onsdag 30 april 2014

Twitter-mutter


Snart är det val! Och som någon skrev på Twitter, skulle Twitter- och FB-flöden vara en tempmätare på hur svenska folket verkligen röstar så skulle MP och Fi få egen majoritet. Sett till hur litet Fi faktiskt är, så får de gigantiskt med utrymme. Tyvärr också på bekostnad av en allt mer accepterad misandri, vilket är problematiskt. Har svårt att förlika mig med dubbelmoralen i att vara emot rasism (och att kollektivt bedöma alla invandrare som en enhet) men samtidigt inte har några problem med att kollektivt anklaga alla män för att misshandla och förtrycka kvinnor. Trots allt, en majoritet av männen slår INTE sina kvinnor, lika lite som de överhuvudtaget slåss. En majoritet av männen är INTE förfördelade med chefsposter och mediajobb. En jävla massa män sitter inte på någon som helst makt. Det är rätt få där ute som upprätthåller det där förtryckande patriarkatet som alla talar om men som vi ändå alla bära hundhuvudet för. Sen är det självklart så att våld och våldtäkter till en stor majoritet är ett mansproblem och det är något män måste ta itu med. Frågan är väl hur? Jag känner ingen man som slår eller förtrycker sin partner - så vem ska jag konfrontera med att jag inte tycker att det är ok? Ska jag stå med ett plakat utanför Kronobergshäktet? Annars svarar man på det här valfrågorna varje år, för att se vilket parti man hamnar närmast och tamejfan, även denna gång är det antingen centern eller miljöpartiet. Det enda jag gillat med MP, som särskiljer dem från alla andra, är deras miljöfrågor och hur de resonerar kring Stockholms nya tunnelbana. De har det i särklass smartaste förslaget där. Vad kollektivtrafiken i Stockholm behöver är inte kosmetiska lösningar. Det är inte uppfräschade vagnar, färre sittplatser, eller längre vagnar och perronger för att svälja alla människor som är problemet. Inte heller tätare turer är det viktigaste. För att undvika en total trafikinfarkt kring T-centralen (dit alla tåg av nån anledning ska in) så borde man satsa på en avlastningslinje. Nord-sydliga och öst-västliga förbindelser som inte går via centralen. Decentraliserade kärnor och stationer som kan dela på centralens börda. 

Danskursen är över och lika bra är väl det. Det var inte så kul på slutet. Frågan är vad man ska göra härnäst. Skolan börjar också lida mot sitt slut och igår fick man en svidande sågning jäms med fotknölarna på sista handledningen. Tre veckor på mig att rätta till felen. Hitta en analys, fylla blajjandet med innehåll... hm. Det blir nog bra det här, trots att man har alldeles för mycket annat att tänka på just nu. Maj är festmånaden # 1 och det känns som att det alltid varit så. En 40-årsfest med maskeradtema, ett bröllop, en heldagskonsert, ett dop, förutom lite annat smått och gott. Hur ska man hinna med att jobba också?

torsdag 17 april 2014

Finlandskryss och gentrifiering

Kryssning i helgen som var och återigen mindes man varför man inte åker på kryssning så ofta. Just det! Visst fan - det var därför! Ibland är minnet märkligt kort. Visserligen åkte vi med ett trevligt sällskap som gjorde resan och vistelsen i Helsingfors bra men sen var det allt det där andra. Buffématen, köerna och grisandet. Tack och lov åt vi på A la carte-restaurang kväll 2, för annars hade det här blivit olidligt. Dålig kvalitet på maten, trängsel, bufflande. Och annars..? Fylleriet... oj, vad jag inte saknat det. De här packade grabbgängen som mest terroriserar sin omgivning och tror att de är "helsköna" när de i själva verket är "skitjobbiga". Mest fantastisk är väl ändå den allt större mängden ryssar som också åker på båtarna, som tror att omvärlden lärt sig ryska, för att kunna kommunicera med dem. Och när personal inte förstår - då funkar det säkert bättre om man upprepar samma ryska fraser lite HÖGRE. Men jag vill ändå avsluta med att hylla Helsingfors moderna museum Kiasma, som var riktigt bra. Och detta trots att jag lyckades missa verk av både Yves Klein och Joseph Beuys.
 
Citykärnan i Helsingfors har också ett gäng stiliga gamla sekelskifteskaféer. Sånt som man saknar i Stockholm. Stockholm har på sin höjd Wienercaféet och det är ju helt nyrenoverat i gammal stil. För nån månad sen skrev jag om Vasagatans uppsving, utan att nämna mysiga Belgobaren men nu vill jag slå ett slag för att också Sveavägen börjar få ett uppsving. Nyöppnandet av gamla Metropol palais, till att efterlikna såsom det såg ut 1927 är riktigt läcker. Hotellet och restaurangen Miss Clara by Nobis - med inredning i art nouveau-stil är ju också otroligt häftigt. Lägg till på det att i samma hus (Sveavägen 44) öppnar ett Urban deli med en saluhall till nästa år. Dessutom verkar också nyöppnade Vendelas bistro & deli också vara poppis. Alltid glädjande med uppsving och attraktiva miljöer i stan, även om allt mitt uppsatspluggande gjort att man samtidigt grämer sig över gentrifieringen. Det här finputsandet av stan gör ju samtidigt att den blir mer likriktad och tråkig. Det enda vi ska göra på fritiden är att shoppa och äta på snofsiga restauranger.
 
På väg att slå något slags rekord på danskursen. Sex veckor in har jag redan lyckats vricka foten två gånger.

fredag 11 april 2014

Off we go.. med för stora byxor


Uppsatsen går framåt men riskerar i nuläget att bli ett veritabelt sömnpiller. En sån där snustorr akademisk blaffa som max åtta personer (på institutionen) kommer att läsa och i övrigt bara kommer samla damm. Byggpolitik, postmodernism, dekonstruktivism, planprocesser... wow, sexigt värre. Nu sitter man dessutom och skriver i allt mer opassande kläder. 5-2-dieten börjar få effekt och allt känns för stort, byxorna har blivit baggy pants och hålls bara uppe av ett bälte (som dragits in tre hål). Trippelhakan är numer bara en dubbel.

Nu vankas snart kryssning, så jag hinner inte säga så mycket. Men jag har en spådom på en kommande sommarhit. Kom ihåg var ni hörde det först! Idol-deltagaren Jens Hult släpper en debutsingel, Precis som du vill och åtminstone jag går i spagat! Och jag som inte ens gillar sån här grabbig Linus Svenning-musik. Det här måste bli en hit, det kommer bli en hit och när det väl blir det så kommer förmodligen jag att hata den, eftersom de då redan lär vara sönderspelad. Annars går det inte att undgå ny singel My silver lining med söndergullade medieälsklingarna Frist aid kit. Bra! Förstås.