The times are a-changing...

Hektisk helg där ett inplanerat dop också visade sig bli ett överraskningsbröllop. Sen 40-årskalas på det, under samma kväll. Och efter att ha känt den nu 40-årige K rätt många år, så var det faktiskt intressant att faktiskt för första gången se att han HAR vänner och bekanta. Eller var de alla inhyrda arbetslösa skådisar, som rivit av ett telefonnummer på det upprop som klistrats upp längs gröna linjens alla lyktstolpar; "snälla - kom på min fest, jag betalar om ni låtsas vara mina vänner?" Det var kul hur som. Vissa intressanta åsikter som framfördes också, som ex att det är onödigt att lära barn skriva ordentligt för hand - för det är ändå på utdöende. Är det verkligen så? Alla små påminnelselappar man skriver, blanketter, underskrifter, meddelanden när man faktiskt inte befinner sig i direkt närhet av en dator och skrivare? Inte kommer väl det skrivna språket vara så marginaliserat om 10 år att det är skitsamma vilken skrivstil och stavning vi har - för allt sköts ändå elektroniskt och rättas i stavningsprogram? Är det bara gamla människor, sentimentala bakåtsträvare som kommer skriva för hand till varann?

J-O och Maurice

Vill inte framstå som en person med storhetsvansinne men kan det har varit efter att hon läst mitt blogginlägg som Susan Sarandon slutligen avbokade sin middag med Jan Ove Walldner?

Ibland är man trög men det tog ett tag att se sambanden. Hyllade barnboksförfattaren Maurice Sendaks Till vildingarnas land, som förmodligen alla vi 70-talister läste som barn, blir nu äntligen film. Regi av Spike Jonze och med manus av hyllade Dave Eggers, låter ju åtminstone väldigt spännande. Har ju själv tidigare tipsat om musik till just denna film, av Karen O (från Yeah yeah yeahs), men inte insett att det här handlade om filmatiseringen till just den boken. Filmen får Sverigepremiär i januari 2010.

Red line Sthlm och kändisbruttor gör musik

Intressant med folk som bryter ny mark. I Södertälje gör man det med Lucia. För några år sen genom den första syrianska Lucian och i år är en av de valbara kandidaterna en tjej med en septumring genom näsan. Nötkreatursring, typ.

Annars har Oakbitch pendlat sig genom Stockholm i dagarna två och vill man ta sig en titt på hur segregationen i stor-Stockholm ser ut så är en tripp längs röda linjen att rekommendera. Åtminstone min tur idag var helt galen, hur alla fördomar om segregering slog in. Röda linjen norrut är en provkarta på hur det ser ut i stan. Klev på vid Fittja - som ende svensk och förblev ende blonde person genom Masmo, Vårby gård, Vårberg. Men här börjar det blandas upp, här är det invandrare men även det lite vänstervridna folket som kliver på. I Bredäng börjar det bli uppblandat i vagnen och efter nästa station; Mälarhöjden har vi kört in på svenskt territorium. Nu fylls vagnen på med nästan bara svenskar genom Axelsberg, Örnsberg, Aspudden, Liljeholmen - tills nästa segregerade klick gör entré. Vi rullar in på söder och direkt, redan vid Hornstull, dyker de upp. Hipsters. De som inte bara är svenskar - utan coola också. Mediafolk/hobbymusiker/konstnärer/designers. Människor med konstiga glasögon och kläder, stickade mössor och ja.. Alla pluggar nåt konstnärligt, lirar i band (eller vill kunna göra det), eller jobbar på ett eller annat sätt inom media. Tjejerna har gubbglasögon och Lykke Li-frisyrer och gör allt för att se lite knasiga ut - fast på rätt sätt. Vid t-centralen sköljs allt ut och in träder ett nytt klientel. Småbrats och storbrats, quiltade jackor, kostymer, vattenkammat, solbränt.. Dessa i sin tur är uppblandade med studenterna som ska till universitetet eller Bergshamra, alternativt datanördskillar i för korta Dockers som ska till KTH.

Musikaliskt tänker jag återigen skriva om ett fenomen som egentligen bara irriterar. Unga redan kända kvinnor som försöker sig på en musikkarriär, vid sidan om sina andra karriärer. Varför får man göra vad som helst bara för att man är känd? Vem är det som vill dem en karriär? Först är det söta Leighton Meesters från Gossip girl, som kommit in i det klassiska stadiet att vilja rasera sin gulliga karriär och bli lite farlig. Tröttsam klyscha, vansinnigt osexigt och kass låt. Sen har vi engelska skvallerpressens favorit nummer 1 just nu, Cheryl Cole, som väl egentligen mest är känd för att vara en i mängden av fotbollsfruar (till Chelseas vänsterback Andy Cole). Hon har även varit medlem i Girls aloud och blivit vald till "Världens sexigaste kvinna 2009" av herrtidningen FHM. Jamen dåså.. Slutligen har vi bandet som man försökt profilera som nästa stora tjejband, med medlemmar från just Girls aloud, S club 8 och nån medlem som tidigare varit alpin landslagsåkare; The Saturdays. Även här är största bedriften, utöver måttliga karriärer, att en av sångerskorna; Frankie Sandford hamnat på plats 17 över "Världens sexigaste kvinnor 2009" enligt FHM. Om man bortser den plastiga videon så kan jag dock erkänna att detta band inte är helt värdelösa. Liiiite talang finns det.

Stalin, svarta kobror och Mika

Ibland kan ett förnamn göra så mycket för en firmas rykte. Hade du som gammal och skröplig Täbybo (som ju gemen har en relativt hög snittinkomst) velat få besök av Stalins hemtjänst? God morgon, kapitalistsvin - jaha, du vill ha rostbiffssmörgåsar med skivade ägg till frukost? Gröt ska du ha! Överkokt, osaltad och trist - varsågod. Tack och lov heter firman ANNE Stalins hemtjänst.

Undrar också om det var en av polisen beställd artikel i gårdagens tidningar kring det nya kriminella gänget Black cobra. För det var en diss utan dess like. Man tog udden av och knipsade huggtänder och tömde giftet på den svarta kobran. Om man får tro polisen. Ok, de är kriminella och väldigt våldsbenägna men vi brukar skämtsamt kalla dem för ett kriminellt b-lag, de är oorganiserad brottslighet och det är ju inte så lätt att få nån struktur i en "organisation" som består av missbrukare, dopade dörrvakter och psykiskt sjuka. Polisens talesman beskriver arbetet med att neutralisera Black cobra som rätt effektivt, eftersom "det är ju inte direkt de vassaste knivarna i kökslådan vi har att göra med!"

Musikaliskt har jag alltid tipsat om BRA musik. Inatt tänkte jag komma med ett varnande finger. Faktum är debutskivan var helt ok och Mika kändes åtminstone som nåt nytt och fräscht och som en talangfull arvtagare till Elton John. Uppföljaren "The boy who knew too much" fick ingen bra försmak med den rätt usla förstasingeln We are golden och den kanske ännu uslare videon till. För övrigt regisserad av Sveriges mest överskattade superkändis; Jonas Åkerlund. Nä, förresten.. Sveriges mest överskattade superkändis är och förblir Ulf Ekberg, men ok.. Åkerlund är god tvåa. Hur som.. We are golden var ett magplask - och nu följs den upp av nästa singel; Rain. Diplomatiskt kan man säga att Rain inte är nån bra låt heller men jag har dessutom lyckats höra den i en akustisk dessutom. Årets mest gräsliga och påfrestande röst. Var gick det så fel??

Ett kungarike för en tolk

Läste nu som först, typ en månad för sent, att Paris katakomber återigen stängt. Denna gång pga vandalisering. Någon har efter stängningstid tagit sig in i tunnlarna och lagt ner mycket möda på att rasera långa rader av de dödskallar och ben som legat travade på varann i hundratals år, längs tunnelväggarna. Man undrar ju vad det är för en dåre som gör en sån sak?

Återigen jobbar man med "hon som pratar med mat i munnen" och frågan är ju.. Borde det inte finnas nån liten undergrupp inom tolkväsendet som bara sysslar med att översätta vad folk med mat i munnen säger..? Väldigt irriterande och aldrig har väl impulsen legat så nära till att skrika; "men herregud kvinna, kan du inte svälja först - innan du pratar?"

Är det nån annan än jag som funderat över Susan Sarandons besök på Stockholms filmfestival och "krav" på att få äta en middag för två med bordtennisikonen Jan Ove Walldner? Vad kan de tänkas prata om? Nog för att Walldner är en glad och grabbig gamäng men.. jag kan inte se det framför mig. Det går bara inte ihop. En medelålders seriös amerikansk skådespelerska, känd för sin politiska aktivism och fd bordtennisspelare som annars mest är känd för sitt partajande och spelmissbruk?

Kort om ingenting

Det var ett kärt återhörande, efter rabaldret sist. Hanna Fahl i P3 Populär ringde upp Paolo Roberto, egentligen mest för att prata om nya säsongen av Robinson men hon kunde inte låta bli att skicka en pik. Har du tänkt över det du sa sen sist? Att föräldrarna själv bör få välja vem som ska stanna hemma med barnet? Nej, det har jag inte. Och så var feministtjafset igång igen och Roberto avslutade med att säga; du är feminist men jag är demokrat.

Hörde igår att var 20:e djur som kommer in till en veterinärklinik i Storbritannien gör det pga sexuella övergrepp (från husse och matte, antar jag då?). Hm.. tänk på det nästa gång du sitter i väntrummet på veterinärkliniken. Du kan vara omringad av sexualförbrytare.

Kacka i eget bo och djärva färger

Dagens roligaste är väl hur företaget Sandryds handel kapat Pirate bays logotype - eftersom den faktiskt inte fanns registrerat hos patent- och registreringsverket. Varför inte dra lite nytta av ett välkänt märke, i sin egen försäljning av USB-hårddiskar, helt enkelt? Och då är det väldigt kul hur Pirate bay nu rasar, mot att nån annan registrerat deras varumärke. Men.. nu kanske ni förstår hur det är - när man får smaka på sin egen medicin? När nån tar det som är ert helt gratis - då var det inte lika roligt längre? Helt plötsligt åberopar man copyrighten? Och för att dessutom nyttja ett av de sedvanliga argumenten - hey, de har ju faktiskt inte snott någonting - bara tagit en kopia av det. Gick inte Pirate bays syn på informationssamhället ut på att det inte finns nåt "ditt" och "mitt" - alla ska ha rätt att ta del av andras arbete, helt gratis?

Idag har vi annars varit djärva. inget mer mesande med bleka lagomfärger. Målat om hallen idag i en färg som väl bäst kan beskrivas som.. svart vinbär? Eller ja.. såsom de ser ut inuti. Men vad som helst är bättre än grisskärt, som vi hade innan. Och när det var dags att hyra film idag och C fick välja.. vad kommer hon tillbaka med då? Lars and the real girl. Om en man som förälskar sig i sin knulldocka. Sweet.

Du vet att du vill...

Ikväll har Paradise hotel premiär och man går ut djärvt ut i sin reklam med slutorden "du vet att du vill titta..". Självklart, för hela debatten om korkade slampiga dokusåpamänniskor som blir kända för att de knullat i tv - och ingenting annat, den har ju helt gått mig (och många andra) förbi. Innerst inne tyckte vi ju att Linda Rosing, Olinda och Carolina Gynning var sköna förebilder på den tiden och det behövs mer sånt idag. Tillbaka till de stickade mössorna, silicontuttarna, tribaltatueringarna och intrigmakandet kring ett gäng wanna be's med obefintliga högskolepoäng. Och vilka dragplåster sen! Lars Inge Svartenbrandts dotter, som lovar att hålla låda. Wow! Så nej TV 6, ni vet inte vad jag vill titta på. Alla attraheras inte av dumma vulgära bimbos (av båda könen), speciellt inte med en programidé som borde ha begravts kring 2001.

Lite tips på musik också.. det var länge sen sist. Jag gillar Kents "Röd", förstås och även Julian Casablancas solodebut. Editors Papillon är en av höstens bästa singlar. Skön video också. Jag gillar till och med Jay-Z och Clipse just nu. Här kommer i alla fall tips på fyra bra band som borde bli mer uppmärksammade.

Codeine velvet club - Vanity kills. Sångaren/gitarristen John Lawler från The Fratellis startar ett litet men lovande sidoprojekt.

Loverman - Crypt tonight. Ödestyngda gothbritter, inspirerade inte bara i musiken/text utan också i sitt namnval av Nick Cave. Upptäckta av Nine inch nails Trent Reznor. Extremt svårt att hitta nån info om det här bandet, då de valt att stå utanför allt vad MySpace och Facebook heter.

Ramona falls - Russia. Än finns ingen video till nån låt av denne rätt obskyre yngling; Brent Knopf från Portland, Oregon. Även här handlar det om ett sidoprojekt från sångaren i Menomena. Menomena who? Gillar man Knopfs spröda röst är inte steget långt till att lyssna in sig på Owl city. Adam Young från Owatonna, Minnesota, som är ännu en i raden av ynglingar som spelat in musik ensam, på pojkrummet eller i källaren hos sina föräldrar - och helt plötsligt slår igenom, utan att föräldrarna på ovan- eller nedervåningen fattat vad pojken hållit på med där inne på sin kammare.

Tävlingsnerv

Hunden deltog i en agilitytävling idag och man får väl referera till det gamla öststatskämtet här, om hur den sovjetiska propagandan fungerar. En sovjet och en amerikan skulle tävla man mot man i ett 10 000-meterslopp. Det var under kalla kriget och det låg mycket prestige i tävlingen. Tävlingen hölls i Moskva och trots publikens jubel och påhejande så lyckades amerikanen vinna loppet komfortabelt. Dagen efter meddelande Pravda kort nyheten om att sovjeten kommit på en finfin andraplats, medan amerikanen kommit näst sist. Cujo kom på en fin andraplats.

Sjuk x 2

Båda sjuka och hemma idag. C utan röst, som blev något förnärmad över att jag beskrivit hennes röst ungefär som när delfiner piper. Man blir nästan frestad att mata henne med sill, så att säga? Alltid finns det nån lycka i att vara grymt förkyld, bland annat att man inte känner av de groteska dofterna i badrummet (idag konstaterat att vi har ett ickefungernade vattenlås i golvet). Visste inte ens att det fanns ett vattenlås i golvet? Tricket fram till måndag är nu att för att undvika den värsta stanken - när man ex spolar på toaletten - att samtidigt spola rejält med vatten i duschen. Alternativt, om man inte har så långa armar att man når till duschen, att nyttja en klädnypa över näsan.

Pga sjukdomen så blir det därför ikväll ingen konsert på Debaser heller. Gammal återuppstånden -77-punk, med numer tunnhåriga och ölmagade farbröder på scen. Är det inte en självmotsägelse att som 45-åring försöka återupprepa utanförskapet och ungdomlig ilska och vitalitet, hela in-your-face-attityden mot etablissemanget - när man nu med råge är en del av den? Ändå hade jag gärna velat se medelålderskrisen på scen ikväll. Det får bli en annan gång.

Sen blev det ingen sunkig b-film ikväll men däremot ännu en i raden av romantiska komedier. Tror mig ha tröskat igenom de flesta nya nu. The Proposal med en väldigt fräsch Sandra Bullock (ja, hon är fortfarande snygg!) och Scarlett Johanssons träiga fästman Ryan Reynolds i huvudrollerna var ändå hyfsad underhållning. Halvkul, vilket ändå är tusen gånger bättre än den helt bedrövliga En shopaholics bekännelser jag såg förra veckan.

Premiärvoddlat

Ledig - och därför förkyld och med huvudvärk och feber. Stambytet är nu officiellt klart, förutom att vi har suspekta dofter i badrummet, som nån hantverkare får fixa. Så med snorig näsa och febersvullet huvud hade man idag Voddler-premiär. Den billiga demoversionen, vill säga.. den som har två nya filmer, sju gamla kända filmer och ungefär 70 helt okända b-filmer. Känner man sig sunkig så funkar sunk bra, det fick bli en Lindsay Lohan-rulle och jag visste knappt att hon gjort nånting utöver Mean girls och Freaky friday men så är det. I know who killed me.. en thriller men ett manusutkast så dumt att jag kunna slänga ihop det på en servett. Dessutom är det väl tänkt som en film som skulle tvätta bort Lohans präktiga image och måla upp henne till den hon idag är, i skvallerpressen. Lite vild, farlig och frispråkig. Och en usel skådis. Men Voddler och taffliga b-thrillers/skräckisar är kul just nu. Ny film imorgon.

Funderar annars på att återuppta ett gammalt koncept från 2004. Att ta ett kort om dagen under hela nästa år. Insåg idag, när jag kollade igenom det gamla fotoalbumet att det ju är en himla kul idé. Många fina minnen, även om man kände sig väldigt stressad medan det pågick. 365 svartvita porträtt kanske..?

00-talets bästa filmer

40-årskalas och man skulle nästan kunna tro att svågern tycker illa om en, när han skulle guida oss från Starrängsringen till KTH nattetid och väljer ut en väg som visserligen är tidssparande men genom dåligt upplysta parker, genom hästhagar, ödsliga lervägar och sen lite mer skogsvägar. Och mestadels väldigt mörkt. Kändes ungefär som att vi kunde ha blivit rånade eller våldtagna typ sju gånger - utan att ett enda vittne funnits inom halvkilometern. Enda anledningen till att vi inte blev rånade eller våldtagna var väl för att rånarna och våldtäktsmännen inte heller såg att vi kom gående i beckmörkret.

Och efter noga övervägande så kommer idag min personliga lista på 00-talets 20 bästa filmer. Finfina filmer som Litte miss sunshine, Requiem for a dream, Punch drunk love, Mystic river, Crash, Irreversible, Sideways, Eternal sunshine of the spotless mind, nyversionen av Ladykillers, The Machinist, Sin city, München, North country, The Departed, Undergången, A guide to recognizing your saints, Little children, Dark knight, Tropic thunder, Juno, Margot at the wedding, Tropa de elite och Mellan väggarna - kom inte med. Men alla var riktigt bra.

00-talets 20 bästa filmer, utan rangordning:

Guds stad, Capturing the Friedmans, Grizzly man, Shortbus, Notes on a scandal, Amelie från Montmartre, Almost famous, Pianisten (den franska, baserad på Elfride Jelineks bok), Darwins mardröm, V för vendetta, Förälskad förvirrad, The life of David Gale, Breaking and entering, Wilbur, Amores perros, Traffic, Memento, La zona, Trion i Belleville och The squid and the whale.

Blyfot

Några bedrövliga dagar har passerat. Stambytena är näst intill klara och vattnet är tillbaka i kranarna. Till på eländet lyckades man hm.. trycka lite hårt på gaspedalen vid en poliskontroll och numer är man, efter 18 års prickfritt bilkörande, utan körkort. Intressant i sammanhanget är annars hur många vänner, bekanta, familjemedlemmar och arbetskamrater som tröstar genom att kontra med bekännelser och ett "det där var väl ingenting!" Folk som verkar se det som en prestige att vara värre. Nu har jag hört en story om en väninnas väninna som minsann körde 280 på en 90-väg - DÄR kan vi snacka om att åka dit för fortkörning, spik i foten, bah!, två personer som miste körkortet pga rattfylla och blev av med kortet i ETT ÅR, osv osv. Jaja, för mig är det illa som det är, ändå.

Vaccinerat mig idag också. När kommer biverkningarna? När slår feberfrossan och halvsidesförlamningen till? Kände hur som helst att det var min plikt att vaccinera mig. Inte för att jag tillhör nån riskgrupp men av hänsyn till andra. Man jobbar ju trots allt med människor, varav många tillhör just dem med förhöjd risk.

Och så har då NaNoWriMo dragit igång, den internationella novelltävlingen. 50 000 ord på en månad. Hur det går? Jo, rätt bra faktiskt. Är det nåt man är bra på så är det väl just ordbajsa. Så fort jag kommit på en bra titel så ska jag publicera den potentiella framsidan och döda en myt.

Dis and dat

Det är ju ingen nyhet att framtidens geriatrik och åldringsvård kommer se helt annorlunda ut mot idag. Om 30 år kommer patienterna ligga där med en stor Tena-blöja som täcker svanktatueringen, skrynkliga tribals på överarmarna och slappa piercinghål och flesh tunnels (örhängen som töjer ut örsnibbarna). Kommer det att finnas stringblöjor för de riktigt fåfänga inkontinenta damerna? Kommer man att leda bångstyriga dementa herrar i deras nötkreatursringar genom näsan? Kommer de kringresande landstingstrubadurerna bestå av gangsterrappare, nu-metal-combos och rave-allsång, till kaffet och kakan?

Annars satte NaNoWriMo igång första november igen. Novellskrivartävlingen som går ut på att skriva ihop en berättelse på 50 000 på en månad. Det finns ingen kvalitetskontroll, utan krasst handlar det bara om att mjölka ur sig rätt kvantitet. I år känns det än mer ovisst, då jag skriver helt utan långsiktiga idéer. Början är i alla fall "två kvinnor i en mailkonversation". Spännande värre.

Har också insett av flera andra bloggar att visst fan.. det är mindre än två månader kvar av det här decenniet! Återkommer om nån dag med en lista över 2000-talets bästa filmer. Bästa musik däremot.. tror jag blir helt omöjligt att klassa. Så jag tipsar om en bra band, just nu, istället. Halvsvenskt-amerikanska Alberta cross. Se klipp HÄR.