Tack.. men...?

Är alltid tacksam när den kära sambon lagar mina byxor men nu har mina favorit-Nudies lagats så många gånger att mönstret som formats i vecket.. hm.. ger skamliga associationer. Jag vet inte om det är nån lycka att formen turligt nog är på baksidan? Nudies fick helt plötsligt en mer bokstavlig, osmaklig association. Dags att köpa nytt..

Boxx boxx

Det är alltid lika kul att besöka videobutiker och bara lyssna på hur par resonerar kring vilka filmer som ska hyras. Med C är det enkelt - eller kanske besvärande snävt kriterium, att hon har ett enda krav. Hon säger alltid samma standardreplik; "jag vill ha nåt lättsamt!" Idag i videobutiken kände man av ett Norénskt tvärsnitt av all den besluts- och jämkningsångest hos alla dessa par. Irritationen, främst hos kvinnorna, som tycker att männen väljer första bästa skit till sig själva och sen stressar dem till att välja nåt till sig själva, fort fort. Fnissade gott för mig själv när mannen till slut ilsknade till och sa att han inte orkade stå där längre, kastade en film till henne och bad dem att gå till kassan. Väl på väg till kassan hejdar hon sig efter att ha läst baksidestexten; "apapap... vänta nu här.. Vad är det här för nåt? Muterade muttor som slukar stakar, i sin sexuella törst?" Men den är skitkul, försöker han. Det är en komedi! Hon kastar fodralet på honom och går tillbaka till videohyllan.

Drongo plays the drums

Händelselös dag och dessutom har jag fortfarande inte kommit på hur man lägger upp filmer på bloggen. Men HÄR är lite inspiration för alla amatörtrummisar där ute.. Jag hade själv behövt den här, när jag var 14 och inte kunde hålla takten...

Valp

Apropå helgen och valpen Totti (efter Romas stjärnmittfältare), som var på besök. En liten korv i en fyra storlekar för stor kostym - som aldrig kunde stå still.

Barn är en gåva...

Barn är en gåva men om jag cyniskt ska utgå från väninnors dagliga uppdateringar på Facebook, så läser jag inget gåvalikt. Det enda jag läser är om VAB:ande, snorande och framför allt.. den ständiga tröttheten. Jag hör verkligen INGET positivt, det är bara trötthet hela tiden, varje dag, 24/7. Trött, trött, trött - aldrig få sova, aldrig få vara sig själv, jobbigt, jobbigt och nu är Putte eller Lisa sjuk och kräkig igen. Nu ska jag inte säga att mina väninnor på nåt sätt är ett tvärsnitt av svenska befolkningen men jag kan ändå tycka att Tomas Cederlund (ena halvan ur Simon & Tomas) skapade ett väldigt rabalder för några veckor sen med sina restaurangvanor i en intervju. Han berättade om sina favoritställen i stan och restauranger och att han egentligen bara hade ett kriterium när han gick ut - att inte behöva sitta bredvid skrikiga barn. Går jag ut på restaurang, vill jag njuta i lugn och ro, äta gott, konversera och inte överröstas av en gapig barnfamilj som släpper sina ungar lösa till att springa bland borden och härja. Reaktionen lät förstås inte vänta på sig, från arga föräldrar som anklagade Cederlund för Stockholms-snobbism, ytlighet, en fjolla med i-landsproblem och att barnen är en gåva som måste få lära sig det sociala spelet och att det är fan så mycket värre med deras jävla äckliga hundar som ställer till det för alla allergiker.

Visst.. barn är en gåva och det må vara både ytligt och ett fjantigt i-landsproblem att önska bort dem när man vill ha kvalitetstid men det är väl en rättighet att få avnjuta en middag på restaurang i lugn och ro också. Barnfria zoner låter lite apartheid men på samma sätt som det finns rökrutor så borde det finnas barnrutor, där kidsen och deras familjer kan samlas. Som en argsint C konstaterade i fredags också, det borde vara förbud för pensionärer att handla i livsmedelsaffärer samtidigt som alla stressade förvärvsarbetande människor ska ut och handla, efter klockan 17. De har hela jävla dagen på sig att göra sina inköp - nä, då ska de ut och trängas med oss! All denna ilska baserad på att en pantertant klippte hennes hälsena med en kundvagn - utan att be om ursäkt, utan snarare argsint snäste att hon väl får se sig för. Det är lika ogenomtänkt som en mammaledig barnvagnmaffia som MÅSTE ut i kollektivtrafiken under rusningstid. Å andra sidan, ytliga avarter är lika korkade det; som ryktet om att Steffo Törnqvist kräver att hans hund alltid ska få följa med ut på restaurang. När man är känd så kan man kosta på sig att bli halvdryg och skaffa sig excentriska vanor. Steffo ska ha deklarerat att "vill ni ha tillgång till mitt representationskonto, så ska hunden med in - antingen eller" och att restauranger reagerat underdånigt, bugat sig och låter vovven följa med.

Bakgrunden till hela inlägget idag är baserat på en bröllopsinbjudan som damp ner i brevlådan. Utöver klädkod och alla detaljer kring bröllopet så lades också till; "barn är en gåva - men ikväll får de stanna hemma och sova." Jag kan tycka att det är ett helt ok krav att ställa. Ibland vill man faktiskt festa också, vara man och kvinna och inte alltid bara vara mamma och pappa. OM jag nån dag gifter mig, så copy & paste:ar jag det kravet rakt av i en inbjudan.

Vårfika med förhinder

Ledig. Solen skiner, gårdagens bitterhet bortblåst med havsbrisen vid den mysiga uteserveringen i Vaxholm. Fika, glass, latte - bara mysa och lapa sol. Vi bortser helt från att man för två kulor glass och en latte som verkligen bokstavligen bara var en latte - ett glas skummad mjölk, får betala 60 spänn - och bara njuter av solen, flanörerna, stillsamheten, båtarna i hamnen. I teorin var allt perfekt.. sen drabbas hunden av akut magsjuka. Kräktes en gång vid bordet, vilket vi spolade bort. Kräktes en gång till några minuter senare och en tredje gång nån minut efter det. Situationen började bli pinsam, att hela tiden gå in och hämta mer vatten på kafét för att spola av gatstenarna på serveringen. Blickar från andra gäster. Himlande ögon. När vi äntligen tror att vi kan avnjuta resten av den goda vispade mjölken i solskenet och en glass som börjat smälta och bara få njuta.. då känner hunden att nu börjar det tränga på i de bakre regionerna också. Situationen blir ohållbar och C rusar desperat ut från serveringen med hunden under armen - till närmaste buske. Till det osmakliga sprutlackerandet (fullt synligt för de andra gästerna) så verkar hunden dessutom ha väldigt ont - och skriker hjärtskärande och bajsar samtidigt. Det besvärade himlandet med ögonen från de andra gästerna är nu också utbytt mot en irritation, som att vi är djurplågare och med flit gör hunden illa. Illusionen av en mysig fika med soft solande slutar med att vi försöker skölja av en gångväg på "gegga" med vatten ur en plastpåse hämtad från en stinkande urinoar. När väl en barnfamilj utan att se sig för gör stora hjulspår genom hundens spillning känner vi att det är dags att åka hem. Det blir nog inte bättre fika än så här idag...

Medan jag sov..

Trist dag. Medan man själv jobbat natt, sovit till tre - för att sen åka till jobbet igen vid halv sju så var alla andra ute i solen och gjort nåt kul. Tog kanske årets första dopp, grillade, satt på uteservingar och tog en kall öl. Såg under natten Baader-Meinhof komplex och det var ju återigen en väldigt bra tysk film. Oroväckande är väl snarare ämnet, hur regelrätta terrorister och kompletta galningar med mållåst "rättspatos" sågs som popstjärnor när de förklarade krig mot.. ja.. alla? Den tyska staten, polisväsendet, kapitalet. Allt mördande - till vilken nytta? Om det sen finns någon sanning i att staten Vässtyskland hämnades med öga för öga och mördade alla fängslade i RFA's huvudkärna - och fick det att se ut som självmord.. så är ju det lika illa det. En utmärkt tidsdokument över en turbulent och galen era.

Turbulent natt

Känns lite dumt, då 38-åringens sambo, den först misstänkta i skjutningen mot greven, nu tagit bort mig som vän på Facebook. Hon har läst min blogg. Borde nog förtydliga att det mesta som skrevs var baserat på Flashback-spekulationer och inte på eget tyckande. Var bara fascinerad över hur folk kunde veta så otroligt mycket och med sin egen logik ha löst fallet, in i minsta detalj - långt före polisen. Hur grannar, kollegor och privatspanare bara dissikerade upp och lämnade ut en persons liv - utifrån alla möjliga privata aspekter. Och jag erkänner.. det lät trovärdigt. Nåväl... ordvalet var förmodligen inte det bästa och en aningens dramaturgiskt anklagande - men också med frågetecken för hur han skulle ha lyckats att blogga om sin dag, samtidigt som han nyss skjutit två personer och åkte hem till frun på en liten gul vespa - som om inget hänt. Liiiite för iskallt för en vanlig hederlig Svensson. Jag är ledsen för den anklagande tonen, det var ett lågvattenmärke.

Annars är stenen i rullning på jobbet, efter golandet förra veckan. Och som man kunde ana.. det som från början var en total enighet har nu förbytts i velig empati och helt plötsligt vill inte alla stå upp för sanningen, utan tycker det var onödigt att såra nån sådär.. Blir så trött. Just nu är det kaos; tårar, turbulens och anklagelser. Hade latmasken varit en vän på Facebook, så hade jag förmodligen haft ännu färre vänner idag.

Tre systrar

Hyllade Tre systrar på Stadsteatern igår. Tack och lov, kanske, så var pjäsen ombearbetad och placerad i en norrländskt 50-tal och regissören Alexander Mörk-Eidem har verkligen lyckats att vitalisera pjäsen och få den att kännas.. tja svensk och nutida. Josefin Ljungman imponerar förstås, även om hon nästan överspelar ibland i sin tonårsroll. Annars är det mest ensemblen kring de tre systrarna som imponerar mer. Fantastiska argbiggan Frida Hallgren, självcentrerde tråkmånsen Jan Mybrand och den alltid lika duktige Sten Ljungren som försupen läkare. Det är en mycket bra pjäs, vemodig och ibland deprimerande men ändå välförtjänt av sina lovord och tyvärr lider förställningarna mot sitt slut - sista föreställningen går 13:e juni. Passa på att se.

Vardagsrebell

Jojo, här lever man på gränsen... Lördagsstrumpor på en torsdag!?

C har under en tid nu försökt påverka mig till att vi ska införskaffa en andra hund men jag har stått emot. Det viktigaste är motstå och tacka nej till alla visiter för att titta på valpar - för har man väl sett dem - då är det kört. Risk för ett gigantisk test till helgen, då en väninna till C ska övernatta med sina två fullvuxna hundar och en nioveckors dvärgpinscher. Stå emot, var oberörd, låtsas som ingenting...

Vänskap och moraliska dilemman

38-åringen släppt men inte avförd från utredningen. Sänkt misstankegrad. Intressant är hur stödet för 38-åringen varit stort och monumentalt på hans Facebook-sida och hur folk irriterar sig på några av 38-åringens vänner sagt upp vänskapen, efter det som hänt. Dvs, sagt upp bekantskapen bara baserat på mordmisstanken och de rykten som gått under dagen. Men frågan är ju fortfarande - hur skulle man reagera om en nära vän helt plötsligt begick ett grovt brott? Kan man stå upp för en nära vän, i vilken situation som helst? OM det skulle visa sig att 38-åringen slutligen var skyldig - hur många skulle stödja honom då?

Bisarr morgon

Herregud, vilken knäpp förmiddag det blev. Har suttit i säkert en timme och gått igenom detektivarbetet - det mycket imponerande detektivarbetet - på Flashback, kring vad det egentligen var som hände igår vid skottdramat i Gamla stan och det är en story som bara blir värre och värre, ju mer man läser. Utan att gå in på detaljer om namn så verkar allt ha handlat om en vårdnadstvist kring en älskad dotter, där i slutändan en prisbelönt reklamman, som vann Guldägget för inte så länge sen - skjuter en greve och hans nuvarande sambo besinningslöst på öppen gata. Reklammannen är tämligen känd, vilket även greven är (anfadern har sitt eget palats i Gamla stan) och en mur uppkallad efter sig på Kungsholmen. Det finns så många märkliga detaljer i det hela, som att reklammannen väntade i tre timmar på sina offer men samtidigt var så iskall att han uppdaterade sin status på Facebook, för att ge sig själv ett alibi. Bara det att han direkt efter skottlossningen skriver; "är på väg hem för att steka fläsk och servera det med surkål och Dijon". Det som är än värre i det här är att reklammannens fru kommenterar den goda maten efteråt - och att hon i sin tur är en ytligt bekant till mig!? Hade jag ingen aning om? I och med att jag har henne på min vänlista - så kommer jag också in på hans bisarra FB-sida. Hur ska inte HON känna sig idag? Hur han tog ledigt från jobbet, låtsades uppdatera Facebook från mobilen om hur han sitter på jobbet och egentligen bara längtar hem och att få förbereda middagen. Vid 21-tiden, lagom till att fläsket, Dijonsenapen och allt det andra förtärts, så sprack bubblan när Nationella insatsstyrkan knackade på i lägenheten på Stora Essingen och hämtade honom.

Det är bisarra meddelanden, som kan ses som koder. Hur han under gårdagen dedikerat en låt på Spotify till en vän; No doubts Don't speak och hur han dagen innan skjutningen konstaterar i sin logg; 'Allting verkar så självklart, det finns ju bara lycka.' Strof tagen ur en KSMB-låt, där sångaren Micke Alonzo, numera också han en av Sveriges främsta reklamare, skrev denna text. Alonzo är även grundare av en förening som kämpar för pappors rätt till sina barn. Stackars människa som blir citerad på detta vis... Samma kväll och dagen innan skottlossningen, skriver han ånyo på sin logg; "nu är det Jailbird singer som gäller!" Mysko.. och iskallt. Så man undrar ju lite, hur en helt vanlig familjefar, som mest tycks bara om längtan till sin dotter och matlagning, helt plötsligt får för sig att bara skjuta två människor, vad som rört sig i hans huvud innan? Och tror han nu efteråt att det här lär bättra på chanserna att få ökat vårdnad om sitt barn?

Mysteriet H

En klart märklig situation uppstod igår, så pass märklig att jag blev helt ställd när telefonen ringde och att jag till slut valde att inte svara. En gammal bekant hörde av sig. Har inte hört av honom på säkert 3-4 år och hans "försvinnande" är höljt i mystikens töcken. Allt är verkligen jättekonstigt. H hade efter fjärde eller kanske femte försöket äntligen kommit in på polishögskolan. Frågar ni mig så borde han aldrig ha antagits, det här är en person som är så osäker av sig, att han i pressade situationer kan bli riktigt farlig. Fritidsintressena förutom att fiska var att dricka öl och slå folk på käften. Nåväl, H kom in på polishögskolan och allt var frid och fröjd fram till det att aspirantperioden började. Där skar sig allting och helt plötsligt var H borta och allt man fick veta om honom var baserat på andra-, tredje och fjärdehandsrykten. Att han fått sparken, att han blivit förflyttat av disciplinära skäl, att det skurit sig rejält men framför allt kom det flera kommentarer om att H blivit jättekonstig, argsint, ja, killen är inte klok, helt galen - håll dig borta från honom! Alla gamla vänner (som fortfarande tycktes veta nåt) hade övergivit honom, efter hur han betett sig och nu var han borta. Uppslukad av jorden.

Och helt plötsligt, efter flera års tystnad, ringer det på telefonen. H. Jag svarar inte men vi har lite sms-kontakt under sena kvällen. Han är kortfattad och berättar bara att han är tillbaka i stan. Och det är också allt han berättar. Vad ska man tro?

Färjan

Ska villigt erkänna att jag först för några veckor insåg att uttrycket "inga konstigheter!" kommer från Färjan, eftersom jag ju aldrig hade sett det. På ett sätt är ju programidén intressant, med alla de fallgropar och downsides som finns i ämnet. Så nu har jag faktiskt bänkat mig idag för att se mitt första avsnitt av Färjan.. säsong 2.

Anade att det skulle bli jobbigt och.. det blev det.. Blir bara beklämd, bestört och grymt generad av att se vuxna människor, pensionärer som blir pruttfulla och dumma i huvudet. På ett sätt skulle jag jämföra Färjan med The Office. Om det finns en humor i Färjan så är den jämförbar med The office, eftersom underhållningen bygger just på våldsamt pinsamma situationer, så till den gräns att man vill gömma ansiktet i händerna, eller bara vända bort från allt. Skillnaden är att där The Office är roligt pinsam är Färjan bara tragiskt pinsam. Det är sorgligt. Hur spriten kan få människor att tappa respekten för sig själva och hur vi tycks låååångt ifrån att ha närmat oss den mer kontinentala avslappnade synen på alkohol. Som pensionärparet Sven-Bertil och Barbro som åkte på kryssning varannan vecka och hade som ritual att alltid köpa med sig 3 liter absolut - för att fylla på lagren, till nästa kryssning. De borde innebära, eftersom de framstod som fullblodsalkoholister, att de per person dricker ungefär 250 liter starksprit per år!?

Stockholmians

Näst sista kurstillfället i Charleston. C har redan deklarerat att det INTE blir nån fortsättning. Synd, jag gillade det och på nåt sätt gillar jag också stilen på folk som sökt sig kursen... Hur ska man säga utan att låta en konservativ prutt..? Det är lite glamour, 40-tal, många tjejer som klär sig kvinnligt, på gammalt traditionellt vis. Män är män, kvinnor är kvinnor.. :)

Besök på Vinterviken också och återigen slår Stockholms "problem" en. Den här enorma proppen av likriktning. Jag är själv en del av den, så jag ska egentligen inte peka finger. Men det känns som att Stockholm är överbefolkat av en gigantisk medelklass i åldern 25-40 åringar, välutbildade, välkammade, vältaliga - där alla ser ungefär likadana ut, tänker likadant, pratar likadant, med ungefär samma värderingar och referensramar. Det är som att 70-talisterna är i en gigantisk majoritet i stan. Och egentligen kan man inte ens raljera över dem - för det vore att raljera över sig själv.

Street photo och Görell, hundtränaren

Fotokurs på en lördag och det roligaste och mest skräckinjagande man kan syssla med inom foto. Gatufotografering. Spankulera längs Drottninggatan i två timmar och plåta folk. Fota allt möjligt, knasiga situationer, människor. Gärna hitta ett tema. Själv hade jag väl tur att uppmärksamma Bengans drive kring Record store day med flertalet korta liveakter i affären. I slutändan känns det återigen som att det viktigaste inte handlar om att man har en penisförlängare, en kamera för 30 000 och ett objektiv lika långt som ens ben - utan att våga ta kort och hitta situationerna.

I övrigt noteras en bisarr utläggning från en bekant sjuksköterska M (är inte alltid dessa värst, när det kommer till kritan - sjuksköterskorna alltså?). Det handlar om hundtränaren Görell som tycker att alla kommandon man har till hunden är fullt applicerbara även på maken. Det underlättar så mycket. Som knullkommandot tex. Så man ska komma hem och slänga upp dörren... ge kommandot "knulla mig"... när man är klar så ska man berömma mannen... BRRRAAAA. Så slipper man allt det här med tända ljus, vin och förspel. Vet inte om det var ett önskemål eller bara ja.. Här är ursprunget i alla fall; Mia och Klara "Görells hundgård".

Backstabber

Nu är det gjort. Medarbetarsamtal idag med chefen och jag har sagt allt som hela personalstyrkan tigit om i tre års tid - i nån slags idiotisk lojalitet. Vissa personer sover systematiskt på sina pass - vilket vi andra blir lidande för. Och att resten av personalen inte säger nåt, bara för att man är så jävla svensk och snäll. Har nu lämnat ut två ur personalen fullständigt, tjallare, golare, illojal.. visst.. Har till och med redogjort för de argument de kommer försvara sig med, när de väl blir konfronterade. När sen chefen ställer frågan vad hon ska säga, vid en konfrontation och får motfrågan om vem som klagat, så viker man sig ändå lite.. "Tja, du kan väl säga att vi alla i personalen står bakom?" Då vill man helst inte stå där själv, utpekad som konspiratör och kanske riskera att de som annars bara vågar snacka skit bakom ryggen och helt stödjer en men sen backar ur när de blir lite pressade. Så får det bli från och med nu.. mindre skitsnack, mer korten på bordet.

Korseld

Luras in att titta på webbtv-debatten i Korseld med socialdemokraternas ekonomiske talesman Tomas Östros. "Här avbryter Tomas Östros programledaren" basunerar Aftonbladet ut och det är väl det mest intressanta man kunde göra en nyhet av, av den kvart man intervjuar Östros. Tycker programmet har ett lite märkligt upplägg, i sitt samarbete mellan Aftonbladet och Svenska dagbladet - där en reporter från varsin tidning först sitter och vädrar sina egna åsikter (en vänster och en höger; Katrine Kielos och Sanna Rayman) och att man sen nästan får känslan av att det inte är två reportrar som grillar en politiker, utan en reporter och en politiker som håller med om varandras åsikter, mot den tredje. Besynnerligt. För personlig del så kan jag för mitt liv inte förstå hur sossarna valt ut besserwissern och den lillgamle tråkmånsen Östros som ett av sina ansikten utåt. Karln saknar ju alla former av charm och karisma och har alltid bara framstått som en rätt bjäbbig studentpolitiker - vilket blir allt fånigare med tilltagande ålder. Vill verkligen sossarna vinna valet nästa år, ska man nog försöka satsa på nåt mer karismatiskt än Sahlin och Östros, för inte ens de socialdemokratiska väljarna verkar ju tycka om dem. Se och lär av moderaterna - som gjorde den nödvändiga utrensingen av gråkonservativa kanslister efter valet 2002. Ut åkte Lundgren, Hökmark och Tobisson och det tvingade fram en föryngring som förmodligen räddade partiet.

En enastående studie i mänsklig förnedring

På ett sätt blir jag irriterad på den här filmen, för tanken är ju genial; långfilm helt och hållet gjord på egen hand - gjord med sin egen mobiltelefon. Det här är vad dogma i sin mest avskalade form borde handla om. En enastående studie i mänsklig förnedring är det första greppet, med huvudpersonen Patrik, som i ett nästan perverst självutlämnande porträtt visas upp som en emotionell spillra, djupt deprimerad, affektiv och nästan kåt på att hitta kärleken. Hela han strålar som ett kärnkraftverk av desperation, av behovet av att bli älskad - ha en flickvän. Nu! Och varje gång han blir dumpad går han bara ner sig djupare i depressionen. Ibland känns hans mognad som en tonårings, med impulsens toppar och dalar. Antingen är han superglad och uppåt, eller så totalt nerkörd i skorna. Inga mellanlägen. Problemet med filmen blir just det självutlämnande. Ibland undrar man mest.. varför? Vad har jag för nytta av att se Patrik onanera, eller ha sex (där han och hans partner turas om att hålla i den skakiga mobilkameran)? Det blir mest ett fånigt självändamål, vilket även är filmens stora brist. Vältrandet och det eviga ältandet i samma sak; "varför tycker hon inte om mig - vad gör jag för fel?". Tja, om du kanske plockade undan kameran för en stund och koncentrerade dig på kvinnorna, istället för att posera i en självömkande gråtvals - till beklämmande dålig kvalitét.. så kanske..? Nä.. felet ligger inte där heller. Patrik känns verkligen som en amatör på kärlekens stig, alldeles för på, alldeles för.. påträngande, alldeles för naiv och känslosam. Vilken tjej som helst skulle dra öronen åt sig av en kille som är upp över öronen förälskad, efter 1½ veckas bekantskap.

Ändå, trots mitt gnäll så är det en rätt bra film. Den göteborgska vardagen och livet på kontoret och krogen med kompisgänget ramar in historien väl. Vardagsbestyren är kanske inte alltid så roliga men det känns äkta. Det är verkligen äkta rakt igenom.

Kinskis sista dagar

Egentligen är det för lågt för att ens kommentera men hann tyvärr inte filma latmaskarnas powernap. Klaus Kinski toppade natten med att dessutom släppa sig högt i sömnen - vilket gjorde att han vaknade till med uggleaktigt knullrufs i soffan, näst intill ovetandes om var han befann sig. Nej.. Jag måste verkligen få igång min skrivarkarriär!

Och så lite bra musik, såhär i restriktiva Ipred-tider.

Doves - Kingdom of rust

Melissa auf der Maur & Karen Elson - Devils plaything. Visserligen en gammal låt, men videon är rätt sexig. I väntan på nya Melissa-skivan.

Moskva-OS och jobba

Det är ett hån. Förra veckans läxuppgift inför fotokursen var porträtt med olika sorters belysning (från sidan, motljus, osv) och redan det var jobbigt. Till nästa vecka ska vi ta gruppfotografier!? Minst tre personer. Wtf.. redan denna vecka fick jag i brist på modeller sätta på mig svarta fingervantar och fotografera dockhuvuden i olika belysning. Vad kommer härnäst? Arenabilder, där vi ska fota en koreograferad publik som likt Moskva-OS gör gråtande pandor och svajande hammare & skäror över en hel läktare?

Ett stort tack till Hanni i alla fall, som anmälde sitt intresse. Vi ses nästa vecka, måntro? Räknar dig och din mage som två personer - så då behöver vi bara en till.. :)

Ska bli en intressant jobbnatt inatt. Ska jobba med de två lataste medarbetarna som går att uppbringa inom hela landstinget. Funderar rent utav på att filma dem, när de snarkar i sofforna och lämna in materialet till chefen.. eller är man oetisk och illojal då?

Påsk-avbrott

Nej, jag är inte död, om nån nu trodde det efter två dagars bloggfrånvaro. Har bara firat påsk på annan ort och inte haft tillgång till så mycket nät. Glömde den handvevade laptopen hemma, dessutom. Helgen var blandad - god mat, trevligt sällskap men så inträffade ju katastrofen på Gamla Ullevi samtidigt. 0-6 i baken för Djurgården mot IFK Göteborg. Spelat underhållande sällskapsspel; Retro och Med andra ord. Underhållande är spelen bara när man vinner. Sen spelade vi en trist omgång TP också.. jävla turspel.

Väl hemma hör man om nyheten att Täby brandstation brunnit ner. Låter ju logiskt.

Lidaren

Trött morgon på jobbet där vi åt gröt och tänkte på Jesu lidande. Vi ska lida - ja, vi ska lida, säger A, som han albinon i... (och sen kommer hon inte på namnet på boken och filmen). Kod.. det är nåt som innehåller ordet "kod" i titeln... hm.. varpå hon till slut uppgivet säger.. som han albinon i Postkodsmiljonären.

Gnäll och semester

Bra tips från medelålders sköterska på jobbet; börjar din make bli gnällig som en kärring och samtidigt utvecklar en stor ölmage, så är förmodligen problemet ett underskott av testosteron. Det funkade på hennes man - hon gled ner det i hans frukostkaffe och det hade nästan omedelbar effekt. Mindre mage och inget bjäbbande. Stormagat gnällande är ju, som alla vet, mest förbehållet kvinnor.

Nu är sommarsemestern bokad också. Lite oväntat blev det charter. Sol och bad för två blekfisar som egentligen skyr stark sol och badstrandens monotona ytlighet. Men att puttra runt på scooter i det antika delarna av Malta låter samtidigt väldigt lockande.

Ja se modet... och Lorettas barn

Jag vet inte om det här är nån ny trend men ihåliga tajts.. är det verkligen snyggt? Och helt plötsligt har alla det? Gärna ihåligt längs hela sidan, nästan lite tigermönstrat rippat. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Har typ sett fem-sex unga tjejer med det, bara idag. Men se.. vem förstår sig på kids och mode nuförtiden ändå..? Likadant Partille-Johnny, som ju är en efterapning från det absolut fulaste och mest skamliga man minns från 80-talet. Möjligtvis att byxorna idag är lite dyrare och frisyrerna lite annorlunda.

Och har man vägarna förbi Kulturhuset just nu, bör man kolla in Loretta Lux fotoutställning. Jättevackra kort.. men samtidigt lite creepy tillrättalagt, lite The Shining-varning.. allt för propra barnporträtt, där alla barnen kunnat platsa i The Omen med sina förstorade oskuldsfullt elaka ögon.

Modeller och en hockeypamflett

.. en blyg förfrågan...? I och med fotokursen och vår hemläxor i porträttfotografering; är det nån som möjligtvis skulle vara intresserad att modella lite? C verkar inte vilja och hunden gör förvisso vad som helst för godis.. men nån Brigitte Bardot är hon ju inte..

Hade under morgonen en sur diskussion om hur meningslös elitserien i ishockey har blivit. Det har ingenting med sportsliga grunder att göra, utan plånboken styr allt och år efter år efter år så är det samma 4 stora elefanter som slåss om SM-guldet. Rikast vinner, helt enkelt. Slå upp vilken sluttabell som helst de senaste åren och resultatet är det samma; placeringarna speglar i mångt och mycket plånboken. Nån enstaka gång kan nåt mindre lag sprattla till, men vad händer då inför nästa säsong? Då är rovdriften igång igen, talangerna från uppstickarlagen köps upp av de rikare lagen och balansen är återställd; rikast är bäst. Eller bäst är rikast. Just för att man alltid kan köpa de bästa spelarna, som de andra inte har råd med. Jag är för en stängd elitserie och ett lönetak och samma sorts draftsystem av unga talanger som NHL har - de som kommer sist får välja först och samtidigt borde det finnas ett rejält bonussystem för lagen under elitserien, en slags utvecklingspeng för hur många egna talanger man lyckats fostra upp till högsta serien. Att år efter år dränera fattiga planskolor på deras talanger borde kosta mer. I nuläget ökar ju bara klyftorna mellan rika klubbar och fattiga och det finns en strukturell orättvisa i att ex lag 9 och 10 i elitseriens sluttabell bestraffas med att helt enkelt avsluta sin säsong i februari, medan alla andra får fortsätta spela - och på så sätt fråntas inkomster och intäkter. Det här säger jag inte bara för att jag håller på ett dåligt fattigt lag, likriktningen av framgångsrika lag kommer döda intresset för sporten. Vem kommer i slutändan bry sig om hockey mer än värmlänningar och smålänningar? Ett intresse lika brett som bandy-VM och vem som ska vinna den här gången; Sverige eller Ryssland?

Lycka och drivkraft

Hade ett märkligt samtal med en kvinnlig kompis under morgonen och fick det märkligaste argumentet jag hört, kring varför hon i helgen gjorde slut med sin pojkvän/flirt/whatever. Lyckan förtar ens drivkraft. Hur kan lyckan förta ens drivkraft? Är inte alla ens drivkrafter en strävan mot att på ett eller annat sätt bli lycklig? Annars är det väl inte mycket till drivkraft..? Ledsen E.. men så är det... :)

Annars har man vankat nervös hela dagen för den avgörande matchen i kvalserien, direktsänt på TV4 sport. Det gick bra till slut, äntligen kan man pusta ut och ta det lugnt och inte bry sig, fram till september, då eländet och nervositeten drar igång igen.

Dåligt karma, cementnäsor och José

Kände mig lite usel men vad skulle jag göra? Situationen kändes redan som ett polskt gatuarbete under kommunismen. En som jobbar och fyra som tittar på. På väg till bussen springer jag på en folksamling. En man som ligger i buskarna, han har trillat och är oförmögen att ta sig upp på benen och fyra som står runt om och tittar på. Ingen vill fysiskt hjälpa till. Antar att det är dåligt karma att reagera med att höja upp volymen på The pains of being pure at heart på mp3-spelaren och springa vidare.

Förkyld i en veckas tid. Skulle vilja baissa en antiförkylningsprodukt. Otrivin comp; compet är en ytterligare förädling och förbättring av det vanliga Otrivinet men jag ser bara nackdelar med det. Otrivin comp är förkylningens, eller näsans svar på Imodium. Det stoppar allt rinn, så att säga. Tyvärr stoppar det allt rinn till den grad av näsan och svalget förvandlas till en cementklump. Ingenting går att snyta ut och det som tidigare runnit och täppt igen har nu istället koagulerat (och täppt igen). Med samma andningssvårigheter som följd.

Hann annars under natten hunnit se en väldigt underhållande fransk film; Costa-Gavras Mördande konkurrens från 2005 med en strålande José Garcia i huvudrollen som helknäpp seriemördare, som man ändå.. av nån anledning, har sympatier för.

Kortfattad lördag

Inflyttningsfest hos Hanni P under lördagen (ja, jag är avundsjuk - jag vill också bo i en etagevåning med utsikt över Mälaren, Fredhäll, Traneberg, osv osv) och sen jobba. Ja, där emellan försöka fotografera inför den läxa man fått. Med en skitkamera som inte fungerar. Efter nattjobbet blir det fyra timmars sömn, för att sen dansa speedad Charleston med en lärare som inte lär ut grunderna, utan bygger på nya "tricks" hela tiden - och kräver att vi ska kunna dem på en gång - i ett spastiskt tempo. En lärare som får coola Charleston att framstå som ett hysteriskt Friskis & svettis-pass, endast i takt för nån toktechno uppvriden till fel hastighet.

Korta fredagsnotiser

Antar att det är mattelärarhumor, när Honey berättar om den nya sång lärarna textsatt till skolans talangtävling utifrån Kicki Danielssons klassiska dänga "Bra vibrationer". Nu sjunger man istället, i kör "du ger mig bra ekvationer...".

Fundering.. med tanke på att människan lyckats prägla och träna hundar till att bli både rått-, grävling- och lejonjägare, man få en cirkuspudel att göra fantastiska tricks.. men under alla dessa år.. varför har ingen lyckats träna bort det här hundbeteendet med att äta har-, häst- eller gåsbajs..?

Årets första uteserveringfika idag förresten. Champagneglass och latte. Finfin kombination. Såg dessutom Magnus Uggla i Täby centrum. Ständigt i sina solbrillor. Men hur coolt är det med 55-åriga män i baggy pants? I den åldern är det inget annat än Gällivarehäng.

Yahoo och Torehammar

Lilla Honey höll under gårdagskvällen på att slita sitt hår, då hon förgäves försökte öppna ett nytt mailkonto på Yahoo men inte hade tillåtelse att göra det, utan sina föräldrars godkännande. I övrigt hörde jag igår en historia om Henrik Torehammar, P3 stora pest och pina. Mannen som inte kan bilda en mening, utan att också dra in sin homosexualitet (och pojkvän) i sammanhanget. Vare sig det behövs eller inte. Har en vän som har gått i samma skola som honom och påstår att unge herr Självupptagen redan då var en udda fågel, illa omtyckt och mobbad. Redan där måste han ha trott att avskyn mot honom hade nåt med hans läggning att göra, varpå han, visserligen väldigt modigt, outade sig själv väldigt tidigt. Till och med lokalpressen? Och blev ännu mer mobbad. Problemet är ju inte hans homosexualitet. Alla som känner mig vet att jag inte har några som helst problem med avvikande läggningar. Det är hans personlighet som är vedervärdig, inte hans läggning. Och det var förmodligen också hans personlighet som ställde till det hemma i Kristinehamn på 90-talet och inte hans smak för pojkar. Även om det säkerligen förstärkte motsättningen hos inskränkta unga plågoandar.

Första april & I-pred

Är det så att man skulle kunna anmäla hantverkare för terrorism? Nu är det tredje veckan av borrande och en hysterisk hund och tålmodet börjar verkligen tryta. Hur jävla mycket kan man borra i en lägenhet egentligen?? Första april och att de skämt man uppmärksammat så måste nog Tv4's radionyheter vara de mest anmärkningsvärda. Rätt roligt men samtidigt liiite på gränsen. Nyheter gällde hur kommande svenska trupper i Afghanistan i veckan skulle få träna i Rinkeby. Ja, lite det här med att acklimatisera sig till främmande kulturer och så..?

Och så trädde Ipred-lagen i kraft idag. Så vill man inte ha skivbolagsdeckare och antipiratbyrån ringandes på dörren så funkar Spotify eller Itunes utmärkt. Lite tips på bra musik just nu!

Angus & Julia Stone - The beast

Egentligen hade jag tänkt tipsa om nya alster med Dawes och Silversun pickups också, men det finns inget nytt material på Youtube, förutom gräsliga livespelningar, där publiken överröstar musiken.