tisdag 27 mars 2012

Haussman och grabbarna


Dålig tajming. När jag äntligen fick nästan fyra dagar för mig själv - både gräsänkling och hundfri i fyra dagar så var ju det tyvärr sammanfallande med att det var helgen innan lön och helgen innan 1800-talstentan på måndagen. Så det hände inte så mycket. Insåg snarare hur lätt det var att återfalla i gamla tråkiga ungkarlsmönster. Typ, jag gör väl som jag vill. Vill jag äta småkakor till frukost (liggandes i sängen) så gör jag det. Diskmaskinen stod sysslolös i fyra dagar medan skålarna av intorkad filmjölk blev all fler. Mackor till middag. Oerhört brunprickiga bananer på köksbordet, som aldrig blev ätna. Kan gå på toa och lämna dörren öppen och jag behöver inte fälla ner locket efteråt. Dricka mjölk direkt ur paketet. Kände på lördagens eftermiddag, när jag hämtade upp C och hundarna på centralen, fyra dagar senare, att det var jävligt skönt att den friheten tog slut.

Tenta igår och för första gången kände jag mig osäker på hur det gått. Min taktiska planering gick helt fel den här gången och just de böcker jag ignorerat att köpa - just de böckerna hade man format sina frågor efter. Går det här vägen har jag tagit ordet svammel till en ny dimension. Bara en bråkdel av klassen vågade dyka upp (25% kanske?) men mest fascinernade är en tjej som bara går på tentorna och så fort en halvtimme gått (vilket är minimitiden man måste sitta) - så lämnar hon in sina papper. Varför ens anmäla sig om man sen gång på gång misslyckas så kapitalt? Tredje tentan i rad hon gör likadant. Helt uppgiven och nollställd.

torsdag 22 mars 2012

90-talet ringde


90-talet knackar på och vill komma in igen. Refused annonserade sin comeback för nån månad sen, vilket är kul. Nu har dessutom minst tre gamla band, vars skivor legat i hyllan och samlat damm sen 96, plötsligt gjort comeback. Med skiftande resultat, kanske man ska säga. När kommer Juliana Hatfield? Speaker? Dinosaur Jr? Tre band jag verkligen gillade, när de var stora och egentligen är jag inte ens säker om de ens lagt ner under tiden men alla tre har poppat upp på sistone. Är det nån annan än jag som minns Imperial teen? Faith no mores keyboardist kom ut som homosexuell (vilket verkligen inte är speciellt vanligt inom metal-scenen) och med FNM's dalande karriär så bildade han det betydligt mer poppiga kitschiga Imperial teen. Hur som helst - de är tillbaka! Och det är inte helt dåligt heller. Bra pop-rock som Runaway funkar alltid.

Något förvånande återupplivar också Christian Kjellvander också gamla Lundarockarna Loosegoats. Jag vet inte varför... Nya singeln Montananas känns som nåt Kjellvanderskt restmaterial från solokarriären och inte som nån fågel Fenix-hit.

Slutligen måste jag också nämna Nada surf, som väl hade en halvstor indiehit på MTV (på den tiden kanalen fortfarande handlade om musik och att vara lite fristående från skivbolagens maktstyrning). Nån som minns Popular? Bra låt, bra video vill jag minnas. Nu är de tillbaka, säkerligen lär de inte få nån ny hit med Waiting for something men det är fortfarande rätt ok.

Och apropå 90-tal som aldrig vill dö, så har väl ingen missat att Kents Jocke Berg släppt nytt ihop med Adrian Lux. Det är nåt som känns lite desperat över det hela. Lite som Madonna, som måste omge sig med hippa producenter och artister för att ge sig själv en skjuts framåt och framstå som att hon fortfarande hänger med i jakten på yngre målgrupper.

onsdag 21 mars 2012

Ålhjärta och fine dining


Föräldrarna är bortresta, så under fyra dagar bor vi i deras hus. En gammal stenvilla från 1910, som åtminstone C är helt övertygad om att det är nån mer än vi som bor där. Saker trillar ner från väggarna, saker som flyttat på sig till oförklarliga ställen under natten. Det måste ju vara spöken? Själv sov jag alldeles utmärkt, även om jag vaknade förbannad över att min morfar av nån anledning ville att jag skulle byta efternamn till Ålhjärta och när vi grälat om det och jag gick därifrån höll jag på att bli överkörd av skådespelerskan Maria Lundkvist på ett övergångsställe. Hon hade dessutom fräckheten att peka finger åt mig – som om det vore mitt fel att jag gick där på övergångsstället.

Tänkte på en sak igår när jag klev in på Sturehovs lilla kafé/restaurang och rummet luktade precis såsom det brukade göra hemma hos farmor och farfar på den tiden de levde. Och genast mjuknar man och blir mer positivt inställd. Och det får en att tänka på det här med matrecenserande.. är inte det bara fånigt och subjektivt larv? I slutändan bygger ju alla dessa smakexperters och gourmanders förfinade gommar och preferenser inte speciellt mycket akademiskt matlagande via de fina skolorna och restaurangerna – utan alla tycks ju helst av allt bara vilja bli svepta tillbaka till sin barndom, för att återuppleva mat som deras mödrar, mor- och farmödrar lagade, när de var små. Och de här kvinnorna var ju inga skolade restaurangkockar? Fråga vilken mästerkock som helst om deras bästa matminne så är det inte på nån flashig krog i Hong kong, New York eller Paris den maten lagades, utan hemma i mormor/farmors puttrande kök. Enkelt och genuint. Och just därför, med tanke på att det är tjocka italienska matronor, med skitiga förkläden, någonstans ute på landet som lagar den bästa pastan (med enkla medel) – är det inte bara ett jävla larv att försöka göra italiensk mat till nåt slags fine dining på vita dukar och ta 250 spänn för en penne all ’arrabiata? Bara för att nån yngling med stort rockstjärne-ego kokat ihop det i ett luxuöst kök?

onsdag 14 mars 2012

Rannsakning


DN's reportage från USA  visar på en skrämmande bild av det upplysta landet som  tycks bli allt mer nedsläckt. Kunskap är uppenbarligen inte lika med makt längre, eftersom allt fler familjer tar sina barn ur skolan, för att istället ge dem hemundervisning. Man tycker inte att skolan lär ut "rätt" saker, man förkastar evolutionsläran och tycker att skolan styr barnens tänkande. Det måste bli mer fritt. Det är alltså bättre att gå tillbaka till 1700-1800-tal, då kyrkan fortfarande fritt fick styra individen med sina irrläror. Man blir ju fortfarande styrd!? Men skolans och statens roll övertas av kyrkan och den kristna högerns politiker. Vari ligger det fria och ostyrda i det? På det sättet är ju den kristna högern exakt lika farlig som religiösa fundamentalister inom islam - som talibanerna, som just vill hålla människor i schack genom att förneka dem skola och fri kunskap. Det är det bästa sättet att hålla folk nere och kunna styra över dem, genom att hålla folket oinformerat och oemotsagt utmåla "de andra" som fienden. Den som är dum ifrågasätter inte. Det är som om upplysningen aldrig ägde rum...

Annars var det en bra föreläsning igår, med den skånska borgarbrackan. Än en gång blir man beklämd över den rivningshysteri som härskat i Stockholm och vilka vackra byggnader som revs för att... ja, de inte passade in i dåtidens ideal. Hade ingen aning om att det fram till 1930 låg ett fängelse i Gamla stan, Rannsakningsfängelset, som såg ut som en gammal gotisk fornborg. Även om nu ett fängelse var opassande att ha mitt i stan, så hade man ju inte behövt riva byggnaden för det. samma sak gäller det vackra fängelse, Länscellsfängelset, som låg på den plats där Stockholms fulaste byggnad ligger idag; Arkitekturhögskolan. Varför? Varför rev man dessa byggnader? Och då ska vi inte ens tala om rivningen av Klarakvarteren...

10 dagar kvar till tentan, vilket känns oerhört spännande med tanke på att jag knappt orkat läsa några böcker. Jag skulle vara den perfekta studenten om det bara handlade om att gå på föreläsningar och göra noggranna anteckningar.


Och så lite musik... Winhill/Losehills debutplatta damp ner i brevlådan idag och de må vara musikaliska talanger men skivkonvolut kan de inte göra... Skivfodralet är som en bok och inte bara som Pearl jams "Vitalogy" (som också den har svårt att passa in i skivsamlingen) utan som en gigantisk bok, tre skivfodral hög. Hur fan ska man få in en sån platta i sina Billy-bokhylle-skivinlägg?

söndag 11 mars 2012

Passion på äldre dar


Besök på Thielska galleriet idag med klassen. Det var trevligt, även om jag bara hade 3½ timmes sömn i bagaget. Vår guide, som även hållit i flera föreläsningar kring mycket av 1800-talskonsten, är en äldre kvinna som verkligen är fantastisk. Hade jag varit 18 år och hört mig själv prata såhär så hade jag gapskrattat men den här kvinnan är verkligen fantastisk, sett från hur jag är idag, dubbelt så gammal. Pittoresk liten dam nära pensionen, som håller alla sina föreläsningar och sina guidade turer med en sån beundransvärd passion för sitt ämne. Hon behöver inga minnesanteckningar för att läsa på, inga stolpar - hon bara sprudlar av kunskap och verkar tala fritt ur hjärtat, i en timme eller två. Alltid lika påläst, alltid lika intressant. Wow, om jag skulle brinna så oförtrutet för ett ämne när jag närmar mig 65, då skulle jag vara lycklig.

Loreen vann väntat och det är väl första gången på många år som vi åker ut till Eurovision och nästan kan känna oss lite segervissa. Fast en del svenskar gör ju det varje år.. vare sig det är bottennapp som Martin Stenmarck, The Ark eller just årets Loreen. Vi är alltid bäst och européerna på kontinenten har inte fattat någonting. Vi är lite som engelsmännen vad gäller deras fotbollslandslag. Segervissa och moraliska vinnare INNAN tävlingen och efteråt proppade med insiktsfulla argument om varför det gick så dåligt. I övrigt kring Melodifestivalen 2012 vill jag säga att Sarah Dawn Finer är underbar.

Hade en fundering... är det inte bara ren och skär egoism att vilja stjäla en tavla från ett museum - en tavla som är så känd att den är omöjlig att sälja vidare? Vad är poängen om man aldrig kan visa upp den för någon utomstående? Är det själva kicken i sig som är det viktiga - att man lyckats stjäla något välbevakat i Mission impossible-stil? Och om man då ska leva ut hela Mission impossible-stölden (hängandes från taket) - hur jobbigt måste det inte vara att man inte får berätta om den, för nån annan?

tisdag 6 mars 2012

Guerilla girls



Missmodig föreläsning igår om feministiska och postkoloniala konstteorier. Inte direkt så att man går i spagat av upphetsning från början och inte blev det bättre av en föreläsare som inte alls verkade brinna för ämnet och helt plötsligt framstod som totalt opedagogisk. Men några tankar och funderingar fick man med sig. Bristen på kvinnliga konstnärer genom århundradena (trots att de ju fanns) och den sociala konstruktionen som kvarstår än idag. Exemplet med amerikanska (eller för den delen, andra länders) presidenter, eller nobelpristagare inom olika vetenskapliga områden.  Alla de här stora männen (för det är ju nästan uteslutande män som vinner priser eller blir presidenter) träffade allt som oftast sina fruar på universiteten. Ofta var de fullt jämbördiga, i både kompetens, intelligens och framtidsutsikter men så händer nåt. Mannen gör karriär och kvinnorna fogar in sig, till att stå bakom – trots att de är minst lika bra. De blir de tysta fruarna som stöttar männen. Ett annat exempel är Marie-Suzanne Giroust. Nä, du visste inte heller vem hon var…? Idag är hon mest igenkänd för att vara kvinnan på Alexander Roslins berömda ”Damen med slöjan”. Men vem var hon? Hon var en fantastisk fransk pastellmålare kring mitten av 1700-talet, som hade kunnat bli en av de stora målarna. Men så gifte hon sig med geniet Alexander Roslin, en av Sveriges största målare genom tiderna och blev bara hans (talangfulla) fru. En som stod i bakgrunden och stöttade sin mans karriär.

Det här fick mig att fundera lite.. Utifrån ett feministiskt perspektiv och att det är män som styr. Det måste finnas en dold agenda där ute på produktionsbolagen, nån sammansättning av manliga producenter som känner sig så hotade av starka kvinnor att man nu öser på med olika program som visar kvinnor ur nedsättande perspektiv. Ös på med olika program som visar på hur korkade och ytliga unga tjejer är. Man börjar nästan undra – vad är agendan här? Vad är syftet med att i program efter program visa på att tjejer är dumma i huvudet? Eller ytliga intriganta bitchar.  Top model Sverige luftar både och – ointelligenta tjejer med extremt dålig attityd. Big brother älskar att vältra sig i dumhet och lättfotade tjejer, Christine Meltzer förstärker bimborollen med sin roll Kazoo i Partaj. Men vi behöver mer program med korkade ytliga brudar, kom igen – ös på. Ok, då kastar vi in Lyckan i LA, om fyra dryga korkade ytliga tjejer som försöker göra karriär i La-la land. Och har vi storstad så kan vi få in lite djungel också. Djungelns drottning! Korkade ytliga brudar skickas ut i djungeln, så vi kan skratta åt hur dumma och oförberedda de är. Och det ju inget nytt fenomen, vi har ju redan lärt oss att dumförklara och hata Paris Hilton, Jessica Simpson, Anna Anka och alla andra ytliga hemmafruar från olika städer. Se hur de hanterar pengar – de giriga dumma våpen! Man vill verkligen nöta in den här mediala bilden och synen på unga kvinnor - trots att tjejer i allmänhet avslutar gymnasiet i högre grad, med högre betyg, att fler kvinnor än män studerar på universitet och högskolor OCH avslutar sina studier - ändå är det kvinnorna som är de dumma. Är verkligen män så livrädda för kvinnor att de måste svärta ner dem, för att hålla dem på plats, under sig?

fredag 2 mars 2012

Torsdag


Jag tycker fortfarande inte att Kontoret är så katastrofalt dåligt men jag kan heller inte riktigt sätta fingret på vad som glappar mellan den svenska versionen och den engelska. Pinsamhetsfaktorn finns ju där i båda. Kanske är det bara gränsen mellan det engelskt pinsamt roliga och det svenska pinsamt överdrivna. Att Henrik Dorsin blir lite för mycket, kanske att Björn Gustavsson inte funkar som tönt. Jag vet inte. Annars går kampen vidare både i Mästerkock och Project runway. Min tippade favorit i Mästerkock åkte ut senast, så nu har jag ingen aning om vem som vinner. Hon den blonda från Kungsängen, kanske? Min favorit i Project runway, knasige Mondo, är kvar. Han känns verkligen som ett UFO, ett missförstått och halvsympatiskt sådant.

Och nu vankas det final i Melodifestivalen också... Det känns verkligen som att vill vi skicka nåt modernt och med stor hitpotential så är Loreen det enda rätta att skicka. Eller David Lindgren. Danny kanske kan funka också men det känns mer som en spektakulär ljusshow än en bra låt. Tycker fortfarande att det är en skandal att hela tävlingens kanske bästa låt (efter Loreen och Lindgren) inte ens gick till Andra chansen. Hanna Lindblads Goosebumps. Hon hade ju allt.. utan kanske nån stark röst. Gillar man inte "mello" så ser våren intressant ut ändå. Amanda Mair har precis släppt sin debutplatta, snart kommer Regina Spektor med ny "What we saw from the cheap seats" och 28:e kommer släpper Marcus Krunegård "Mänsklig värme". Har höga förhoppningar efter fantastiska Everybody hurts-singeln. Mars månads största släpp är väl annars Miike Snows andra svåra "Happy to you". Nya svenska pop-hoppet Yast sägs också vara på g med debutskiva inom kort. Innan dess får man nöja sig med att njuta av hypnotiska singeln Believes. Ett band med en skiva som visserligen släpptes förra året men som är värd mer uppmärksamhet är också Tokyo police club.
  
Foto-yatzy 2012 fortsätter och vill någon vara med går det fortfarande alldeles utmärkt att hänga på. Det finns ett koppel deltagare som fortfarande velar och vill vara med, men inte riktigt orkar ta tag i det. Häng på, alla är välkomna och det är inte bara en kompisgrupp, där alla känner alla, som gör det här. Så det finns ingen anledning att känna sig utanför.