Trick or get lost

Jag var inte med från början och uppmuntrade hela det här Halloweenfirandet och tycker fortfarande än idag att det är en löjlig tradition, så enkelt genomförd bara på tiotalet år till att bli en självklarhet, via kommersiella kampanjer riktade till barnen. Och när väl barnen köpt konceptet - vem har då hjärta att säga emot? Bojkottar fortfarande allt som har med halloween att göra, som fånig amerikansk kulturimperialism. Och argumentet att det faktiskt är en irländsk sed från början.. vad vill man ens säga med det? Var det verkligen de högst övertygande irländarna som via sina skräckfilmer och hela sin populärkultur fick oss att börja fira halloween...? Jo, visst... Och med åren blir det ju allt värre - de svaga som bara hängde på och tyckte att halloween var nåt nytt och kul att fira - nu har de börjat skaffa barn och skickar helt naturligt ut sina ungar på trick or treat-rundor - helt oförstående till att rätt många i det här landet faktiskt INTE firar halloween, inte bryr sig ett skit om det och inte VILL bli en del av det. Vill inte sponsra snorungar med godis, eller bli utsatt för nåt bus, bara för att deras föräldrar fallit för påtryckningar och lättpåverkat hängde på en ny trend för 15 år sen. Lika lite som jag skulle tvinga på folk att fira det polska smigus dingus (våta måndagen, eller Dyngus day på amerikanska) med mig - en tradition som går ut på att man kastar vatten på varann på annandag påsk. Här har du en hink vatten i nyllet - grattis! Det är mitt firande, get use to it.

Sverigedemokraterna och fördömanden

Kampanjerna mot Sverigedemokraterna är i full gång, så härligt politiskt korrekt! Nu har till och med ett antal kändisar gått ut i en kampanj för att bekämpa vardagsrasismen och ifrågasätta Bert Karlssons mysrasism, de här negervitsarna, som folk ändå bara tycker är harmlöst roliga. Det måste bli ett slut på dem! Visst - i så fall bör det bli ett slut på Norgehistorierna, trista kniv & bastu-skämt om finnar, giriga judar, snåla skottar, kineser som inte kan uttala bokstaven "r" och tystlåtna norrlänningar, kulturlösa amerikaner och framför allt - stoppa alla förnedrande blondinskämt. De om nåt är mysrasism mot en ras och framför allt att den är nedsättande mot blonda kvinnor, som per automatik alltid är korkade utöver det vanliga.

Stoppa också mobbing-TV - dokusåporna, Ballar av stål, Roast på Berns och allt som går ut på att "luften är fri, luften är fri - jag är precis hur elak och taskig jag vill mot dig - för det är min rättighet - och dessutom är det ju roligt!" - samtidigt som skolor över hela landet dagligen kämpar med att det INTE är ok för barn att kalla varann vad som helst och vara elak mot andra - bara för att kändisar på tv är det. Och att det är inte ok att se ner på kvinnor, trots att hiphopvideos dagligen pumpar ut motsatsen.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att rösta på SD men att gå in i det här vanliga tramset och fördömandet kommer bara göra dem starkare och beundrade underdogs. Den som får mycket skit får också mycket sympati för att de står emot. Och varför går de etablerade partierna och de vanliga tyckarna alltid in i samma fälla - genom att bara gå på en fördömande linje, istället för att faktiskt se på symptomen? VARFÖR växer sig SD allt starkare? Är det bara för att de är elaka och dumma mysrasister som helt plötsligt "out of the blue" bestämt sig för att rösta på SD? Varför anser idag över över 4% av svenskarna att SD är ett parti som lyssnar på dem? Kanske för att de andra partierna inte gör det? Varför är reaktionen så stark på SD's utspel men samtidigt att kravallerna i Rosengård, Fittja, Hovsjö, Falkenberg och Hisingen förbigås med tystnad. Ingen fördömer händelserna, ingen säger någonting. Och det kan ju vara politiskt korrekt men det lägger också både ved och bensin på ett groende missnöje. Vägrar man att föra diskussionen på två plan och se grogrunden för folks rädsla inför ett nytt våldsamt Sverige som INTE klarat av integrationspolitiken under 30 års tid - så föder det i slutändan en väldigt stor frustration och en motreaktion. Tror fortfarande att varje brinnande bil i förorten är en ny röst för SD - och det kan väl ändå inte bara vara SD's fel?

Män som hatar Tomas Ledin

Har undvikit Stieg Larsson-hypen med både böcker och filmer, fram till igår. Män som hatar kvinnor, inte alls dum egentligen. Som ett mer påkostat och nyanserat avsnitt av Beck, eller nåt. Men jag förstår fortfarande inte hypen med Noomi Rapace. Efter filmen ville jag avfärda henne som väldigt icke-karismatisk men fick då till svar att hon för fan blivit våldtagen i filmen. Jaja, men nu är det en film och händelserna går vidare och man kan inte gå omkring i 2½ timme och vara stel som en pinne, eller? Är man våldtagen kan man väl åtminstone med karisma agera, som att man blivit våldtagen. Rapace känns bara avstängd, skådismässigt att hon bara ställt ut skorna och hoppas på att det löser sig, utan att anstränga sig för mycket. Men filmen är bra, trots vissa logiska luckor i handlingen. Mikael Nyqvist är som alltid bra och även Peter Haber, som ju helt fastnat i ett fack, gör nåt nytt och oväntat.

Musikaliskt är det fortfarande lite stiltje, i väntan på nya skivor med Julian Casablancas, Kent, Sub focus och O' children. Gillar Säkert!'s cover på Wannadies gamla indiehit My hometown, lyssnar sönder Alice in chains nya platta och tycker att Benefits är trallvänliga. Har också via lyssning på gamla barndomskassetter hittat den igen, den låt som jag klassat som världens sämsta, någonsin. Måste nästan plocka ner den från I-tunes, på ren ironi. Uppenbarligen hade jag en ådra ironi redan som barn, eftersom jag vill minnas att jag hatade den redan då. Tomas Ledins självbetitlade platta från 1977, han är fortfarande ung och häftig och tror sig vara lite kung Midas när han släpper det fantastiska pekoralet La floridita. Herregud...

Se på tv

Det finns vissa tv-serier som hypas utan att man fattar nånting av storheten, medan vissa andra faller en fullständigt på läppen. En serie som jag verkligen inte fattar grejen med - som jag bara blir provocerad av, är United states of Tara. Toni Colette som kvinnan med multipersonligheter; ena stunden är hon rena Stepford wife-personligheten, i nästa växlar hon över till att bli en trotsig tonåring som tuggar tuggummi, för att sen slå över till att bli en butchig, öldrickande manlig lastbilschaffis. Kul på manusstadiet kanske... En serie som också hypas men som infriar förväntningarna är sköna Hotellet (At the hotel), en knasig prisbelönt kanadensisk serie om livet på ett gammalt hotell fullt av bohemer, konstnärer och knäppgökar. Kryddat med en röd linjen kring ett gammalt ouppklarat mord. Hittills har det bara blivit bättre för varje avsnitt. Serien ska då inte blandas ihop med härliga tv-serien Hotellet som gick på 80-talet med James Brolin, Connie Sellecca och Anne Baxter. Vill ha ett minne av att jag gillade den serien också. Som sagt.. det gick inte så mycket annat på tv på 80-talet...

Slutligen finns det en serie som man inte ens kan motivera varför man tittar på. Det är som att inte kunna vända bort blicken från en bilolycka. Gapiga amerikaner springer runt i världen i jakt på kickar och en miljon dollar. Amazing race har så många spekter av amerikansk kulturimperialism och arrogans inför gamla länders kultur - men det är ändå väldigt kul att titta på. Och nu är det ju bara tre par, de minst sagt underhållande Mo-Jo's åkte ur sist. Paret som hela tiden grälar med varann och där båda tycktes utrustade med extremt kort stubin.

Bitches & hoes & Samantha Morton

Restaurangbesök på Knivsöder igår.. jag benämner den så eftersom knivsöder väl är den sista lilla enklaven som fortfarande står emot att bli en del av resten av Söder, dvs posör-Söder, där alla sitter med stickade mössor inomhus, går omkring med gitarrfodral & nystajlade luggar och jobbar med media, på ett eller annat sätt. Kinarestaurangen Ho's.. det kan verkligen inte vara ett bra internationellt namn.. Bitches & ho's. Jag kanske är helt trög men fanns det en smart baktanke här att faktiskt döpa en restaurang efter stadsdelen som i lokalmun brukar kallas "horan" (Hornstull) och att den därför fick heta Ho's? Hur som.. jag tror att även Horans genuina befolkning sjunger på sista versen inför gentrifieringens ångvält. Ho's i sig är pyttelitet, maten är god men inte så god som alla förståsigpåare försöker hävda och kändisarna och mediefolket har hittat hit - de som oftast bestämmer när nåt är creddigt eller inte. Infiltrerandet och övertagandet är redan igång och så fort byggplanerna kring det nya fräscha "trygga" Hornstulls centrum/Högalid är färdigspikade så kan de stickade mössorna inom mediabranschen börja fördriva de sista söderkisarna och söderbönorna ut genom tullarna också. En arbetarstadsdel helt rensad på riktiga arbetare. Trygghetssäkrad.

Måste också nämna Charlie Kaufmans nya film: Synecdoche, New York. Knäppgöken Kaufman är tillbaka men med en seriösare film än han någonsin gjort förut. De absurda inslagen finns kvar, de helt galna replikskiftena också men helheten är en enda långsam nedåtgående spiral mot ensamheten och döden. Sorligt, långsamt och vackert och det är som att Kaufman inte bara kikat in i John Malkovics huvud utan också mitt, då han tycks ha valt ut ett helt gäng av mina absoluta favoritskådisar. Philip Seymore Hoffman, Samantha Morton (ljuvlig rakt igenom), Michelle Williams, Emily Watson, Jennifer Jason Leigh och Dianne Wiest. Sevärd men det är absolut ingen fredagsmysfilm och jag tror att den blir ännu bättre när man ser den en andra och tredje gång.

Nattis och SD

Ännu en natt med "hon som pratar med mat i munnen". Praktisk tant, när hon blir trött på att höra allt surr och den höga ljudnivån på avdelningen, så plockar hon bara ur hörapparaten. Också ett sätt att bemöta arbetssituationen...

Apropå Sverigedemokraterna.. är det inte lite märkligt hur chockade och bestörta alla partier och medietyckare verkar vara över att SD nu stuckit ut hakan med ett rasistisk budskap? Skiter björnen i skogen, har påven lustig hatt, sover Dolly Parton på rygg? Vad är det som är så alarmerande - just nu? Varför är alla så bestört tagna på sängen? Så istället för att tävla i politisk korrekthet - vem som kan vara mest fördömande och PK, så kanske man skulle ta och nyansera diskussionen i det som faktiskt attraherar folk att rösta på SD. Varför är det självklart att raljera och håna KD's protektionistiska, uteslutande och homofobiska familjepolitik (haha - vilka bakåtsträvande knasbollar de är!) men samtidigt så tabu att göra det samma kring likvärdiga strömningar inom islam? Hedersrelaterade brott, synen på kvinnors rörelse- och klädselfrihet, synen på homosexualitet - skakar vi mest på huvudet åt som nåt "beklagligt" men det är ingen som raljerar och hånar den rörelsen för att leva kvar i en inskränkt syn på människan, som inte hör hemma i ett fritt och demokratiskt Sverige 2009. Förutom ett par pk-krönikor i dagstidningarna har man inte direkt belyst händelserna där muslimska män aktivt trakasserar unga flickor som vill gå på disco i Rinkeby. Drog- och alkoholfritt disco och rätten att få röra sig som man vill - hånas och hotas unga tjejer för - som att de träder in genom helvetets portar och ska brinna som de syndare de nu är. Att sen SD är ute och cyklar rent ideologiskt och generaliserande kring en hel religion, det är en annan sak. Det är radikaliseringen man bör bekämpa, såväl den oresonliga muslimska, som den skrämmande kristna högern. Det är inte islam som är problemet, det är all religiös extremism som är det - när vissa utövare börjar vantolka läran till att bli rent destruktiv och anser sig ha rätten att döma andra - i religionens namn.

Talibaner och indianer

Jobba. Så vad ska man skriva om? Talibanerna eller Sverigedemokraterna? Läste att NATO fortfarande har svårt att utplåna Al qaida och talibanerna, trots att finanskrisen borde drabba även en liten terrorists plånbok. Problemet är ju tyvärr så att i lågkonjunktur så går alla branscher nedåt - utom en - läkemedelsbranschen. Med fler arbetslösa följer fler depressioner och en ökad konsumtion lyckopiller. Tyvärr sköljer det också över på knarket och tyngre droger. Och vem är världens största producent av tunga droger idag? Jo, det är Afghanistan och just talibanerna - som finansierar sin fortsatta väpnade kamp med ökad heroinförsäljning och export till just västvärlden. Knepigt det där..

Nattjobb inatt med bland annat "den gamla som pratar med mat i munnen". Så hade hon fått heta om hon var en indian. Och snart vaknar "hon som kallar alla för idiooooter".

Blå

Direkt upp på förstaplants på Tracks, Kent "vi bryr oss inte om att vara coola och creddiga längre" tillkännager var man tänkt att hålla sin totalt ocoola och väldigt fanstillvända releasefest; på lyxhotellet The Bowery i New York. Om inte det är ett krampaktigt försök att vara just cool, så vet inte jag.. Totalt ocreddigt hade varit att hålla releasefesten just där Töntarna-videon är inspelad - på Höghammargymnasiet i Bollnäs.

Målar väggar och svurit över alla "potholes" man måste spackla igen. Och måla igen. Man får ta fram sina händiga sidor och får beröm av C i stil med "det är som att tacka Hitler för autobahn". Sånt värmer...?

Och apropå bra och dåliga reklamfilmer.. Den HÄR är faktiskt riktigt rolig. Tycker jag.

Rånare och jobbfaciliteter

Igår kunde man läsa i Mitt i om den rånvåg som drabbat Roslags Näsby under sommaren och hösten och ingen är visserligen gripen men att polisen nu börjar ringa in förövarna. Man spekulerar i att rånarna skulle kunna vara ett gäng yngre killar. Wow.. vilket genombrott! Skönt, då kan vi åtminstone räkna bort alla äldre och medelålders kvinnor dårå (som ju brukar vara så högfrekventa vid butiksrån annars).

Igår var det också nattmöte och en fråga som togs upp var hur man bättre ska kunna titta till patienter nattetid, utan att väcka dem med skräckfilmsgnisslande dörrar eller att rummet fylls med ljus från korridoren. Förslag som smygmockasiner, night vision goggles, ett fisköga i dörren och CSI-ficklampor avvisades alla till förmån för det mer tråkiga förslaget att vaktmästaren skulle få i uppdrag att smörja alla gångjärn på dörrarna.

Idiot?

Jobb.. och allt är som vanligt. Allt det negativa är som vanligt. Förstås. Skrik och gap och patient(er) som aktivt går in för att väcka andra patienter med sin ljudnivå. Moment 22 över hela situationen, då man inte kan tysta denna gapiga patient nattetid, utan att denna blir än mer provocerad och bara skriker ännu högre, som för att jävlas. Mitt förslag, att smyga sig på patienten bakifrån och trycka in ett par ihoprullade strumpor i patientens mun, har röstats ner med minsta möjliga marginal; två röster mot en. Intressant är ändå hur patienten i fråga igår för en stund ändrade taktik och istället för att skrika ut vad han/hon tycker om personalen istället skickade in en lapp till M, som satt på expeditionen. Han vecklade ut lappen bara för att läsa "du är avdelningens största IDIOOOOOT!!!!" - samtidigt som patienten står kvar i dörröppningen för att ge eftertryck till sin skriftliga dom.

Musikaliskt vet jag inte alls vad som händer just nu... helt tappat greppet. Vet bara att varenda en av dessa "supergrupper" som poppat upp på sistone; Brothers of end, Mean streets, Monsters of folk, Chickenfoot, Dead weather, Spinerette, Them crooked vultures och i viss mån Tutankamon - alla är rätt småtrista. Ska dock bli intressant att se om konstellationen Thom Yorke ihop med Flea och REM's Joey Waronker har nåt roligare på gång. Eller Noel Gallagher + Kasabian, om det ens ligger nån sanning i ryktet. Samarbetet mellan Rivers Cuomo (Weezer) och Katy Perry känns bara.. ospännande. Dagens/nattens musiktips är inte jättenytt men det är en bra låt från ett relativt okänt band. Se klipp HÄR.

Visit Napoli... or not...

Gomorra (filmen) i helgen. Man kan ju lugnt säga att filmen inte direkt är sponsrad av italienska turistbyrån. Sällan har man skådat ett så fult, smutsigt, motbjudande, korrupt och antituristigt Italien som i denna film. Den är en bra film men så deprimerande så man undrar om det finns nåt hopp för människan. Men kan man klandra folket för att vara girigt, kriminellt och dumt, när man ända upp i samhällstoppen representeras en just en girig, kriminell och dum pajas i finkostym. Hur har ett samhälle lyckats bli så genomrutten ända från roten? Man blir så trött - och då har jag ändå inte hunnit se Videocrazy, som målar upp Berlusconis tidiga karriär med tutt-tv och underhållning på bisarrt låg nivå.

Bra och dålig reklam

Det finns reklamfilmer och det finns reklamfilmer. Vissa reklam är så dålig att man överväger att bojkotta produkten som sådan, bara för att bestraffa både företaget och den usla reklamfirma som producerat skiten. Som exempel Telia, med den extremt enerverande skånske sluddrande gubben, eller Ladbrokes med den här killen i röd kostym, som de på firman säkert tänkte att "det här är jäkligt coolt!". Lika irriterande är alla dessa tandläkare i torrt filmade klipp (och alltid ett på barnen) som berättar om vilken tandkräm som är bra för dig - eller det ständiga tjatandet om att välja rätt pension. Är det det här man ska bli matad med, dag ut och dag in - tills man om en 30 år verkligen går i pension? Tänk på ålderdomen.. du vill väl inte bli gammal och fattig.. Tänk på när du blir gammal, tänk på rynkorna, tänk på när du är 65..

Å andra sidan finns det reklam som är så kul att man nästan överväger att börja nyttja produkten. Själv skulle jag kunna börja dricka Krakens (även känt som jättebläckfisken i Pirates of the caribbean-filmerna) bläcksvarta rom, för deras finurliga små reklamsnuttar. Till hemsidan HÄR och klicka sen vidare till movies.

Om ondska och färgångest

Jag tror att jag efter alla mina år inom psyk ändå fått uppleva nåt unikt just nu. Genom alla år så har man träffat förmodligen tusentals psykpatienter och ibland har de kommit in folk i så dåligt skick att man nästan häpnat över galenskaperna och vad vissa är kapabla till. Det finns nog inget man inte sett, vid det här laget. Men ändå, trots allt, hur dålig man än varit, hur upp och ner hela världen är och hur snurrigt psyket blivit, så går det nästan alltid att nå alla människor - eftersom det ändå finns en grundinställning i alla människors karaktär, som man ändå bottnar och utgår ifrån. Nästan alla är eller blir i slutändan snälla trevliga resonabla människor. Även om det kan ta ett tag att nå den kärnan. Tills nu. Jag är beredd att gå så långt som att säga att vi i nuläget har en kärring - ja, hon är inget annat än en riktig jävla satkärring - att det genom alla år på psyket, är den första genuint riktigt elaka och otrevliga människa jag stött på. Helt vidrig, rakt igenom hemsk. Och så fruktansvärt oförskämt och beräknat elak. Vissa personer kan ändå för en ironisk typ vara lite rolig i sin elakhet men här finns det verkligen ingen charm bakom, bara ren och skär vilja att såra med de fulaste ord och skrikigaste röst som kan uppbringas. Hon är undantaget som bekräftar regeln, den där ynka promillen som gör att de innerst inne någorlunda snälla bara kan räknas till 99,99%. Jag antar att hon inte lär bli jultomte åt barnbarnen i år heller.

Obama får fredspriset efter nio månader på sin tjänst, mestadels utan att än så länge ha gjort något mer än lovat mycket. Känns som att det måste ha varit ett dåligt år på akademien, om konkurrensen varit så dålig att man ger priset till en "talker" och inte till en "doer". Ytterligare lite massmedialt fokus och 10 miljoner kronor till världens redan mäktigaste man är en rätt lam morot.

Och idag ska det kanske ske, måla väggarna i vardagsrummet. Om vi kan bestämma oss för en färg. Provmålat tre färger än så länge.. och ingen duger.

Don't believe the hype

Jag skyller allt på A's mikroskopiska bil. Dagen till ära var det avslutningsfirande och middag på indiska Shanti, för en kollega som slutar och flyttar till Berlin. Avdelningens egen Ronaldo, som jag tidigare nämnt. Maten var god och mättande och när det väl var dags att få skjuts därifrån till jobbet, så insåg jag att bilen var så liten och trång att jag omöjligen kunde ta mig in i baksätet. Hur jag än försökte. Inför fnissande damer avslutade jag de akrobatiska flodhästförsöken med att slutligen spräcka byxorna i grenen. Det fick bli åktur i framsätet istället, även det enligt gammal Trabant-devis som världens tystaste bil (man sitter med knäna för öronen).

Trött efter lång och stressig dag och alldeles för lite sömn. Kan säga att Daniel Alfredssons senaste film med Peter Stormare, Varg, inte är filmen man ska se om man vill hålla sig vaken om natten. Jävlar vilken tråkig smörja... Norrländskt svårmod och fåordighet kring renskötsel och vargjakt. En riktig nagelbitare.

Oromantisk komplimang

Pratade med en väninna som beklagade sig lite över sin sambo, som slingrat sig ur en romantisk invit med en komplimang. Till helgen firar de fem år tillsammans och då frågade hon lite försiktigt om de kanske skulle gå ut på restaurang och fira det hela. Äta och dricka gott och ja.. mysa, ha det lite romantiskt. Pojkvännen, som man nästan skulle kunna ana var skotte, tvekade. Kan vi inte bara stanna hemma istället - du lagar ju minst lika god mat som man kan få på restaurang? "Tack..?"

I och avdelningen "saker man inte riktigt var förberedd på när man skaffade hund" så fick man idag ett intressant uppdrag. Hunden är skendräktig igen och måste därför ha tratt runt halsen (eller som i vårat fall; en flytmuffliknande krage), allt för att hon inte ska slicka på sina juver och börja producera mjölk. Nu har det ändå satt igång, mjölk droppar och koagulerar, hunden äter medicin och går med krage och jag fick uppdraget av den kära sambon; "när du får tid idag - kan du tvätta hundens tuttar?" Visst.

Töntarna

Redan på morgonen, bland det första man gjorde, var att söka upp Kents nya singel; Töntarna. Eller som Spotify svarade på min sökning; menar du "tomtarna"? Great, nu är de tillbaka i sin mobbing- och tonårsångest från högstadiet i Eskilstuna igen.. Töntarna? Vad är det för en jävla titel? Jag har ju i och för sig alltid varit ett Kent-fan och inte alls förstått kritiken mot att bandet hela tiden står och stampar på samma fläck. Utvecklingen, minus några synthslingor som man började lägga till i början av 2000-talet är.. minimal. Men är det nåt fel egentligen? Det finns massor av band som kört sin grej genom en hel karriär och aldrig utvecklats; AC/DC, Ulf Lundell, Oasis, Tomas Ledin, W.a.s.p, Wilmer X, Hives, Soundtrack of our lives, Per Gessles 14 olika projekt eller alla gubbrockare i hela världen och deras fans tycker ju att just kontinuiteten är artistens styrka och signum. Töntarna skulle kunna vara skriven för tio år sen den skulle lätt ha smält in i en platta för tio år sen också. Tyvärr är väl ordet "smält in" huvudpoängen här.. Den här singeln står inte direkt ut, den är som 25 andra låtar Kent gjort genom åren. Helt ok men Jocke Berg sjunger precis som vanligt, hård ibland, gäll ibland, versen är precis som vanligt, solon och refränger är som vanligt. Till och med releaseintervjuerna är som vanligt, alla försöker se coola ut i solbrillor och allmänt svartklädda på bild, samtidigt som de alltid säger saker som att de slutat försöka vara coola och bry sig så mycket om vad andra tycker. Men det lär väl bli en hit.. antar jag...?

Åldersskillnad

Lyssnar på nåt ungdomsprogram idag på P3 och ämnet är om det är ok med åldersskillnader i relationer. Utgångspunkten var lika mycket Anna Anka som 15-åriga tjejer som har pojkvänner som är säg... 20 eller 23. De flesta som svarar (av tjejerna) tycker att det är självklart att man ska få träffa vem man vill. I slutändan är ju bara åldern en siffra och det handlar mer om vilken mognad man har. Visst. Men.. vems mognad pratar vi om då? Visst kan väl en 15-årig tjej vara mogen nog för en 23-åring.. men vad säger det om en 23-årig killes mognad att han väljer en 15-åring - och inte nån i sin egen ålder? Kan inte det tyda på att han är omogen och att jämnåriga tjejer har helt andra krav och premisser för vad han kan anpassa sig till? Lättare att forma en grön 15-åring, kanske med destruktiva och dominanta idéer, än med en 23-åring, som faktiskt börjat uppleva lite av livet. Överhuvudtaget så är frågetecknen kring ålderskillnader alltid riktade mot den yngre, oftast kvinnan - men ingen ifrågasätter mannen. Anna Anka är helt dum i huvudet men Paul Anka.. han är en hyvens karl och fin gammal musiker. Att han förmodligen har ett matchande intellekt och är gubbsjuk - hey, det är privilegiet man har när man är rik!

Drömmen om Herrön

Hundlös i regnrusket - egen fri tid att disponera i stan - wow! Först lite Vapiano och Sturekatten (som måste finnas med i flera länders turistguider - för vi lyckades hamna bland idel turister; amerikaner, tyskar och ryssar). Det får en av fundera lite.. av alla fik i stan - är det verkligen Sturekatten man först och främst vill rekommendera för en turist som kommer till Stockholm för första gången? Genuint svenskt, förvisso.. men i övrigt lite nedgånget, dyrt, trångt och på vingliga stolar och bord.

Sen blev det då teater men inte vilken teater som helst, utan Killinggängets omtalade pjäs; Drömmen om Herrön. På Dramaten. Fatta!? Våra ungdomsidoler har gått och blivit pretto, mainstream och en del av det etablissemang de för 15 år sen gjorde allt för att håna, spjärna emot och distansera sig ifrån. Som någorlunda van teaterbesökare kunde man ju snabbt konstatera att det här inte var en vanlig pjäs och heller inte attraherade en helt vanlig Dramaten-publik. Publiken kändes betydligt mycket yngre än i vanliga fall och Morrissey-luggarna, Converse-skorna och de klyschiga vågrätrandiga indietröjorna (typiskt fransk Picasso-tröja - det är bara baguetten under armen som saknas) flockades överallt. Filip & Fredrik var där med sina respektive och lät precis lika tjattriga privat som i TV... Herregud, att leva med såna där maniker som aldrig kan hålla käften. Men men.. om vi undantar publiken och kidsen som gick dit med föreställningen om att det skulle bli en skrattfest, så är nog ändå slutintrycket att det här var rätt bra. Det var kanske inte riktigt Dramaten - men det var bra. Martin Luuk, som man ju knappt sett tidigare i nån Killing-produktion, är nu den som innehar näst intill huvudrollen - och han gör det riktigt bra. Reine Brynolfsson är som alltid bra, Malin Ek också, även om hon ibland känns som ett kvinnligt alibi. Det är inte rakt igenom klockrent men ändå förvånansvärt mycket bättre än mina lågt ställda förväntningar.

Agent Sterling-stegande

Jag vet inte om det är nåt kemiskt i luften.. men fick en rapport idag om en ny patient, som beskrevs som ja.. snäppet under Hannibal Lecter. Ok, jag överdriver förstås, eftersom denna person inte seriemördat nån, eller ens haft intentionen. Men signalen man ville sända ut var.. passa dig - här har vi att göra med en öppet psykotisk, oerhört jobbig och krävande patient som kommer att göra ditt liv till ett helvete. Så det var med Agent Sterling-steg genom den hemska korridoren man närmade sig det bortre rummet för att möta... en hur trevlig och charmig person som helst. Skönaste människan på hela stället! Jag fattar absolut ingenting. Ok, jag kan ha blivit duperad och utsatt för en briljant psykopats skickliga skådespeleri men nä... jag tror verkligen inte det. Så frågan är ju då om min uppenbarelse gjorde patienten "frisk", från att ha varit ett pain in the ass tidigare..? Jag vet inte. Kanske blir hon helt nuts när jag gick hem igen.. det vet jag inte heller... Men fascinerande var det.

Och i Idol hoppas jag verkligen att Camilla äntligen åker ut idag. Slaktaren från Kalix. Vilken hemsk människa...