en ny skjorta.

Fick också höra att svåger S för några dagar sen satt bara några meter ifrån sitt frikort på ett kafé; prinsessan Madeleine. Han sa hur som helst ingenting till henne. Frågan är om pick-up-artisten Mysterys tricks (programstart ikväll 22.00 på Comedy central) skulle komma tillhanda här. Man ska ju alltid börja med att dissa objektet i fråga, för att sen smöra på. Ska man nämna Jonas Bergströms eller pappa Kungens snedsteg för att sen isolera objektet in mot ett hörn med en fin harang om hennes vackra ögon och ljuvligt gyllene lockar? Frågan är samtidigt.. OM man nu skulle få kontakt med något av sina frikort, skulle det då vara helt ok med ens partner.. eller skulle "skämtet" fastna i halsen?

Annars har jag hunnit med ett besök på Fotografiska och utställningen med Albert Watson och Ed Burtynsky är i min mening den bästa man visat på muséet, sen det öppnade. Var där i sällskap med Pixie, som återigen börjat odla tanken på att köra en Fotoblogg 2012 - ett kort om dagen. Orkar man? Visserligen är det fantastisk kul att titta på bilderna efteråt och vissa dagar känns kreativiteten fjäderlätt men vissa andra dagar, de grå vardagarna i februari eller november, då var det mest pest och pina. Man skulle behöva ett tema, som 365 maträtter jag ätit, eller 365 människor jag träffat (och inte tyckt om).