Säter, skivbutiksdöden och Marion

Jag vet inte ens om det är ett skämt eller sanning men det är rätt kul, Säters nya kommunslogan: "Tokig i Säter". Märklig är också den kontrovers som uppstått i Kommunal i Södertälje, som kräver att ens av deras medlemmar antingen lämnar facket pronto eller omedelbart går ur sitt engagemang i SD. Man kan säga vad man vill om det men till historien hör av att medlemmen heter Nader Hillawi och själv har flykting- och invandrarbakgrund. Hillawi vägrar gå ur vare sig det ena eller det andra.

Musikaliskt så frodas det just nu. Londonresan var en fantastisk vitamininjektion även om stan, precis som alla andra städer förändrats pga skivbutiksdöden. Uppenbarligen ser ingen charmen i små mysiga skivaffärer a la Fever pitch längre, vilket är trist. Entusiasterna finns ju fortfarande kvar. Köpt på mig massor av bra musik och fått tips om ännu mer. Här är fyra av mina absoluta favoriter (i tre olika genrer) just nu:

Franz Ferdinand feat. Marion Cotillard - Eyes of Mars. Måste erkänna att jag länge varit oerhört svag för Cotillard (inte bara som skådis) men det här spär ju bara på kärleken än mer. Ljuvlig.

Mystery jets - Flash a hungry smile. För att det är vårens pop-pärla! Än finns ingen officiell video men länkar in den, så fort den kommer.

Penguin prison - Something I'm not (Kristian Korg remix). Catchy electro, så nära Miike Snow man kan komma, från remixaren Chris Glover som äntligen bestämt sig för att göra solokarriär.

Shooter Jennings & hierophant - When the radio goes dead. Amerikansk singer songwriter och son till countrylegenden Waylon Jennings och Jessi Colter.

Nej, nej, nej.

Val i höst och uppenbart är att valfläsket redan är i full gång. Stockholms sossar som så sent som för två veckor sen var stenhårda på linjen att Förbifart Stockholm är ett måste för regionen. Carin Jämtin gick ut och lovade att den blir av om sossarna vinner valet. Nu två veckor senare, allt för att slippa politiskt käbbel och en officiell bild utåt över att man faktiskt INTE är överens, så går man miljöpartiet och vänstern till mötes med en kompromiss; folkomröstning 2012. Allt för sossarnas muta till MP, för att säkra deras röster. Med andra ord vill man riva upp beslut som 70% av Stockholmarna vill ha, skjuta på beslutet och dessutom bestraffa Stockholms redan hårt tärda bilister med att biltullsbelägga den enda passage som finns nu (i brist på Förbifart); dvs Essingeleden. Och detta 2011, alltså innan en folkomröstning. Så inte nog med idiotin att ha en motorväg som går genom staden (E4:an) så ska man dessutom betala biltullar, man ska vara straffas hur man än gör, om man vill passera stan.

Den här nästan slentrianmässiga gnälligheten och protesterandet börjar bli Stockholms utvecklings största hot. Man säger nej till allt. Varje byggprojekt möts med ett nej, innan man ens hört argumenten. Nu är det ett sönderfallande Slussen som är på tapeten. Alla är fullt överens om att Slussen är en ocharmig, sönderfallande betongklump som man måste göra något åt men då blandar sig helt plötsligt kultureliten i frågan, i ett stort upprop. Alla är med, från skåningen Björn Ranelid och rapparen Petter (numer skriven i Åre) säger alla nej. Vad Ranelid och Petter har för större relevans och bättre argument framkommer inte, mer än att de säger nej och protesterar mot att utsikten från söders höjder försvinner, i och med att man vill bygga hus ut mot strandlinjen. Petter tycker att det är förjävligt att ingenting kan få behållas som det är i den här stan. Eller är han bara purken för att hans lägenhet (som han inte ens är skriven i) tappar i värde pga utebliven utsikt? Känns ju ghetto... Har karln gått och blivit en bakåtsträvare, hur hiphop är det? Nej, nej, nej och åter nej. Och det är så fantastiskt att Stocholmarna i sin reaktionära inställning till allt nytt har så fantastiskt dåligt minne. Stockholmarna har alltid protesterat mot allt nytt - som man idag ju älskar. Det var lika stora protester mot byggandet av Stadshuset, Hötorgsskraporna och Globen. Är det nån som klagar på de byggnaderna idag? Norra länken, södra länken, tunnelbanan, Essingeleden - NEJ till allt. Vad skulle vi idag göra utan dem? Och Slussen före ombyggnaden i början av 30-talet, var också det hatat - hur kunde man riva alla vackra broar och byggnader (de som då skymde utsikten från Söders höjder) - till ett gigantiskt men väldigt funktionellt betongåbäke? Kändisar - gör det ni är bra på men håll käften i övrigt. Ingen bryr sig vad ni tycker. Slussen är (om uttrycket ursäktas) Stockholms rövhål och håller bokstavligen på att falla isär. Ingenting kan bli sämre av att göra Stockholms fulaste plats vackrare. Ingenting kan heller bli sämre av att dra om E4:an i en ringled, så att den slipper gå mitt genom stan, ett öde som väl Stockholm som europeisk huvudstad bara delar med Baku i Azerbadjan.

En fanatikers bekännelse.. och andra idioter

Jag tror att det tagit C några år att inse att för en riktig sportfanatiker (såsom jag själv skulle kunna anklagas för att vara) så finns det inget som heter lov, uppehåll eller "off season". Att säsongen är slut betyder ju egentligen ingenting. Det betyder i alla fall inte vila och ro, att kunna pusta ut efter den nervpärs som varit, ta det lugnt och nu ladda batterierna till september då nästa säsong drar igång. Nej, nej, nej. Så fort säsongen är slut så inträder ju Silly season, den galna säsongen. Den som är fylld av spekulationer, rykten, skvaller, tissel och tassel kring lagbygget inför nästa säsong. Vem tillkommer, vem får sparken? Vem tränar? Satsar man på en bättre defensiv, en mer uttalad förstemålvakt, nytt spelsystem, mer varierad försäsongsträning? Hur ser budgeten ut, hur ökar man sponsorintäkterna? Kan vi behålla våra stjärnor? Osv osv. Tro mig, det är minst lika jobbigt.

Och annars är det bara elände. Djurplågare som står åtalade för att ha tänt eld på kaniner, filmat det hela och skrattat åt lidandet. Och sen sitter de nu i rätten och gömmer sina ansikten - som om de skulle skämmas över vad de gjort. De är inte ledsna för vad de gjort, bara ledsna för att ha blivit påkomna med sina brott. Ledsna för sin egen skull och sitt eget ego. När filmen visades i rätten igår och några åhörare grät och svimmade av scenerna - så blev de hånade av de åtalades vänner på åhörarläktaren. Det tyder ju bara än mer på att det inte finns vare sig ånger eller empati i den här kretsen av killar. Det värsta är att man inte ens är förvånad längre över hur sjuka jävla människor det finns där ute. Såna där killar har ju redan klassat ut sig som sociopater, psykopater av värsta sort och borde inte vistas ute i samhället bland vanligt folk. Psykopati är ju inget man kan bota. Lås in och kasta bort nyckeln. Skiter fullständigt i hur inhumant det låter i det politiskt korrekta myspys-samhällsklimatets syn på brott och straff. Det finns inga förmildrande omständigheter till vad de gjort och det är ju helt uppenbart att de här killarna inte känner nån som helst skam eller ånger över vad de gjort. Kan man inte anpassa sig till det samhälle och de sociala spelregler vi har och lever i, så ska man inte vistas ute bland folk.

Oh dear

Nu var det väldigt länge sen sist. Dels för att jag inte haft nåt att berätta och dels för att bortvaron krönts med fem fina dagar i London. Finanskris, nationell kris, valutafall och hot om dåligt väder till trots. London är fortfarande London. Mer storstad än såhär blir det inte i Europa. Kom på mig själv att, såsom varje gång man är i London, börja svära över hur tråkigt Sverige och Stockholm är i jämförelse, men det är ju poänglöst. Det är en jämförelse som inte går att göra. Klart som fan att utbudet av ALLT är i paritet med den stora populationsskillnaden. London är minst åtta gånger större än Stockholm och har därför åtta gånger fler restauranger, shopping, centra, fik, arkitektur, människor, mode. Varför ens jämföra? Stockholm kan inte tävla om skyskrapor, gatumode, folkliv, shopping eller nåt sånt. Man får inse vad som är stans kvaliteter istället, utifrån dess egna förutsättningar. Närheten till vattnet, grönskan, lugnet, skönheten. Skärgården, Gamla stan osv. Nåt annat som annars är typiskt svenskt, som vi däremot kan gömma undan, är att vi hela tiden tycks skämmas för oss. Finns väl inget annat land, ingen annan nations medborgare som hela tiden tycks skämmas så mycket för sig själva och sitt lands små nationella egenheter. Finns det nåt mer nedsättande i Sverige än att klassa nåns beteende som "så typiskt svenskt" eller nåt mer töntsynonymt än att kalla nån för "svenne"? För allt vi gör är ju så löjligt..?

Tänkt på en annan sak.. som egentligen är rätt märklig. Varför är det fult att som turist åka utomlands och verkligen bete sig som om man vore en? Man ÄR ju turist? Ska man be om ursäkt för det? Packa ner sin karta och följa sin inre röst och kompass, på måfå. Jag tycker snarare det är värre med folk som försöker spela så oerhört världsvana i en stad som inte är deras - bara för att smälta in.