lördag 28 februari 2009

Melodifestival...

Fjärde delfinalen och visst, det är ju fint att 8,50 per samtal går till att låta afrikanska flickor få gå i skolan.. men måste det gå ut över detta lustmord på svensk musik? Bäst ikväll var förstås Susanne Alfvengren... eller kanske inte. Har inte hon haft samma frisyr sen 1983? Och var det återigen de här människorna som går man ur huse för att se Göta kanal 2-filmen på bio, de som handlar finkläder på Dressman och fikar på Waynes coffee - som kraftsamlade för att rösta fram Malena Ernman till final? Samma människor som ärligt tyckte att Fredrik Kempes tidigare karriär med uppoppade operastycken var bra. Vincero... Det kändes bara väldigt väldigt omodernt.

Bäst var.. väl Agnes och Sarah Dawn Finer. Men hade inte Boy meets girl-hitten Waiting for a star to fall kommit redan 1988 - och sen fräschats upp via remixer av Cabin crew och Sunset strippers för nåt år sen - så hade Star pilots låt varit en riktig hit. Bra låt men helt skamlöst snodd. Det var ingen ny låt, det var en cover. Snyggast..? Maria Haukaas Storeng tillsammans med Sahlene.

Jamen hur ser ungen ut då??

Har en kusin som för någon vecka sen fick sitt förstfödda barn, en dotter. Vi fick namnet och vikt och längd men annars har barnet varit höljt i rätt mycket hemlighetsmakeri. Inga bilder, ingenting. Efter vår resa från Edinburgh dök så ett brev upp från de stolta föräldrarna, kort med namn och vikt och längd igen och så en länk - till ett foto? Vad kul - äntligen får vi se det omtalade barnet! Efter att ha klickat oss fram på en belgisk babysite (vår flamländska är inte helt up to date) så visar det sig att länken med koderna man ska klicka in inte alls leder till nåt foto, barnet i famnen på sin stolta mor och far - nej, den leder till en presentlista. Saker som föräldrarna önskar sig, inför ett dop. Eh..?

fredag 27 februari 2009

Was it Skvasta, now again..?

Tillbaka till mörkret och kylan. En trio partysugna skotska tjejer fick rätt långa näsor när de insåg att deras sista minuten-resa till Stockholm inte riktigt innebar att de landade i Stockholm, utan på Skavsta utanför Nyköping - 9,5 mil bort. Insåg också på vägen hem att jag börjar bli gammal - för OM jag fått frågan; "vad gör man en week end i Stockholm, om man är turist, ung tjej och vill göra nåt kul?" Jag har INGEN aning! Visa runt dem på shoppingstråken och skämmas över hur många Dressman vi har? Visa på likriktningen i vårt konsumtionsutbud. Alla klär sig likadant och trots att ungdomar i Sverige inte har skoluniform så ser ändå alla precis likadana ut. Det är bara en annan sorts uniform. Vi har inga Starbucks, Costas, Pret a manger eller caffe Nero men vi har Waynes i snart var och varannat gatuhörn.. om man gillar torra muffins och känslan av att fika egentligen inte handlar om fika - utan om att synas. Vasamuséet? Gillar ni inte gamla maskätna båtar, brudar? Slottet ser ut som en sandbrun skokartong och vi har inga spektakulära byggnader - vi bygger inte på höjden heller.. för vi är så rädda för att vi ska skymma sikten för nån.. Restauranger? Jag har bara tips på de exklusiva och dyra.. Intressant var att den guide de läste tipsade om antingen Gondolen eller Pelikan.. herregud.. Såna tips kan jag också ge! Ni kan gå på Lux eller.. Jensens böfhus. Edsbacka krog eller falafelvagnen på Medborgarplatsen. Ni gillar att dansa..? Ok.. inneställena kan ni glömma, för ni är nobodys och "inne" innebär egentligen att hålla de flesta "ute". Baldakinen är nice. Gå dit vettja.

torsdag 26 februari 2009

Edinburrah

Dag 5. Shopping. Har köpt tartanmöstrade kläder idag. Läser nåt om att Södertälje brinner. Global intifada? Brandbomber bland chipsen? Är det ett statement mot USA eller mot att inte vräka i sig så mycket fett? En militant falang av Anna Skippers. Hela Edinburgh är uppgrävt och det spårvagnsparsarbete som skulle ta 8 månader att genomföra står nu helt stilla pga kontraktsbråk och nu beräknas arbetet redan vara försenat med osannolika 70 veckor!? Kan annars rekommendera, för den kulturelle, ett besök på Moderna museet och intilliggande Dean gallery. Just nu en intressant utställning med alla de stora surrealisterna. Så här på våren är dessutom omgivningarna mycket vackra.

onsdag 25 februari 2009

Glasgow

Glasgow idag, den fula men dynamiska storasystern. Om Edinburgh gräver sönder sina gator så tycks Glasgow i färd med att antingen riva, renovera eller bygga upp nya byggnader. men jag antar att man kan dra lika stora slutsatser av Glasgows innerstad som om man bara gick omkring på Norrmalm i Stockholm. Fika på Miss Cranston's tea house, besök på överskattade GoMa (Moderna muséet) och hittat efterlängtade strumpor (7-pack med alla veckodagar tryckta på).

tisdag 24 februari 2009

Skottland

Jag vet inte vad som märkligast idag; chokladsoppa- stället, vodka Smirnoff-smoothies eller vår spöktur i Edinburgs katakomber. Fortfarande, efter att ha gått på spökturer både här och i Prag så känns det som att en.. manusförfattare.. saknas? Nån som kan skruva till historierna, bygga upp en mystik och slutligen skrämma skiten ur en. Förutsättningarna finns ju; både i historier och miljöer.

måndag 23 februari 2009

Sopcontainer..

En väldigt specialiserad sopcontainer.. Vågade inte riktigt kika efter vad som låg i den.

söndag 22 februari 2009

Edinbvrgh

Edinburgh. Vi tycks ha kommit samtidigt som man bestämde sig för att gräva sönder varenda större gata, för att bygga spårvagnsspår. Stan känns annars genuin, lite nedgången men väldigt vacker. Lite sugen har man allt blivit en tartan också, även om det kanske inte blir just en kilt. Hann också en tv-tävling, med höög nördfaktor; Krypton factor. Så långt ifrån Linda Rosing man kan komma.

lördag 21 februari 2009

Melodifestivalen, del 3

Kvällens tredje deltävling i melodifestivalen kändes halvljummen och dessutom med märklig röstning. Ärligt.. Molly Sandén..? Jag betvivlar inte hennes talang men att man slängt jordens tråkigaste låt i knäet på henne och dessutom låter henne sjunga den ungefär som Birgit Nilsson.. det känns mer bara som en medial förhype som lurat tittarna att rösta på henne. Finns det verkligen så många lättlurade? Bäst ikväll..? EMD och Velvet - vilket får betraktas som en mindre skandal att hon inte gick vidare. The Queen har förmodligen störst chans att slå igenom som danshit, även om den har snarlika passager med en tidigare Velvet-hit; Take my body. Velvet hade utöver det också det snyggaste numret. EMD å sin sida.. ja.. rent utav en vinnare även i Globen?

Klippt

Klippt mig idag igen.. alltid lika jobbigt när man hamnar hos en frisör med språkförbistringar. "Jag skulle vilja ha det kortare i nacken". I don't understand..? Vad does "kortare" mean? I start cutting here and you just say "yes" or "no", ok? Annars är det väskpackning som gäller här. Sista jobbnatten avklarad och en glimt av framtiden öppnade sig, när en kollega hade tagit med sig ett gäng filmer - men inte som vi andra, på dvd-skivor. Hon grävde ner handen i sin väska och plockade fram en handfull med USB-minnen. Välj och vraka. På nåt sätt försvann lite av charmen med film utan framsidesbilder och baksidestexter.

Slutligen en schysst video. Har aldrig varit nåt stort fan av den manierade Karin Dreijer Andersson och aldrig riktigt förstått hypen kring hennes projekt men Fever Ray är hyfsade och framför allt så är videon av regissören Andras Nilsson riktigt snygg. Fever Ray - If I had a heart.

fredag 20 februari 2009

Sex and the city - Stockholm

C jobbar som bekant som lärare. i veckan erbjöd hon sina elever en frivillig lektion. Man behöver inte gå på den - men den lär vara ett bra hjälpmedel inför kommande prov. Resultatet blev att INGEN kille dök upp (det var ju frivilligt?) medan nästan ALLA tjejer kom. Redan här i grundskolan grundmuras värderingarna som får effekt långt senare. Som kille är det töntigt att bry sig om skolan, man ska prioritera andra saker och att inte bry sig är coolt. Vem vill vara en nördig pluggis?

Samtidigt tittar man på hur det ser ut i Stockholm... Jag blir förvånad över hur många rätt snygga, välutbildade, duktiga och vettiga tjejer runt 30 som är singlar - bara i min bekantskapskrets. Och efter att man går ut på restaurang lite då och då och nu senast i onsdags så går ju mönstret igen ännu mer. Lokalen är proppfull med folk och majoriteten är kvinnor 25-40 år, kvinnor som kan betala för sig, som förmodligen har en bra utbildning i ryggen och ett bra jobb och vägrar kompromissa med ett hitta en man som inte når upp till deras krav. Och det glappet, mellan välutbildade kvinnor och män tycks bara öka. Kvinnor är mer ambitiösa i skolan, kvinnor söker sig oftare till eftergymnasiala studier och kvinnor tar oftare examen därifrån. Kvar i avfolkningsbygderna blir ofta de män som tyckte att skolan var skit och Stockholm är ju bara ett Fjollträsk - jag stannar på bygden och mekar med raggarbilar - medans deras kvinnor flyttar till Stockholm eller Göteborg, i jakt på utbildningen och det schyssta jobbet. Varför skulle man efter det återgå till att sänka sin levnadsstandard?

Det känns som att stan har ett stort underskott på män som kan nå upp till de här kvinnornas ideal. En oerhörd snedfördelning i kvinnliga vs manliga akademiker. Och det här kan ju bara innebära att kvinnorna blir en allt starkare maktfaktor och viktigare målgrupp att tillgodose i framtiden. Att kvinnor är singlar i Stockholm beror oftare på att det helt enkelt inte finns nån vettig partner.. Hellre singel än en karl vars enda intressen är tv-spel, öl och fotboll. Men ofta när en man i samma ålder är singel.. så förstår man rätt fort varför han är det. Det har oftare med det egna beteendet och värderingarna att göra.

torsdag 19 februari 2009

Arkipelag

Ikväll korades så det vinnande arkitektförslaget för nya Årstafältet. Vinnare blev franska Arkipelag, som väl får ses som en ok kompromiss till de övriga förslagens antingen för Central park-drömmar (höga hus rutar in park), kontra småstadsbebyggelse med näst intill skog inpå knuten. Lite lagom fegt. Men kul för Stockholms utveckling, som jag verkligen tror behöver en förtätning av riktig stadsmiljö.

Skriet från vildmarken

Året var 1989 och en amerikansk utbytesstudent klev in på Täljegymnasiet och skulle börja i min klass den där kyliga augustidagen. Tom. Tom var rätt typiskt amerikansk, rätt stor i käften, välmotiverad och självsäker men ändå ödmjuk och snäll. Vi hade ett sanslöst år ihop, fullt av galna upptåg och jag tror han fick en helt annan syn på Sverige än vad han någonsin kunnat ana. Förmodligen åkte han hem lite smått chockad och inte lika övertygad om att bara USA är "the land of the free". Han var trots allt en småstadskille och redan Södertälje var väldigt stort - plus att skolan i sig var.. rätt vild. Tyvärr dog kontakten ut efter nåt års brevväxlande och ja.. därvid slutade den vänskapen. Ända till en viss Tom från Minnesotas djupa skogar hör av sig på Facebook, imorse! Jodå.. han lever. Han berättar en massa minnen och frågar om folk från klassen. Och hockeyn förstås. Wild går hyfsat ok i NHL. Bättre än SSK i elitserien i alla fall. Fortfarande singel - vilket han då måste ha varit i runda slängar 20 år!? Vad ska man med en fru till, när man kan fiska? Jojo.. Brokeback mountain flashar förbi i bakhuvudet.. "Fiska".. Hur som helst så var det väldigt oväntat och kul. Tack Facebook..

onsdag 18 februari 2009

Pirate bay

Pirate bay-rättegången har dragit igång och även om frågan är snårig så tycker jag PB-grundarna visar upp en rätt nonchalant attityd och att de ärligt skiter i hur det går, för även om de döms till skadestånd så kommer inte nån få ett öre.. Generationsglappet är monumentalt. Åklagaren kanske inte är helt uppdaterad med hur fildelning och alla moderniteter går till, samtidigt som PB-herrarna inte verkar helt uppdaterade med rättprocessen heller. Tekniken finns - alltså gör jag som jag vill - det är inget bra argument. Jag vet inte ens själv vad jag ska tycka, upphovsrätten bör självklart respekteras och precis som en bagare eller advokat ska kunna leva på sit jobb, så måste också en musiker, författare eller regissör kunna göra det. Att upphovsmannen redan är så rik och därför inte behöver mer pengar är ett uselt vänsterargument, helt i linje med Jante.

PB hävdar sig vara kulturberikare och att man hjälper många oetablerade att komma fram. Det är ju hedervärt - men retoriken känns lite som klassiska maffiabossar, som sysslar med välgörenhet och hjälper till att bygga upp skolor och sjukhus på lokalorten. Och därför ursäktar det allt det dåliga de gör..? Samtidigt.. att rakt av hävda stöld som argument, låter ju sig inte heller göras. För man stjäl ju inte nåt, man gör bara en dublett och Pirate bay i sig förmedlar ju bara en tjänst - och det är andra, privatpersoner, som i så fall är de kriminella. Å andra sidan.. förmedlar man en tjänst, ett forum, eller marknad för kriminell verksamhet - så räknas man väl i lagens mening som just kriminell också? Hyr jag ut min lägenhet till bordellverksamhet så är ju jag lika skyldig som utövarna - för PB kan ju inte hävda att de inte VET vad som pågår på deras sida? De uppmuntrar ju fildelningen!

Det var lite skrämmande att under en debatt på radio för några dagar sen höra en kvinna som tyckte att det är barnen man måste undervisa - för de laddar ju ner och förstår inte ens att det de sysslar med är olagligt. Ja, jag vet inte vad de håller på med och vill jag se nån film så frågar jag bara dem och de kan laddar den åt mig. Känns som att den kvinnan rätt skjutit över ansvaret på nån annan och inte på sig själv. "Barnen gör så mycket konstigt - vad vet jag om det där?"

Än mer skrämmande är att Pirate bay, via Piratpartiet vill profilera sig som ett politisk parti. Och det gör man, detta frihetsälskande PB med en presskonferens i ett Sverige med åsiktsfrihet - genom att porta de medier som är oseriösa. Och oseriös är man om man talar kritiskt och illa om Pirate bay. Bara de som tänker "rätt" är välkomna till presskonferensen - som dessutom på klassiskt Sovjetmanér avslutades med en massapplåd, när de stora ledarna talat klart. Sånt beteende hör inte hemma i en demokrati. Det blir ett märkligt resonemang att å ena sidan hävda att staten allt mer liknar Storbror i "1984", å andra sidan bete sig som Kim Il Sungs Nordkorea, kring säg.. -84.

I slutändan, för att det ska kännas moraliskt rätt, som orde nån form av förlikning nås. Musik borde förstås kosta pengar - men absolut inte de 199:- som en fullängdsplatta kostar idag. Med låga produktionskostnader finns det ingen anledning att ta ett så högt pris i slutändan. Fildelning och spridningen av musik har sina goda sidor, att frånta skivbolagen den styrande makten om vad publiken ska lyssna på, eller folkets makt att protestera mot hutlösa skivpriser - men total anarki känns inte som rätt metod heller. Var finns då motivationen för filmbolag ex - att fortsätta göra film? Film å sin sida är beroende av intäkter på ett helt annat sätt än musik. Idag kan man göra musik med en producent, en avancerad dator och en artist - en film däremot kräver ett helt team av människor (läs vilken eftertext till en film som helst, så förstår man hur mycket löner som ska betalas) - och alla har rätt att få betalt för vad de åstadkommer. Sen kan man ju tycka vad man vill om att Tom Cruise får 80 miljoner för att vara med i en film - så mycket pengar är ingen värd.
Problemet med den här rättegången är att frågan inte är så svart-vitt solklar, som vare sig åklagarsidan eller Pirate bay försöker hävda. Det är inte helt rätt men det är inte helt fel, heller.. liksom.

tisdag 17 februari 2009

Sjuklingar och nattfåk..s?

C är förkyld och påstår sig inte känna några smaker. Är det då verkligen så upprörande att kalla henne smaklös? Känns ju som väl spenderade pengar att vi då imorgon ska gå ut och äta på finrestaurang. Oxkarré Bourguignon, fikonslush eller fiskbullar i hummersås - same same.

Fick en relativt positiv reaktion på Borderline fog igår, så att smälta samman de kommentarer man fått kan bli intressant, då spannet gått mellan "jättebra" till "oläsligt". Förmodligen ligger sanningen någonstan mitt emellan i ett "ok". Har redan en rad pikanta idéer till nästa NaNo, som jag förmodar går av stapeln i november igen. Kanske en svart deckare? Om Johan Theorin skrev 2008 år bästa deckare med "Nattfåk" så känns det som att kvalitetskonkurrensen inte är så stenhård i landet. Nu har jag visserligen bara läst/lyssnat mig fram till sjunde kapitlet men det är ju ingen överdrivet välskriven bok. Enkelt och nästan lite banalt i försöken till poetiska beskrivningar av det öländska landskapet. Långa halvtråkiga transportssträckor också men samtidigt vet Theorin exakt vilka knappar han ska trycka på för att göra läsaren mörkrädd och på spänn. Och det skulle förmodligen bli en riktigt häftig film.

måndag 16 februari 2009

Jobbe?

Jag vet inte.. jag tycka att det är ett olycklig ordval... antingen av föräldrarna i Arbogarättegången, eller av journalisten som valt att citera dem i Aftonbladet. Christine Schürrer döms till livstid - "nu kan Max och Saga andas ut!" Nej.. det kan de inte..

Dagpass på psyket idag. Ovanligt och jobbigt.. herregud, helt plötsligt var man ju tvungen att jobba!? Psykpatienter som är vakna, hur hanterar man sånt? Och tro det eller ej.. det finns faktiskt en J4 också.. som förra veckan hade den goda och sentimentala smaken att bränna en skiva åt mig. Blandbandens och blandskivornas tid är inte förbi. Nu möttes jag av ett nyfiket "vad tyckte du, vad tyckte, vad tyckte du?" Idel tysk techno kanske inte är helt min kopp te men idén är föredömlig. Nån som har lust att bränna en skiva och få en Oakbitch special i retur?

Och statsministerns pappa Bruno trillar dit på en rattfylla. Själv hävdar Bruno att han inte körde bil full utan att han direkt efter bilturen kom hem och drack vin till matlagningen. Men 0,7 promille i blodet.. av enkel matlagning, skulle till och med få ständigt blarige Floyd att framstå som återhållsam.

Raggreplik

C ger tips på en bra raggningsreplik, när man är på kryssning; "Ska vi gå till din hytt? Svärfar ligger nämligen och sover i min."

söndag 15 februari 2009

Konstfack nu igen..

Och statligt ägda Konstfack fortsätter att skapa rubriker; nu med nästa student som går in i en tunnelbanevagn, klottrar ner den med fula tags, krossar en ruta och sen går ut. Konstens autonomi, nu igen.. SL stämmer Konstfack på 100 000 för skadegörelse medan Konstfack själva tillsätter jurister för att utreda om skadegörelsen kanske i konstens namn kan göras laglig. Graffiti ja, rent klotter och förstörelse - nej. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth börjar annars alltmer blir en favorit; då hon besökte Konstfack och fick se filmen Territorial pissings och faktiskt vågade sätta ner foten och inte vika undan i diplomatiskt luddigt försvar. Hon var uppriktigt provocerad och arg. "Jag vet inte om det här är Konstfacks nya giv. Att elever spelar psyksjuka och sedan det här. Vad blir nästa grej? Att tända på ett hus och se hur brandkåren reagerar?" Konsten ska vara fri men så länge den lever på skattebetalarnas pengar och ägnar sig åt kontraproduktiv konst och rent destruktiva syften, så lär inte den breda allmänhetens välvilja och förståelse öka till denna lekstuga. Spekulativt och provocerat bitande av handen som föder en.

Visst ska konsten belysa, diskutera och ifrågasätta samhället men ibland måste också samhället belysa, diskutera och ifrågasätta konsten. Likväl som det finns dåliga sidor av samhället finns det också förbannat dålig konst.

En helt vanlig natt på psyket.. och lite melodifestival

Melodifestivalens andra deltävling kändes så utslätad, så jag har nog inget positivt att säga om den. Jo, inser att Petra Mede delat upp befolkningen i antingen "älska" eller "hata" men jag tycker nog att hon är rätt kul. Kanske för att hon så mycket påminner om en kompis, både till utseende och karaktär. Och jag har ju inga tråkiga vänner. Antar väl att rätt låtar gick till final, att Jennifer Brown hade ett urläckert upplägg och arrangemang men en skittråkig låt och att de på 80-talet jämnsmala systrarna Päivärinta nu såg väldigt märkliga ut ihop. Sussi var typ lika bred som två Lilis. Och Markoolio sen.. var det verkligen en av de 32 bästa låtarna som sållats ut, från de som skickats in? Tre minuters falsksång till ett sömnpiller som kändes superironiskt - men förmodligen var menat som helt seriöst.

lördag 14 februari 2009

Jag är faktiskt bättre än du..

Bevittnade Babel i veckan och återigen kommer de här nedlåtande strömningarna från vissa djuptänkare, om media av idag kontra litteraturen. Stig Larsson som avfärdar hela samhället som allt mer fördummat. Det var rent utav så illa att han själv håller på att bli alltmer fördummad. Stackaren.. Alla dessa bloggar och sms och fan vet vad.. Ingen lägger längre nån vikt vid orden. Larsson erkänner också att han aldrig skickat ett sms i hela sitt liv, som sitt eget personliga statement mot fördumningen. Uppenbarligen har han inte förstått poängen med ett snabbt sms heller, då han verkar tro att sms:ets kärna handlar om dess poetiska tyngd och att sakta värka fram de rätta orden - inte bara att man i stressen på tunnelbanan kanske behöver träffa nån om en kvart på Medborgarplatsen. Skilj på päron och äpplen.

Att sen samhället blir alltmer fördummat är en annan sak; fördummat på vad? Poesi? Är en tonåring som sitter framför datorn och behärskar alla dess finesser till fullo egentligen dummare - för att han inte läser prosa? Eller är det kanske Stig Larsson som i själva verket är en dum gammal regredierad romantiker, som inte ens vet hur man använder en mobiltelefon? Det känns lite vanskligt att snacka om intelligens på det sättet, bara utifrån sin egen sfär, för Larsson med sin konfrontativa och fördömande attityd skulle förmodligen klassas att ha ett lägre EQ också, än många av dem han fördömer.

Likadant känner jag inför poeten Johan Jönson som i veckan skrev en krönika om typiskt 00-tal i DN och ja.. allt var ju borgarnas fel, kapitalismen, globaliseringen och låglönearbete.. de med lägst utbildning får ta skitjobben. Ja, vem fan skulle annars göra det? Färdigutbildade läkare? Det kalla Stockholm, som var fyllt av likriktade konsumenter, rika och välutbildade men ändå inga sanna esteter. Och är man inte estet så spelar det ingen roll om man lyckats i livet - då är man ändå jättedålig i Jönsons värld, på vad samhället borde handla om. Återigen.. fina vänsterord och slentriansparkande uppåt och tanken på det klasslösa samhället men ändå gör ju Jönson sina egna graderingar, sina egna klasser. Gradering utifrån sig själv som ranghög. Esteterna vs de andra, de okulturella, de dåliga, de lägre stående. Pengar är fult. Känns som ett krystat sökande efter kriterier på att ändå få känna sig lite bättre än nån annan.

fredag 13 februari 2009

Alice, Chris och Annie

Om inte grungen i stort sett vid det här laget varit död och begraven så blir den det nu. Två dåliga nyheter på kort tid. Den första är att ett av mina absoluta favoritband från den tiden; Alice in chains, återförenas. Ett liiiitet problem i det hela är att Alice in chains splittrades 1996 och 2002 dog deras karismatiske sångare Layne Stayley i en överdos. Layne Stayley för AiC var ungefär vad Freddie Mercury var för Queen, Bono för U2 eller vad ett Seinfeld skulle vara utan Kramer. Redan 2005 försökte man sig på en ytterst anonym återkomst och nu är det dags igen. Varför inte bara låta ett legendariskt band få vila i frid?

Den andra spiken i grungens kista är att Chris Cornell (ex Soundgarden/Audioslave) är på gång med ny soloplatta, för att portionera ut de sista unsen av stolthet han har kvar. Karriären har börjat gå allt kärvare och senaste soloskivan var riktigt, riktigt dålig. Vad gör Cornell och hans rådgivare inför den nya skivan? Vi plockar in Timbaland! Världens mest framgångsrika hiphop och r'n b-producent, för att hotta till gamle Chris och få karriären upp på spåret igen. Första smakprovet; singeln Part of me, är så gräslig att man skäms. Tuffe rockaren Cornell har blivit en Rihanna.. en Britney.. och det kan inte kännas bra innerst inne. Inte för nån, inte för Cornell och inte för Timbaland, som i stort sett gett Cornell de där överblivna resterna av en dålig låt, som ingen annan ville ha.

Annars är det en trend att äldre artister gör covers på yngre artister, som en språngbräda tillbaka till rampljuset. Och ibland funkar det. Snart 55-åriga Annie Lennox är tillbaka med en riktigt bra cover på Ash's gamla Shining light och frågar ni mig.. så funkar det! Se videon HÄR!

Salem

P3 populär har på fredagar ett klassiskt koncept i programmet; Flipp eller flopp men i förmiddags nåddes inga höjdpunkter på min skala. Musiken var helt ok, jag skulle rent utav säga att Salem Al Fakirs nya singel Astronaut är kanonbra och jag hoppas verkligen att det blir en brottarhit till våren/sommaren. Det som störde mig var snarare vilka tyckare man plockat in i studion, och sen dessutom behöva höra deras svada. Av alla kändisar som alltid ska tycka saker så är det väl bara Ola Lindholm och Jessica Gedin som stör mig mer, om ens det.. men Henrik "herr Baryard" Johnsson och Fredrik Virtanen var på plats och allt tycks mer handla om dem själva än om musiken. Den var näst intill så man trillade av stolen när Fredrik Virtanen lite avfärdar Salem Al fakir som "väldigt självgod". Kasta sten i glashus, spjut i radhus, pil i kuvös, självmål..? Finns det nån mer självgod än Fredrik Virtanen? Och apropå självgod upphöjt i 2; Henrik Johnsson.. vem orkar med en sån extremt påfrestande kille i längden? Käften går i ett men det är bara högljutt och han säger egentligen ingenting. Älskar att höra sin egen röst. Hur orkar Malin?

Men tillbaka till Salem Al Fakir; än så länge finns inte singeln ute men HÄR är åtminstone en instrumental hemvideo, där Salem jazzar loss i sitt kök till Astronaut, samtidigt som han steker falukorv i bakgrunden.

torsdag 12 februari 2009

Liten notis

Ibland undrar man hur väl folk känner en.. när man på Facebook idag fick en inbjudan till den sofistikerade gruppen "vi som gillar att köra jänkare och supa oss fulla". Däremot är den HÄR reklamfilmen rätt kul, apropå nåt helt annat.

Popcirkus

Kulturell tv-onsdag. Måste faktiskt säga att Popcirkus gjorde mig riktigt glad. Äntligen har SVT, eller svensk tv överhuvudtaget gjort ett musikprogram med ett genuint intresse och ett program där man äntligen TAR SIG TID! Klassiskt skönt upplägg a la Måndagsbörsen men den "något" torre Jonas Hallberg är utbytt mot ytterst musikkompetenta Per Sinding Larsen och Kristian Luuk. Liveframträdanden, publik på plats, intervjuer, lite mingel, reportage - skitbra! Och dessutom i hela 90 minuter! Sen vore det ju förjävligt om resonemangen börjar gå att programmet minsann inte har lika många tittare som Melodifestivalen - och därför är det inte bra och kan lika gärna läggas ner. Första programmet hade till och med färre tittare än Uutiset! Allt kan inte bara handla om tittarsiffror. Tycker inte att Arn eller Göta kanal-fenomenen ska vara nåt föredöme för vad som produceras i det här landet. Göta kanal 2 sågades (helt korrekt) av alla recensenter och alla med lite filmvett i huvudet men producenterna ryckte på axlarna, i ett cyniskt konstaterande att det är skitsamma vad experterna tycker - folk/den stora massan (som är relativt ointresserade av film och typ går på bio en gång per år) kom och såg filmen och eftersom det är en kassasuccé så kan vi nu spela in en tredje film också!!! Ett stort fuck you-finger i ansiktet på den goda smaken, från 2000-talets Åsa Nisse. Även den smala underhållningen måste få sin plats, den som inte direkt inbringar den stora och lättledda fårskockens pengar. Det är som Per Sinding Larsen konstaterade i ett reportage i klassiska Hansa studio i Berlin. Ikoner som Iggy & the Stooges, David Bowie, Depeche mode, U2 och Nick Cave hade spelat in klassiska album där - men studions största hit och stjärna, som dragit in flest guldskivor, var Lou Bega med sin one hit wonder Mambo number five. Betyder det att Lou Bega är större och bättre än Bowie eller Iggy? Och en Big Mac är förstås världens godaste maträtt? Jag säger som en vis man en gång sa; dålig smak blir inte ädlare för att den delas av en majoritet. Låt Popcirkus bli en långkörare.

onsdag 11 februari 2009

J3, Chige och Dieppe

Intressant ämne egentligen, om svårigheten i vuxen ålder att skaffa nya vänner. Det som i tonåren och speciellt under studietiden ter sig så självklart och enkelt blir så krystat och nästan desperat kontaktannonsmässigt när man blir äldre och inte längre har alla sociala tentakler utspärrade på samma sätt. Skulle denna vän dessutom vara av motsatt kön - ja, då går alla saftblandare och sirener igång. "Karln är ute efter en affär..!" Hur som helst så träffade jag idag i alla fall en ny bekantskap för första gången, vi kallar henne J3, över en lunch och åt en djävulskt spicy Chigesoppa på Ki-mama. Kanske blir man mer öppen och ärlig, när tårarna ändå rinner ner för ens kinder..? Hur som helst så blev det ett trevligt samtal om Chanelljackor, överskottet på singelkvinnor i stan och mäns bisarra fascination för andra världskriget. Inser ju att jag själv är en av dem och att flera semestrar gått i krigens spår. Warszawa, hell's highway utanför Eindhoven, Arnhem, Oosterbeek, Berlin, Örnnästet och att ju en semester i Normandie skulle vara trevligt. Vad väljer man - Omaha beach eller Dieppe? Eller kanske Dresden? Hur som.. J3 är en knäppgök men på ett bra sätt, så det kan nog bli nåt av det här. Frågan är bara varför det ska vara så svårt..?

Små skor

Nu vill jag inte vara nån självgod skrytare men mina tidiga profetior om att Duffy skulle slå igenom stort 2008, stämde ju.. rätt bra..? Och för att inte bara framstå som en "vad-var-det-jag-sa?"-typ i efterhand så har jag ett rätt bra tips på vem som blir 2009 års Duffy. Också denna artist är en brittisk skönsjungande blondin, sockersöt och väldigt talangfull. Enda skillnaden är väl att Little boots är knasigare och mer talangfull och skriver sina egna låtar, medan Duffy pushades fram med Englands kanske bästa låtskrivare i ryggen. Ännu finns ingen fullängdsdebut släppt men på Youtube finns det massor av hemmagjorda klipp på den 25-åriga Victoria Hesketh, i olika frisyrer och vinklar men alltid vid sitt piano och tenori-on (ny fluga 2009?).

Little boots - Meddle.

tisdag 10 februari 2009

J1, J2 eller J3

Vårig och mysig dag i stan, trots varningar om den franska snöstormen som skulle rulla in över Stockholm. Lunch med vän J, som jag härmed betecknar som J2, eftersom det inte är samma J som jag träffade i söndags. Det märkliga är att imorgon ska jag träffa J3. Bröt mitt löfte om att inte sponsra italienska affärsidkare (efter att ha läst Gomorra) genom att luncha på Il Giardino. J2's mage växer allt mer (men könet förblir en hemlighet fram till födseln) och den nya lägenheten ligger än så länge i en halvmeter djupa drivor av bygg- och spackeldamm. Det blir inget shotgun marriage, fick jag också veta (meningslöst nu ändå - om man ändå inte ska få dricka champagne?) och att det öppnats en smarrig polsk delikatessbutik på Vattugatan. Jojo. Då vet man var man ska inhandla sin komage framöver.

På vägen hem eldar jag på mig själv med ett ämne som länge irriterat. Nästan märkligt hur förbannad man kan göra sig själv - utan yttre påverkan. Ja, i alla fall just då och där i bilen.

Har äntligen tagit mig an Årets deckare 2008; Johan Theorins "Nattfåk". Är egentligen inget stort fan av deckare men det här har börjat riktigt bra!

måndag 9 februari 2009

Junkies och lurendrejare

Nu har flera stycken, oberoende av varandra, påpekat att jag skriver alldeles för mycket om film, så jag vågar väl inte recensera nån film på ett tag. Men jag vill verkligen rekommendera TV junkie, om man inte sett den. En av de bästa dokumentärer jag sett, egentligen har jag nog bara sett en bättre dokumentär och det är den hemska men väldigt starka Meet the Friedmans. Hade annars en diskussion idag med Honsey. Hypotetiskt.. OM man skulle via skattemyndigheten (en insider i maskopi?) lyckas skapa en fiktiv människa - dvs få in ett personnummer i registren, på en människa som inte fysiskt existerar - skulle man då via falska konton och kontantmobiler (som inte kan spåras till en själv) kunna dra in storkovan på att blåsa ex mobillån-firmor och dylikt? Inte för att vi tänkt praktisera det hela.. men ändå..? Hur svårt är det att skapa en identitet utifrån ett påhittat personnummer?

Föga oväntat gick idag ledningen för Konstfack ut och försvarade studenten Anna Odell som fejkat en psykos och togs in på psyakuten och levde ut lite - i konstens namn. Hur kul hade det inte varit om man lite radikalt sagt att Odell är en spekulativ marionett på pekoralens barrikader och all kritik mot henne är tyvärr helt korrekt? :) Istället får man klassiskt svammel om konstens kärna i att belysa, utmana och förskjuta cementerade föreställningar. "Psykiatrin är inget fredat fält för att infiltreras av kritiska handlingar". Nähä, vem har bestämt det? Konstfack? Konstnärligt tolkningsföreträde? Monopol på "sanning" och vad som är rätt / fel? Jag vet inte jag.. Det är en sak att skydda sina studenter, en annan att pådyvla myndigheter och institutioner nån slags underkastelse, för en större sanning.

söndag 8 februari 2009

Söndag

Trevlig spontanfika med vän J på Nationalmuseums mysiga atrium. En perfekt lokal för finare mingelpartyn etc. Förmodligen inte helt billigt att hyra men man måste väl få drömma.. Har en tendens att göra det och allt som oftast i tanken hamna nånstans i hieros gamos-tillställningar likt den fantastiska festen i Eyes wide shut. Men vore det inte häftigt? Häftig lokal, 3-4 olika ingångar, damerna kommer från ett håll, herrarna från ett annat, alla är maskerade och belysningen dov. Stämningsfull musik av ett maskerat band - varav en spelar ståbas. J var på strålande humör efter en veckas förlustande i Paris gaykvarter (Marais) tillsammans med sambon, som av sin mor fått en "extrem" fickpeng med på resan, ja, slösarpengar helt enkelt. Båda hade gjort Paris och nyekiperat sig från topp till tå - och sen återvänt till vardagen i stan (och några månaders tung blodpuddingkonsumtion). Fick en muntlig utveckling av den skriftliga totalsågning jag redan fått tidigare på Borderline fog. Hade jag varit mer blödig hade jag förmodligen gråtit blod bakom en gardin nu, liggandes i fosterställning. Efter fikan blev det ett besök på Hans Hammarskiöld-utställningen med massvis av vackra svartvita porträtt på mestadels dåtida kändisar och kungligheter från då och nu. Intressant.

lördag 7 februari 2009

Melodifestivalen

Och ni tror förstås att en så creddig musiksnobb som jag under inga omständigheter kan titta på Melodifestivalen..? Jodå. Gillar man musik följer man allt, enligt devisen "know your enemy" :) Nästan rätt låtar gick till final; Alcazar var självskrivna men jag hade nog gärna sett Carolin af Ugglas där också. Tack och lov att inte Shirley Clamp gick vidare. Har inget emot henne som artist men vilken trist låt! Snyggast..? Osett hade jag sagt Nina Söderquist men det där lackstället kändes väldigt.. 1997.. och tyvärr är det rätt få som kan bära upp en sån dress med finess. Jag lägger min röst på Emilia eller Andreas Lundstedt.

Revolutionary road

Filmatiseringen av Richard Yates hyllade roman återförenar de älskande från Titanic; Kate Winslet och Leonard DiCaprio i ett relationsdrama med stänk av Tennesse Williams människor och cynism. Med två så starka huvudroller kan man inte misslyckas och det gör inte Sam Mendes heller. Sam Mendes är ju, dessutom, gift med Kate Winslet, vilket kanske underlättar än mer. Det är ett prickfritt hantverk med bra skådespelar- prestationer, både av Winslet, DiCaprio men också Kathy Bates och kanske framför allt Michael Shannon, som med ett sitt småäckliga utseende och sin läskiga karaktär imponerar. Förväntar man sig en filmatisering i stil med Desperate housewives så lär man bli besviken. Miljöerna och den välputsade förortsfasaden är densamma men i övrigt lutar man sig mer åt att i långsamma penseldrag måla upp fasaden (och sprickorna) av den trevliga familjen Wheeler. En stark film, om man tar sig tiden att låta den få värka fram. Richard Yates skrev boken redan 1961 men hann aldrig få uppleva filmatiseringen (rättigheterna köptes redan 1967) då han dog redan 1992, 16 år innan filmen äntligen blev verklighet.

fredag 6 februari 2009

Hundproblem

I vår trappuppgång med åtta lägenheter har hälften av de boende hundar (sammanlagt fem stycken). Ändå är det förvånansvärt tyst i huset och allt som oftast uppstår det inga kedjereaktioner av att en hunds skällande får de andra att också dra igång. Har dock noterat något som är lite beklämmande i just vår uppgång. Alla hundar, utom just vår förstås, är väldigt feta. Vi har Stinky nedanför oss, vars hundar typ aldrig någonsin badats (och luktar därefter). Två korviga schäfrar som går ut på exakt samma promenadrunda varje dag. Mitt emot dem, idiot-AIK:aren med stans fetaste tax. En vandrande tunna, som verkar få sin motion i form av snabbpromenader på parkeringen, in eller ut ur bilen. Märkligt samtidigt att idiot-AIK:aren själv tränar väldigt mycket och håller sig i form. Längst ner bor Jack Russeln som börjat lägga på sig en trivselvikt och inte längre har nån midja. Vår egen Cujo är mitt uppe i sin skendräktighet och går därför olyckligt omkring med en liten uppblåsbar muff runt halsen, så hon ser ut som en ödla, en skäggagam. Frilled dragon, på engelska.

Get smart

Get smart med Steve Carell och söta Anne Hathaway i huvudrollen. Filmen är en nyversion, eller en filmversion av tv-serien med samma namn från 1965. Get smart har dessutom Mel Brooks som gemensam nämnare. Brooks skapade serien då och är medproducent nu, vilket kanske förklarar lite av crazy-humorn. Filmen kan väl ses som amerikansk James Bond-parodi, eller en amerikansk variant av klumpige Johnny English med Rowan Atkinson. Denna film är dock roligare, vilket kanske inte säger så mycket egentligen.. Lättviktshumor och mycket som går ut på att folk slår sig, ramlar, visar stjärten, osv.. Men tja.. det är väl ändå inte helt bortkastade 105 minuter. Några skratt bjöd den på och Carell har klassisk komiker-mimik för att vara rolig. I övriga roller återfinns Dwayne ”The Rock” Johnson, Alan Arkin, Terence Stamp, Masi Oka från Heroes och James Caan. Det duger.

torsdag 5 februari 2009

Sveriges sämsta

Jag kanske håller på att bli gammal men jag fattar verkligen inte underhållningen i Sveriges värsta bilförare. Är det verkligen roligt att se nån som i trafiken skulle kunna vara så livsfarlig att han/hon kör ihjäl nån? Vem är målgruppen det cyniska TV4 riktar in sig på? Hånfulla tonåringar? Skadeglada i allmänhet? Jag ser inget kul i nåt som egentligen är rätt tragiskt och farligt. Och själva antitävlingskonceptet med att vara så dålig som möjligt - hur svårt är det? Vari ligger bedriften? Vinner man om man rammar två pensionärer och en barnvagn? Vad kommer härnäst? Sveriges sämsta pilot? Sveriges sämsta plastikkirurg? Eller hey.. här har vi en riktig skrattfest; Sveriges sämsta föräldrar! Du som vet med dig att du alltid försummat dina barn, tveka inte! Skicka in din anmälan till Tv4!

onsdag 4 februari 2009

Tungor och Frida

Jobba. Innan jobbpasset var nattpersonalen och åt middag på kurdiska Eyubi. Bra mat! Enda plumpen i protokollet var väl att jag hamnade bredvid strikta vegetarianen K, vars ögon höll på att poppa ur sina hålor och nästan fick hålla för munnen av kväljningar, när min förrätt kom in. Lammtunga. Kan nästan ana hur hennes tankegångar måste ha gått; ulliga gulliga små lamm som ropar på mamma - utan tungor - för de ligger stekta på min tallrik i en stark tomatsås. Barbar! Ju mer jag tänker på det så är det faktiskt lite äckligt.. Äta någons tunga..?

Jag kunde förstå tanken med Rufus Wainwright på Dramatens scen - kanske inte den helt logiska kopplingen mellan teater och pop men lokalen och mystiken som sådan. Wainwright, som ju flirtat en del med kabaret-stilen och det storvulna, teatrala. Jättekul och säkert magiskt för dem som var där. Wainwright är ju dessutom, precis som både sin mor, far och syster, en strålande sångare. Att man nu försöker sig på samma koncept igen, med en svensk artist är ju också jättekul. Robyn hade varit häftigt, eller Anna Ternheim. Jens Lekman, Weeping willows-Magnus, Stina Nordenstam, Freddie Wadling, briljante Christian Walz eller Britta Persson. Men... Frida Hyvönen..? Hur tänkte man där? Hon är hipp och inne just nu - henne tar vi! Det kvinnliga svaret på Håkan Hellström. Låt oss skymfa de vackra lokalerna med sällan skådad falsksång.

tisdag 3 februari 2009

Gomorra - boken

Det är ett stående skämt på jobbet (och hemma); vad är det för gemensam nämnare mellan Roberto Saviano och Veiron i ottan? "Gooomorra, gomorra! (vem tjötar jag med..?)". Jag vet.. den är inte så bra.. Nu har jag äntligen läst klart boken och jag håller med flera recensenter; Italien är ett land att vara riktigt orolig för. Boken har debatterats, hyllats och gett stöd åt över hela världen och även på hemmaplan har den fått starkt stöd av politiker och till och med från skumme smilfinken Berlusconi. Stöd ja.. men inte så mycket mer. Fina ord från lika goda kålsupare, på den lagliga sidan om stängslet. Ingen lär ta tag i att tvätta den enorma byk som misskötts i så otroligt många år. Det är ett underbetyg å det grövsta åt en polismakt som låtit det här inte bara pågå, utan bara växa sig större och starkare, decennium för decennium. Blir bara trött och bestört och hatisk mot hur de dåliga elementen tillåts styra och ställa - på bekostnad av ett lidande folk. En bojkott kanske vore på sin plats? Eller en ny märkning på italienska produkter och varor; "fri från camorrainblandning"?

måndag 2 februari 2009

Delawarian issues

Alltid trevligt med lite extrapengar.. Efter ett gäng klick på mina länkar på bloggen så dök det upp en check idag på 107 dollar och det är ju positivt. Det negativa är att checken enligt texten på den, endast kan lösas ut på Citibank i New Castle; Delaware. Schysst.

C fyller 33 år idag.. herregud så gammalt! Presenterna har uppskattats förutom en fin kökslampa, som helt enkelt inte går att nyttja. Lampan måste sitta direkt under ett uttag och våra uttag sitter snett ut på kanterna i köket. Antar att det skulle se väldigt konstigt ut om man placerade en kökslampa borta i ett hörn? Hur gör man? Nån som har nåt intelligent tips?

Idag kom äntligen A camps efterlängtade andra skiva, den svåra andra, med posten. Den känns ungefär lika sval som Nina Persson själv. Har under några dagar hållit en diskussion med en kompis om att Nina P inte ser helt frisk ut. Känns som att hon gått från äppelkäck småländsk blondin med runda kinder till blekglåmig heroin chic.. med ätstörningar. Tycker hon ser anemisk ut, genomskinlig, undernärd, som att hon inte mår bra. Min vän hävdar att Nina alltid sett ut såhär..? Har hon? Men skivan är helt ok. Det brukar det mesta Niclas Frisk rör vid, bli.

söndag 1 februari 2009

Puh...

Krutröken har lagt sig, lugnet och tystnaden har återigen återvänt till hemmet. Till och med hunden drar en lättnadens suck. Men med tanke på hur barnsäkrat det var, så gick det rätt ok. Inget uppbrutet parkettgolv, inga krossade rutor, ingen hund med lapp för ögat. Ingenting gick sönder, förutom möjligvis mina inre visioner. Mitt i den värsta decibelstormen lyckades jag ändå finna en ro att faktiskt komma på ett riktigt bra uppslag; till ett manus / bok, what ever. Det är en genial idé! Ur askan i elden. Honey fick presenter hon önskat sig och nu väntar en kul vecka med lite restaurangbesök, jobb, födelsedag, museibesök och att få vara gräsänkling och hundfri i två dagar.