Bröllop

Tillbaka efter en lång (kändes det som) helg på västkusten. Den sida som göteborgare oftast brukar referera till som Sveriges framsida. Märkligt är väl att roadtripen Stockholm-Lerum-Falkenberg-Göteborg-Lerum-Stockholm krävde fler mil än vår bilsemester i Tyskland-Holland-Belgien gjorde för några år sen. Bröllopet i Falkenberg var riktigt trevligt och bruden var ett enda stort leende hela dagen, i sin urstiliga klänning. Rätt långt ifrån studentlivet i Rud (Karlstad) för tiotalet år sen. Middagen var trevlig, även om man tycktes ha ett mentalt eftersprång redan från början; 08:a, Djurgårdare, kulturinresserad. Här var det antingen görgoa göteborgare eller skåningar som gällde och alla var Gaisare och jobbade på SKF - eller var gifta med nån som gjorde det. Hamnade sen dessutom helt fel i en diskussion; att med full prestige sitta och försvara konsten som abstrakt & oantastlig och i viss mån med rätt att överträda lagen, eller att Zlatan var en gränslös girigbuk som borde skämmas lika mycket som bankdirektörerna med sina bonusar. Hann också med att skicka en filmad hälsning till brudparet med förhoppning om att deras äktenskap inte blir lika knackigt som GAIS spel. Vill också minnas att C på sin kant hamnade i diskussion med en nybliven hundägare och stort Cesar Milan-fan. Låt oss bara säga att Cesar Milan i vår lilla familj är bannlyst och lika populär som rotfyllningar, Stalin och öppna benfrakturer, så kan man ana hur väl den diskussionen gick. Men allt som allt var det ändå en strålande ceremoni och middag och ett väldigt bra party där klockan gick väldigt fort på slutet. Kul! Inser ju dock att snart är alla ens vänner gifta (eller har hunnit skilja sig) och att de flesta väntar på att jag är näst i tur. Känn ingen press...

Bronson och Falkenberg

Funderat lite kring den ökände Charlie Bronson, vars liv blivit film (med premiär nu i helgen). Englands mest våldsamma fånge, som sen första fängelsedomen 1974 mäktat med fyra månader och nio dagar i frihet. Mannen som gång på gång på gång gjort sig skyldig till nya brott inne på fängelset; gisslantagningar, misshandel av både fångar och fångvaktare och det ena upproret efter det andra. Uppenbarligen måste det ju nästan betyda att Bronson trivdes så bra i fängelset att han inte ville komma ut. Skummade också igenom en brittisk artikel där Bronson beklagat sig över att den brittiska fångvården höll på att bli mesig. Nu för tiden hade fångarna det alldeles för bra, med tv på rummet och gelé i håret.

I helgen är det bröllop i Falkenberg som gäller. Vet verkligen ingenting om stan, har aldrig varit där och egentligen mest fått ryktet besudlat av vansinnigt överskattade indierullen Farväl Falkenberg. Sällan skådad prettosmörja. Apan, Jesper Ganslandts svåra andra film, tycks redan hypad med festivalinbjudningar i Toronto och Venedig, innan den ens var färdiginspelad.

Sell out

Den 5:e september smäller det. Då sväljer vi all vår stolthet och ställer oss på bakluckeloppis, för att bli av med en massa bråte. Gjorde en rajd igår hemma hos mor och far och hyser nu högt hopp om att nån där ute vill fynda till sig en hel bunt Finn & Fiffi-album från 80-talet. Hela försäljningen lär bli en pikant balansgång mellan girigheten att få sin skit såld och att behöva stå till svars för vilken skit man faktiskt gillat en gång i tiden. Jag brukar dock alltid trösta mig med att jag har en kusin, en tuff black metal-kille i långt korpsvart hår, som flirtar med satanismen och det ockulta men jag minns fortfarande åren från hans barndom (ända upp i tidiga tonåren) då favorittidningen var Bobo och gnuttarna. Om du läser det här, F.. har du kvar hela samlingen, av fulltaliga årgångar?

Christoph och avdelningens Ronaldo

Man hade ju hoppas på nåt mer storslaget och minnesvärt... men 9/9 2009 - klockan 09.00 på morgonen - DÅ.. ska jag till tandläkaren.

Avdelningen just nu känns som ett stukat Manchester United. Nåja.. inte för att vi är nåt storlag på nåt sätt men vi har precis fått veta att vår största stjärna lämnar oss. Ja, hur ersätter man avdelningens egen Ronaldo? Risken finns väl att det blir med nån medelålders rutinerad men trött Michael Owen-typ, i slutet av sin karriär. Inser att den metaforiska parallellen inte är klockren här..

I övrigt är jag beredd att äta min gamla Beijer-keps - med schezuan-sås och ris - om inte Christoph Waltz har en Oscarnominering att vänta nån gång i februari 2010, för sin roll som den vämjelige psykopatcharmige judejägaren col. Hans Landa i Quentin Tarantinos Inglorious basterds. Det här kan vara Tarantinos bästa film någonsin, vilket kanske inte säger så mycket, men äntligen har den gamle posören och effektsökaren gjort en RIKTIG film! Ja, en sån som består av ett bra manus, återhållsam och skicklig regi och ett helt batteri av helt fantastiska skådisar - där Waltz är kronjuvelen i skaran. Waltz är så bra att man nästan börjar hålla på skurkarna.

Hassle, igen

Om jag inte redan tjatat om att Erik "Kramer" Hassle is the shit just nu, så säger jag det igen.. Don't bring flowers after I'm dead snurrar konstant i MP3-spelaren - den här killen kan bli hur stor som helst! Har dessutom lyckats missa den HÄR sköna covern från TV4's Nyhetsmorgon.

Vampyrer och FRA

Är just nu inne i en tv-serie som jag utvecklat en hatkärlek för. Gillar egentligen inte alls vampyr-serier och allt sånt dravel brukar nästan alltid gå bort. Men ändå har jag fastnat för True blood och jag vet inte ens varför. Ibland är den så vansinnigt töntigt och skådespeleriet är svajande ojämnt att man bara blir förbannad och manuset hade jag kunnat slänga ihop på en servett över en lunch - men ändå har det nåt. Det är nåt i upplägget och miljön som gör det.. den svettiga klibbiga södern, mörkret, kufarna, det erotiska och så några av karaktärerna. Dessutom är det för att vara en amerikansk tv-serie väldigt mycket sex - och den känns sexig på ett oamerikanskt sätt. Det är så långt ifrån Sex and the city, Desperate housewives-perfekta ytor av silicon, vällagda frisyrer och lipgloss of the week man kan komma. Och så har serien en sällsynt skön karaktär i Nelson Ellis som den knäppt felplacerade knarklangande glamourfjollan Lafayette i en annars straight liten Louisiana-håla. Bara han i sig är en anledning till att titta vidare.

Man börjar ju undra lite.. gör man inte..? Efter allt snack om Ipred och FRA och statens och polisens möjligheter att kunna spåra upp brottslingar och terrorister - vad handlade allt det där om egentligen? Piratpartiet tog över debatten och började hävda vikten av integritet - som om de själva skulle bedriva nån som helst integritet mot privatpersoner (ex obduktionsbilderna av de mördade barnen i Arboga) och allt dog ut i .. ja, vaddå? Och nu läser man både om police-fishing, där illbattingar falsklarmar polis och ambulans på Hisingen - för att sen stå och bakhåll och kasta sten och skjuta sönder bildäck, eller den sk pedofilbloggaren som berättar om sitt jobb på ett dagis i Stockholmstrakten och hotar med att börja kidnappa barn - när korkade vuxna vägrar förstå. Och i båda fallen verkar polisen stå helt handfallen inför hur man ska spåra gärningsmännen.. Vad hände med FRA's alla fördelar nu då??? Och om man inte kan spåra en skitunge med kontantkort i Backa - hur ska man då kunna spåra raffinerade terrorister?

Brysselbesök och könstest

Det har blivit en fin liten tradition att en gång per år träffa A, som bor och jobbar i Bryssel men som brukar komma hem till Sverige på sommaren och då varje år åker runt och uppdatera sig med alla gamla vänner, som man inte sett på ett år, om vad som händer i Svedala nu för tiden. Förklara vem Måns Zelmerlöv är, det här med Spotify, ge sig på ett omöjligt uppdrag att förklara varför folk verkligen tycker att Peter Magnusson är rolig, att prinsessan Madeleine förlovat sig, att Onkel kånkel är död, osv osv. Så det har blivit som en grej att när man väl träffat A, då är sommaren slut. A är slutet på sommaren och startskottet för höstdepressionen.

Intressant dilemma inför kvällens 800-meterfinal för damer i friidrotts-VM är också att utröna om storfavoriten Caster Semenya verkligen är kvinna. Fysiska kontroller och tester av kromosomuppsättningen har gjorts. Inte första gången det händer men det måste vara lite förnedrande att bli så ifrågasatt i sin kvinnlighet. Hur bedömmer man en äkta hermafrodit egentligen? Och har det hänt att män har blivit ifrågasatta för att vara kvinnor? Ja, va fan, du springer ju som en kärring och dessutom med slappa handleder - kan vi få kromosomtesta dig?

Skandinaviens bästa skiva - ever, äntligen.

Kräftskiva igår. Ovanligt sansad sådan - därmed inte sagt att det inte var trevligt. Bara att inse att man inte är 18 längre, när man går och lägger sig kring midnatt och tycker att man suttit uppe bra länge.. Vaknade annars med en musikalisk vision. Drömde om att C var min indieciceron i den norrländska talangmyllan och vi var tillbaka till 1992 och då slog det mig... vad jag borde ha sagt på en annan kräftskiva några dagar tidigare. Det var den tiden på kvällen då folk börjar musiknörda sig och diskussionen gick varm om vilken skiva som var Skandinaviens bästa - ever! Helt omöjligt och vansinnigt subjektivt att svara på, men vi utgick ifrån nån slags kvalitet och inte ABBA/Aqua/Roxette-kvantitet. Blev nästan förbannad på mig själv när jag inte kom på en enda vettiga platta och till slut pep fram den löjligt politiskt korrekta Jakob Hellmans debut "..och stora havet". Bra skiva men knappast bäst. För egen del så tyckte jag att de andra alternativen Gasolins liveplatta från -78 och Reeperbahns "Peep show" var rätt usla. Men inatt kom jag på svaret, ungefär vid halv sju på morgonen, fortfarande med lite huvudvärk och fingrar doftandes kräftspad. Det HÄR är ju Skandinaviens bästa platta - ever. Odiskutabelt - det här var både stilbildande, epokgörande och det finns inte en enda dålig låt på plattan. Eller så är det bara jag som är färgad av min samtid.

Kom fram till fler musikaliska insikter under dagen, som hur mycket jag hatar Akon. Bara jag hör hans jävla enformiga röst så stänger jag av radion. One trick pony, anyone? Har sjunger ju ALLTID likadant - är det samma låt han hakat upp sig i, eller kan han inget annat? Och att Madonna fortsätter att göra det. Celebration (finns dessutom otaliga riktigt bra remixer) visar att gammal är äldst och att inte många slår henne på fingrarna nu heller.

Att bli nåns make för en natt och uteblivna sommarhits

Natten förflöt på nåt sätt, ibland får man anta nya personligheter för att bidra till lugnet. Lite kluvet, bland personlighetsstörda och schizofrena. Lyckades uppnå en terrorbalans med avdelningens största orosmoln, helt enkelt genom att jag under natten fick vara "Seppo"; hennes man. Mest fantastiskt är det väl också att man kommer undan med det, med lite påhittad fejkfinska.

Grå sommar och ska man börja summera vilka låtar som blev sommarens stora hitar så hamnar väl Promoes Svenne banan, Guetta & Rowlands When love takes over, Cidinho & Docas Rap das armas och Milows Ayo technology i topp. Men den här sommarsköna låten föll helt bort, vilket är synd... Det här borde ha blivit en hit sommaren 2009; Brett Dennen feat. Femi Kuti - Make you crazy.

Kontrakt och dåliga bandnamn

Det är som att det provocerande i fotbollens pengakarusell inte bekommer dem som sitter på bankkontona... Zlatan för en halv miljard till Barca, Ronaldo för en miljard till Real Madrid och nu slår Manchester city (med ägaren shejk Mansour bin Zayed an-Nahyan) alla rekord i galenskap. I jakten på världens bäste spelare; Lionel Messi - tog man till en ny spektakulär metod. Ett blankt kontrakt. Fyll själv i den summa du vill ha - vi betalar! Då ska man betänka att Messi tidigare tackat nej till lockropen att flytta till Manchester för 1,5 miljarder...

Tredje natten i Gökboet. Det enda som saknas är en stor golvsopande indian.

Musikaliskt är det just nu stiltje och det band som spelar mest i mp3-spelaren har ett namn som är jätteroligt.. om man är 15. Vad lyssnar du på? - Fukkk offf! Det måste vara det sämsta bandnamnet sen.. Prolapse..? Anal cunt och Test icicles är inga höjdare heller.

Det stora psyk-sjoket om badboys, impulskontroll, psykopater och ja.. obesvarad kärlek?

En riktig mardrömsnatt. Räknar ner passet i minuter, för det här har inte varit roligt nånstans. Många nyinkomna svårt sjuka med aggressionerna på utsidan av kroppen. Trots att avdelningen just nu befolkas av tämligen osympatiska figurer, så får man väl ändå försöka se det positiva i det hela, att se humorn eller berättelserna i det lilla. Har alltid varit förundrad över kvinnor / tjejer som i kontaktannonser och på dejtingsidor skriver att de vill träffa en riktig "badboy". För mig är badboys såna som åker in och ut ur fängelse - och själva har vi flera stycken badboys inskrivna på avdelningen just nu. Helt dumma i huvudet, oberäkneliga, våldsamma, ointelligenta, genomfalska - men alla har de flickvänner. Oerhört attraktiva drag för en potentiell partner, förmodar jag? Jag ser bara inte tjusningen? Vari ligger det attraktiva i att vara en sån jädra badboy så man överger sina små barn (eftersom man ju ändå inte kan ta hand om dem - man måste ju leva upp till badboy-myten!), att man slår sina kvinnor gula & blå eller bara att man är helt inkapabel att ingå i även den minsta av sociala spelregler?

Har också tänkt på de värsta typerna, kvinnomisshandlarna med låg impulskontroll - de som alltid skyller misshandeln på att de inte kunde kontrollera sin ilska. De kunde bara inte och därmed står de utan skuld och ansvar. Och det är ju jordens största skopa hästbajs! Varför ser man aldrig dessa killar puckla på sina flickvänner offentligt? Inför vittnen, på stan? Nä, just för att de kan bygga upp en enorm ilska för nån oförrätt långt tidigare men samtidigt KONTROLLERA ilskan tills det att de kommer hem, innanför hemmets avskärmande insyn - och väl där slå sambon sönder och samman. De är i själva verket mästare på att kontrollera sin ilska och sina impulser.

Jag har tänkt mer.. Hör man inte alltid om psykopater och mördare att de mördar och med total känslokyla? Det här är en likgiltig person som är i total avsaknad av känslor och empati - och därför kunde han plåga sitt offer som han gjorde. Samtidigt säger man ofta att samma personer är renodlade sadister - dvs att de ju faktiskt njuter av att plåga sina offer. Men då finns det ju en känsla där? En lustkänsla? En person i helt avsaknad av känslor har väl i så fall heller ingen vinning av att plåga nån? Och finns det en känsla så måste det väl också gå att radera och förändra den, få den att växla spår?

Just det.. att se humorn i det svarta. En av dessa avdelningens badboys, en riktig MAN, som erkänner att han ibland ute på stan bara ber om att nån ska möta hans blick - för det skulle kunna ge honom en anledning till att slå denne på käften. Vi kan väl helt enkelt säga att han är en rätt grym kille, inte helt ajour med sina emotionella sidor. Då är det faktiskt lite humor att han då samtidigt på avdelningen är helt omsvärmad av en upp-över-öronen-kär... bög..? Och att han har fortfarande inte lagt ihop 1+1, utan istället är lite smickrad över uppmärksamheten... Det här kan sluta så illa....

Meningslösheten

Meningslösheten kommer att bli Facebooks död. Jag vill inte på nåt sätt peka finger åt nåt speciellt håll men idag hade vi en diskussion om hur otroligt ointressanta statusuppdateringar folk skriver på sina Facebook-sidor. Visst, livet är inte fräsigt i sin vardag (speciellt inte som småbarnsförälder) men om man dag ut och dag in bara skriver om att man återigen inte fått sova inatt för att A är magsjuk och B har hosta.. vem orkar till slut bry sig? Efter den tionde "vad tråkigt..-kommentaren" ger man upp. Eller en person som varenda jävla dag skriver om hur hon "myser med älsklingen". Vid det här laget finns det en topplista på personer vars uppdateringar man garanterat kan hoppa över för man vet att hon inte fick sova inatt heller, pga att A & B var vakna och bajsade i blöjan (konsistensen var något lös), Z myser (förstås) och X är återigen missnöjd med sitt jobb - för att alla i hela världen hatar henne. Alltså.. när det gäller ens vänner och bekanta så har man högre toleranströskel men personer som anser att "alla" hatar dom brukar allt som oftast vara en väldigt speciell kategori människor. Personer som oftast är helt nollställda på allt var social kompetens och sunt förnuft heter, såna som egocentrerat alltid hamnar på kollisionskurs med andra - och sen när folk till slut lackar ur, tappar diplomatin och säger ifrån - så är de helt oförstående och djupt sårade. Och då anser de sig i 10 fall av 10 orättvist behandlade och hatade. För de själva har inget ansvar för sina handlingar.

80-talets död och transor

John Hughes är död, 59 år gammal. Regissören som nästan kommit att symbolisera 80-talet med sina stilbildande komedier; Breakfast club, Pretty in pink, Ett päron till farsa, Ensam hemma, Fira med Ferris, osv osv.

Tänkte på en avfärdande replik idag. Om nån säger "60+-gubbar i pumps" så småler man direkt och tänker en fånig sketch med gubbtransor eller i bästa fall ett ekipage från Prideparaden. Det är åtminstone inget som nån tycker är speciellt coolt. Men om man säger New York dolls, de gamla sleazepunkarna som fortfarande harvar på, som om 1971 aldrig tog slut - och som nyligen varit på Scandinaviskt besök - så finns det förmodligen en och annan rockräv som tycker att det där "rockar". De är fortfarande attitydstinna tuffingar. Man är ju åtminstone fast i sin övertygelse... men...

Natt och glass

Inatt känner jag mig trygg på avdelningen. Jesus är här och vakar över oss alla. Tidigare under dagen försökte man göra sig lustig när patienten i fråga behövde ringa ett anhörigsamtal, till sin far och man bet sig i tungan för att inte fråga "till Josef, antar jag..?"

Det har gått mer än ett dygn sen vi var på besök på berömda Smultronstället i Söderköping, stället där man bokstavligen äter glass i stora lass. Min Mexicana för 110 spänn - med jag vet inte hur många kulor glass, colasås, grädde, bananer, maränger, osv osv.. var så mäktig att jag fick lämna ungefär hälften. Och det var ju det bestående minnet från stället - ät så mycket glass att du blir kräkfärdig och inte vill tänka på glass igen på en vecka, eller två. Ja, ungefär såsom Mr Creosote i Monty python-sketchen, måste ha känt sig, när det frestades med en sista liten mintkaka. De allra flesta tycktes ha lämnat stället med samma känsla. Fy fan för glass! Bara tanken på sällskapet bredvid oss (fyra personer) som beställde in en glass för 375 kronor, som stod uppe på en ställning och man helst fick stå upp och äta ur, stor som en hink. Galet. Galet amerikanska manér, med mottot "more is more". Men stan var himla mysig.

Post-pride

Mycket trevlig prideparad igår, väldigt mycket folk men som sagt.. det är ju när den stora massan av heterosexuella öppnar sin famn och accepterar de med olika sexualitet, som nåt är vunnet. Och så var det ju även i vårt sällskap. Av sju personer var ju egentligen bara en gay.. och så några tvestjärtar och så resten straighta open minded. Min känsla av parader och gaytillställningar har främst varit kärlek. Kärlek och acceptans. Just därför kändes det så jävla märkligt hur alla glada först paraderar, även polisen, försvarmakten, politiker, ungdomsförbund och sen på en svart liten svans mot slutet dyker anarka-ekipaget upp med en lastbil som klart, tydligt och extremt kategoriserande deklarerar "hata alla vita rika straighta män!", följt av ett gäng maskerade ACAB-aktivister (All Cops Are Bastards), som propagerar för "klass mot klass". Vad hände med toleransen, vad hände med kärleken? De poliser som går i bräschen och skyddar dem - de är alla bastards - alla vita rika män är bara värda en sak; hat och avsky. Och då är det mestadels vita ungdomar som går i sällskapet, barn till vita förmodat straighta män, som kanske med en befordran eller lottovinst i ett kast förtjänar att bli hatade av sina egna barn? Sånt kan jag störa mig på nåt jävulskt. Det är fan inte det här gayrörelsen kämpat för - att möta intolerans och hat med samma medel. Snacka om att agera kontraproduktivt.